Hade på känn i förväg att det skulle bli en tuff dag. Inte bara för att banan hade två härliga stigningar över Romelåsen tätt efter varandra, utan främst för att det här med cykling och träning inte varit vad det borde vara den senaste månaden. Många starka cyklister med riktigt fina cyklar med kanske ännu finare hjul stod på startlinjen och gav en hint om att detta arrangemang trots epitet motionslopp minsann togs på fullaste allvar. Ett Gran Fondo helt enkelt.
Inledningsvis var jag med rätt bra i tätgruppen fram tills vi kom ut på Genarpsvägen där kantvinden kom och började dra och slita i klungan. Efter Esarp blev det plötsligt kaos och stora luckor. Kände mig ändå pigg så jag drog på tempot för att komma ifatt huvudklungan igen och fick några på rulle samt en del andra som vi plockade in på vägen. Vid Häckeberga var vi ifatt och kunde pusta ut igen men då hade jag gått på rött i över 10 minuter. Här brände jag rätt mycket krut. Sen var det lugn och fin körning ända efter Slimminge där klungan formligen exploderade i backen. Hamnade nånstans mellan de snabbaste och resten och efter ett misslyckat försök att köra ifatt utför så blev det till att vänta in en jagande grupp bakom. Förstod att det skulle bli en rätt tuff dag.
Körde sen på hårt och härligt (med huvudet under armen) även uppför nästa backe till St Rödde och kom ifatt en mindre grupp längre fram men på väg in mot Häckeberga var benen som överkokt spagetti helt utan kraft. Kämpade och hängde ändå i för att hålla rulle men till lite efter depån där krampen bet sig fast i båda vaderna och ena lårets baksida. Det var bara att loppet var rejält kört, slå åt sidan och att det nu bara handlade om att ta sig tillbaka hem i en hel bit och inte hamna i diket. Tröstade mig med en extra stor falafelmeny på FK.
Strava:
No comments:
Post a Comment