Thursday, March 30, 2017

Jämna plågor

Bara en dag kvar av mars månad och min sista insats på #kompiskampen2017! Egentligen skulle jag gjort ett försök redan förra veckan men livet kommer ibland i mellan och istället blev det att försöka sig på något magiskt i elfte timman. Som om inte det var nog med ursäkter har jag ju dessutom varit borta från cykeln i fyra dagar då vi reste på "vuxensemester" (vad det nu kan vara) till Nice i helgen som gick. Där köptes även ett par löparskor, men mer om det en annan gång - det här är ju ändå en cykelblogg!


This IS my happy face

Förra gången det kompiskampades lyckades jag ju komma upp på 5 W/kg över de 20 minuterna man ska trampa. Riktigt så bra gick det inte idag, dels för att snitteffekten var 10 W lägre, dvs 328 W, och dels för att morgonvikten var 7 hekto högre så istället blev det i princip samma resultat som i januari med 4,81 W/kg. Förutom två små detaljer, idag var snittpulsen 2 slag lägre och jag körde två 20 minuters intervaller, där den första tickade in på 324 W. Så om man ska vara krass är det nog så att benen är bra men pannbenet lite vekare...

Imorgon sägs det kunna bli upp mot 17 grader ute, äntligen skönt med lite vårvärme!

Strava:

Sunday, March 19, 2017

Øresund Rundt XL


Frukosten dagen efter

Uppföljaren till höstens svensk-danska succérunda blev lite mer inspirerat av "The Empire Strikes Back" än "Weekend at Bernies, II". Den ursprungliga planen att starta i ottan, köra de dryga 30 milen snabbt och snyggt och vara "home and safe" till innan ljuset släcktes fick omarbetas en smula då väder och vind gjorde det mesta för att göra denna tur till en av de mer minnesvärda och det inte bara för fikat på färjan.

EDIT: For version in English, simply click here.


Snabbkaffe i Rapha-mugg

Rullade hemifrån ca kvart i sex och noterade att det regn som väderleksprognosen förutspått till 0.1 mm/h snarare var en tiopotens högre. Efter 150 meter rann den första ilen av iskallt vatten längs benet och ner i skon, efter en halv kilometer var båda fötterna genomsura och började svalna lite. Ben, armar, händer, huvud och torso var hyggligt väderskyddade så långt och turen till Malmö C för att möta upp min vanlige "partner in crime" Oscar den större var mest utmanande pga vinden som kom sida-mot och gav försmak på vad vi mer av de meteorologiska förutsättningarna vi skulle få förmånen att avnjuta under dagen.

Från Malmö hade vi ändå tur med vinden och rullade rätt trevligt i tvåpar även om regnet gjorde sig påmint samtidigt som temperaturen började sjunka. I höjd med Halmstad, som alltså inte bara ligger i Halland, låg det något slags mycel på gräs & åkrar vilket jag strax efteråt insåg var snö då vi rullade in i Kågeröd och hustak & bilar var täckta av ett par centimeter smältfärdigt slask. Redan nu hade mina handskar börjat ge upp och i brist på bättre förberedelser blev det att svänga in på Coopen och införskaffa ett par "randonneurens räddning" för 19.90. Med gummihandskar underst, stickade Defeets ovanpå och windstopper överst attackerades dagens första stigning uppför Söderåsen om inte annat för att försöka återfå lite värme i kroppen.

Det gick. Sådär. Ju längre upp för åsen vi kom, desto mer snö & slask var det och desto lägre temperaturer. Förbi Stenstadsskylten och nedför andra sidan var det dock svårt att veta om det var halt eller att orsaken till att framhjulet dansade hambo var att armarna och överkroppen skakade av kylan. Höger mot Ljungbyhed så hade regnet övergått i snöfall vilket för en stund uppfattades som trevligt eftersom man inte åtminstone inte blev lika blöt ovanifrån. Uppför Lotta var tempot stadigt och kontrollerat och för första gången på ca 3 timmar var det än då rätt drägligt. Det ändrade sig rätt snart upp mot Klåveröd där vi träffade på Jeppe som startat från Munka-Ljungby för att ansluta till vårt lilla upptåg.


Futtigt fotoförsök

På den minuten vi stod still och hälsade ovh därmed inte rörde på benen började hela min kropp skaka av kylan. Andy Hampsten hade inte heller det så roligt tänkte jag medan huvud, axlar, knä & tår ryckte okontrollerat och funderade på hur det skulle gå med nästa utförskörning till N Vram. Lyckligtvis hade här nederbörden mer kommit i smält form så vägen var relativt lättläst om än att det som vanligt var snudd på omöjligt att få vettig bromsverkan på kolfiberfälgarna i blötan. Resan mo Helsingborg förlöp sen utan större diskussioner eller besvär även om jag fick lov att bli bjuden av Jeppe på färjebiljetten enär jag var långt ifrån att ha den finmotorik som krävs för att kunna öppna tre dragkedjor och plocka fram betalkortet.

Att säga att fikastunden på restaurangtorget var ett välkommen ett mycket välkommet avbrott är en underdrift av den större skalan, men en lång, tjock och stark korv tillsammans med en kaffe, ett wienerbröd och gammeldansk gjorde susen för att åtminstone höja humöret en smula. Rullade av färjan en halvtimma senare för att möta upp Jim på tågstationen i Helsingør. Men samtidigt som molnen började lätta lite kom första punkan då Jeppes bakdäck plötsligt var platt som en pannkaka. Tur i oturen kunde vi stå inne på stationen och byta men den positivismen rätades snart ut när däcket ett par hundra meter senare var platt igen. På hans egna initiativ skiljde vi på oss så han kunde ta den raka vägen till Köpenhamn medan vi hade åtminstone 6-7 timmar kvar i sadeln.


Everybody's happy

På danska sidan var allt lite mer hygge. Regnet var borta och även om vinden var rätt hård där den kom in från havet när vi styrde oss längs Sjællands nordkust kunde man snart se blå himmel här & var vilket omedelbart höjde stämningen i trion. Plötsligt gick det fint att småsnacka och milen rullade på lite snabbare, särskilt när vi vände söderut och åter fick åtnjuta härlig medvind. Men så roligt får man inte ha det och därmed punkterade först jag på framhjulet och sedan Oscar på bakhjulet så att vi fick chansen att återigen bli lite kalla när vi stod eller satt still i snålblåsten.


Upper body workout

För ovanlighetens skull gjorde vi även ett påtvingat men ack så behövligt fikastopp för att kunna värma händerna lite och inta lite energi i form av dubbla bakverk och bryggkaffe på CircleK i Frederikssund. Här visade det sig dock att Jim hade läst på rutten lite dåligt då den istället för att ta raka vägen till København, ett avstånd på drygt 4 mil, så hade vi nu runt 3 gånger den distansen kvar på planen. Eftersom det inte var kompatibelt med hans familjeplaner sa vi tack & adjö och fortsatte som duo på västra sidan Roskildefjorden på klassiska marker för ARD-breveter.


Let's go Belgian

På mot öns mittpunkt passerades orten Skibby med ett givet "photo opportunity" som följd. Så här i efterhand var det kanske lite oklart hur intelligent det var att stanna upp just där, för solen började nu dala så sakta och temperaturen likaså och rätt snart började mina händer protestera å det grövsta mot dagens misshandel. Fingrarna började först värka lite för att sen domna bort vilket inverkade menligt på förmågan att växla eftersom det var svårt att veta om det var växelspaken eller bromshandtaget man försökte flytta på. På denna punkt blev det inte bättre förrän vi kom i mål ca 2 timmar senare.


Caught 'gramming

Vägen in mot den danska huvudstaden var rätt gemytlig även om vi båda började bli lite trötta efter dagens utflykt vilket kanske märktes en smula på navigationsförmågorna (till vilket jag inte hade något bidrag utan litade helt på Oscars minne och lokalsinne). Strax som solen sänkte sig i horisonten rullade vi in i "the outskirts" och hade "bara" lite småkryssning runt staden kvar för att nå slutmålet, CircleK vid Kastrup.

Slutstämplade det hemgjorda kortet och firade kungligt med korv, øl, en kaffe och lite eftersnack. Det ska villigt erkännas att en punktering på olämpligt ställe hade kunnat resultera i rätt tragiska konsekvenser. Eller annat mekanisk problem. Eller... Men istället för att fördjupa för långt i dessa resonemang skålade vi på att denna runda åtminstone inneburit en rejäl justering på misärindex.


Skål!

Sen var det var hastigt och lustigt dags att krångla sig förbi checkpoint Stefan, hoppa på 20.06 tåget tillbaka till Lund och till sist sladda in på garageuppfarten någon minut efter nio, över 15 timmar och 31 mil senare. Smutsig, hungrig, trött och kall. Men på något konstigt sätt lycklig ändå.


Done and dusted

Strava:

Wednesday, March 15, 2017

Rita en get

Vem gillar inte en get? Eller Strava-art för den delen. Några lagom skruvade cyklister i Australien har kombinerat de två och ritat en get med en 200K ride i Strava.

Hittat genom - http://www.abc.net.au/news/2017-03-15/perth-cyclists-draw-a-goat-with-202km-route/8356466

Sunday, March 12, 2017

CAAD10 v3


Aluminum-nom-nom-nom

Drygt 5 år och 1100 mil senare är min ögonsten fortfarande lika len på vägen som den första turen. Utrustningen har varierat över tiden, 105-gruppen som cykeln levererades med byttes snabbt ut mot 10-delad SRAM Red i det första sub-7 bygget. Tre år senare uppgraderad till v2 ett par karbonghjul, längre stam och SRAM Rival 22.

Till årets inkarnation blir det mer fokus på det aerodynamiska med nytt, smalare styre med platt topp och (lite) mer reach och ett snäpp upp i SRAMs komponentlista med Force 22 (eftersom långcyklarcykeln fick överta Rival-delarna). Lite småplock på det med nya vajrar och höljen, kanske några läckra däck med "tan wall" så kommer det bli mumma att rulla aluminiumram även denna sommaren.

Vikter som följer

  • 3T Aeronova Team 40 cm - 203,4 g
  • 3T Arx II Team 110 mm - 128,7 g
  • SRAM Force 22 DoubleTap V/H - 159,3 g & 158,8 g
  • SRAM Force 22 Bakväxel - 171,4 g
  • SRAM Force 22 Framväxel + "chain catcher" - 88,8 g
  • Shimano CS-6800 12-25 11 sp - 237,8 g
  • KMC X11-SL - 232,2 g

vilket den viktmedvetne läsaren noterar att (även) blir ca 40 gram mindre att släpa på!

Wednesday, March 8, 2017

The Cycling Podcast - Féminin

Typ ett år efter att första avsnittet sändes trillade jag över The Cycling Podcast - Féminin. Ett avsnitt i månaden(ish) med flera bra intervjuer med och portätt av intressanta cyklister som t.ex. världsmästarinnan från Doha, Amalie Dideriksen, men också reportage med fokus på hur damernas förutsättningar skiljer sig från herrarnas och hur detta kan förbättras. Enligt min ringa mening är denna podcast faktiskt snäppet mer intressant än "den vanliga" och avsnittsfrekvensen är precis rätt för att varje episod ska vara fri från utfyllnad. Big thumbs up!

Saturday, March 4, 2017

Tiramisu

Är ju italien(i)ska för "dra/ryck upp mig" och passar fint när man vill höja det VO2max-taket lite för att sen kunna fylla på med mer tröskelträning. Och som ständig sökare efter nya sätt att göra "gamla" saker så har jag provat på det här med många korta & hårda intervaller följt av kort vila. 5 x (5 x 40/20) på 125% FTP och 3 minuter vila mellan seten var riktigt flåsjobbigt och lite för mycket för mig just nu, 3 x (9 x 30/30) på samma nivå och med 5 minuter mellan holmgångarna var betydligt mer hanterbart så varför då inte testa att köra 30/30 tills man storknar?

Thursday, March 2, 2017

Weltklasse

Som redan publicerats i andra sociala medier har C uppgraderat köket lite, närmare bestämt med nylackade lådfronter. Passar bra för en lite cykeltokig familj :-) Nästa steg torde vara en gravt överdimensionerad kaffemaskin...