Friday, July 29, 2016

Next Gen MTB

Från gårdagens tur i Bökeberg

Nästan tur att han inte har fler växlar än en, då hade man nog inte kommit ikapp igen :-)

Sunday, July 24, 2016

TCR IV

Knappt har deltagarna i LoSS Sverigetempot 2016 gått i mål förrän det är dags för nästa episka händelse - Trans Continental Race. I år med ca 180 deltagare i soloklassen och runt 30 "par" som kl 22:00 den 29 juli startar ett lopp äventyr som bjuder på (minst) 380 mil genom Europa med fritt vägval mellan kontrollerna, ingen service, support eller följebilar och en tracker på alla deltagare. What is there not to like? p>Som vanligt kommer det nog också uppdateras en hel del på sociala medier som Instagram, troligen under #TCR2016 och #tcrno4 som hashtags. Enjoy!

Wednesday, July 13, 2016

Helstelt i Häckeberga

Idag blev det helstelt i Häckeberga för hela slanten, jag på en snart 20 år gammal GT, Oscar på sin Hoy och minstingen Emil på sitt enväxlade bojsänke (eftersom den lilla ändå är lättare än det gröna ankaret). Men vad gör det när man har hur kul som helst i bok- och barrskog (med härliga hallonsnår)?

Thursday, July 7, 2016

Fint på Fårö

Samma cykel som förra torsdagen men nu med lite mer "plush" däcksval för skumpiga småvägar här på Fårö skodda på härligt halvhöga karbonghjul. Idag blev det 23 km cykling med barn på sportgrus skakat i motvind, till helgen hoppas jag även kunna skarva på med en lite längre runda på storön.

Monday, July 4, 2016

Södertälje 1000K Brevet

Disclaimer

Texten i denna post publicerades ursprungligen på Happyride.se författad under visst mått av sömnbrist, på en mobil med begränsade redigeringsmöjligheter. Den har därefter omarbetats något (och lite bilder lagts till) där så behövts.

Prolog

Till skillnad från förra året valde jag denna gång att inte ta tåget från Skåne till Södertälje utan satsade en semestervecka med familjen i trakterna runt Valdemarsvik vilka också bjöd på lämplig träningsterräng med möjlighet att samla på sig rätt många höjdmeter per mil. Två "före frukost rundor" på ca 16 mil vardera blev det och ca 3500 hm på det. Pga "anledning" blev det sen ändå lite strul med transporten till starten eftersom det var oklart hur lätt/svårt det skulle vara att ta sig över Södertäljebron med bil så väl på plats i Östertälje hade jag redan lite drygt 11 mil i benen efter att jag cyklat från Nyköping till Jönåker och där skarvat på banans avslutande del över Stigtomta, Björnlunda & Gnesta. Lagom uppvärmning alltså.

Kom därmed rätt tidigt till starten och en efter en droppade de andra in tills vi summerade 13 tappra randonneurer. Utrustning, väderlek och klädval diskuterades - själv saknade jag mina riktiga skärmar som blivit bortprioriterade pga utrymmesskäl i bagaget. Istället hade jag en liten flärp över bakhjulet, spontant och något panikartat inhandlat på Haga cykel i Norrköping eftersom den bakskärm modell SKS Race Blade som jar ursprungligen tänkt använda visade sig vara för smal för 28 mm däck och genererade otrveliga skavmärken på däckssidorna.

Södertälje - Nyköping, 76 km

Efter lite pappersarbete och sedan en snabb genomgång av Åsa rullade vi (efter viss tveksamhet om vem som skulle ta täten) iväg någon minut eller två efter 21 på torsdagskvällen. Eftersom Saltsjöbron f.n används som ersättare för E4 tog vi GC-banan för jag lyckades fippla till med mobilen över en elak broskarv och vips så slapp man uppdatera Internet med sina whereabouts...

Bra tempo in i natten på första benet till Nyköping, vi var väl 10 st som rullade på ett led och stämningen var bra om än lite tystlåten. Vid kontrollen valde huvuddelen att ta in på McD medan jag och Niklas (som jag cyklade även förra årets 100-milare med) tog ett stop 'n go på Statoil/CircleK och körde vidare som duo. Planen var enkel, köra så fort som vi orkade och ta så korta stopp som möjligt för att förhoppningsvis få en bra tid.


Tåget går, natten kommer

Nyköping - Linköping, 106 km

Natten var ljum och fin, vägarna breda och snabba även om det din vanligt var lite GC-banetrixande genom Norrköping. Nästa stämpling var i Linköping och på vägen passerade allehanda (för mig välbekanta) platser som jag malde på om med historier och anekdoter - att Niklas öron inte trillade av var nog mest ett under. McD i Ryd var STÄNGT och vi snabbstämplade för andra gången, nu i den charmiga "nattluckan". Fyllde på pissljummet vatten i skåpet och tog sikte på Ödeshög.

Linköping - Ödeshög, 65 km

Gryningen kom och temperaturen sjönk lite till men det var fortfarande helt OK, särskilt med mina Pro Team Thermal bibs som hjälpte att hålla låren varma. Någonstans här började vägarna bli allt fuktigare även om det (nog) inte direkt regnade. Första gruset till Tjurstorp var en fröjd men strax efter att vi kom ut igen på den lite större vägen kände jag att det var "lite mjukt". En liten vajerkardel hade satt sig och ätit in genom punkaskyddet. Svår att plocka ur men med kniv och tång var den till slut loss och med ny slang kom vi straxt fram till kontrollen i Ödeshög.


Solen går upp över "schlätta"

På Rasta blev det ståfrukost på kaffe, drickyoggi och nån slags trekantsmacka och första "är ni helt j-a galna"-blicken kom när vi ärligt svarade på hur långt vi vad cyklat, hur långt det var kvar och när vi tänkte oss vara i mål. Även här var vattenskåpsvattnet inte direkt kallt, men lyckligtvis var lufttemperaturen fortfarande sådan att flaskorna snart skulle anta mer lämplig temperatur.

Ödeshög - Mullsjö, 99 km


En av många kyrkor som passerades

Under vägen söderut längs Vättern kom de första regndropparna och tilltog lite pö om pö tills det väl i Jönköping urartade i ett lokalt skyfall. Ingen chans att hinna ta på någon regnjacka förrän det redan var för sent och rejält blöta rullade vi vidare längs den öde playan och hoppades att backarna skulle hjälpa till att få tillbaka lite temperatur i kroppen.


Wet, wet, wet


Mixar natural tan lines med "Belgian" dito

Till viss del fungerade det men som alla vet så måste det dom går upp även komma ner och så även denna gång. Nedförsbacke och blöta (grus)vägar betyder grussprut i ansiktet så vips hade man tänderna blästrade och slapp tänka på tandborstningen. Backe upp och ner och upp igen medan regnet kom och gick med en härlig skur precis innsn kontrollen i Mullsjö någon gång på förmiddagen och det var två rätt blöta figurer som trillade in på Frendo-macken för ståfika och stämpeli kortet (som personalen f.ö fick hjälpa till med att plocka upp och stoppa ner i plastpåse för att hålla det så torrt som möjligt).


Tur man har solglasen på så att inte blicken avslöjar hur man känner sig - pigg som en nyponros!

Mullsjö - Fristad, 68 km

Weiter weiter, immer weiter. Samma väder och fler backar väntade på vägen till Fristad men nederbörden hade åtminstone avtagit intensitet så det räckte med värmare och väst. Vad vi vädermässigt saknade uppvägdes åtminstone av omgivnarna och naturupplevelser, så långt hade vi bla fått se två rävar, sex tranor och tjogvis med rådjur.

I Fristad ratade vi förra årets "gourmetlunch" på pizzerian till förmån för en korv och kaffe på den närbelägna OK/Q8-macken - festligt så det förslår. Vädret till trots såg det så långt ut att kunna bli en riktigt hygglig tid (big words I know), vi siktade på runt 42-44 h så här efter drygt 41 mil på ~15 h låg vi bra till.

Fristad - Landvetter, 58 km

Nästa ben på banan skulle ta oss till Landvetters flygplats via ett antal -red orter och en -hult men för ordningens skull ska påpekas att ev skyltspurtstramsande helt lagts åt sidan för "the greater good", vilket så här i efterhand troligen var ett väldigt bra beslut. Länsväg 156 var f.ö ungefär lika ocharmig som jag minns den från förra året även om asfalteringsarbetet med tillhörande uppfräsningar och kanter nu var klart.

Någonstans här på vägen fick jag även min andra punka, en rejäl glasbit hade gjort ett stort hål i framdäcket och ett lite mindre i slangen. Innan dess hade jag även fått ett nippelbrott på en bakhjulseker, oväntat och istället för att stå i regnet och finlira med hjulriktning släpptes bromsen ut för att tåla lite mer spel. En annan intressant mekstund var när Niklas kedja i en uppförsbacke bestämde sig för att gifta sig med framväxel och vevparti, snudd på ett under att inte bakväxeln rök samtidigt. Efter dessa malörer sjönk modet något.


Temporärt ombygge av drivlinan

Som lite extra krydda (kan man ha lök på makrillen?) verkade det dessutom som att den sydliga vinden tilltagit något och gav oss inget gratis. Sista backen upp till flygplatsen forcerades fokuserat och belöningen blev (ännu) en korv. Tyvärr bara i bröd då moset " var slut" så där blev nån snuvad på middagsmaten vilket kändes så där bra mtp att följande 17 mil hade rätt begränsat med (snabb)mat.


Bara en korv, men den var iaf baconlindad!

Landvetter - Vegby - Torsvik, 171 km

Nåja, vilka är vi att klaga? Bara att förse sig med annat gott (och blandat), fylla flaskorna och streta vidare. Vid ett tillfälligt uppehåll i regnet kände jag att det nog var smart med en powernap och bakom någon kabeltrumma hittade vi en plätt väldränerat grus att knoppa in för en kvart/tjugo minuter med ambitionen att det skulle vara det enda sovstoppet.

De följande milen rullade på i ett kontrollerat tempo även om kantvinden ( och ibland sidamot) gjorde att det inte gick riktigt så fort som önskat. Backarna fortsatte komma och gå och i Vegby var inget öppet så vi fortsatte mot nästa kontroll med det vi hade med oss i bagaget.

På sträckan söder om rv 40 är det en extra hjälp att ha med sig kartnoter eftersom det stundom känns som att man aldrig kommer fram och att det alltid finns (minst en backe till som väntar). Den ultimata psykningen är när det känns som man borde vara framme bara för att se skylten "Taberg 15" ökande in på en smal skogsväg (där vi f.ö blev omkörda av en timmerlastbil).

Innan klockan slagit tolv var vi ändå på den nattöppna Shell-macken i Torsvik för ännu en stämpel och förhoppningsvis en liten paus från regnet. Här slog jag på stort och tog förutom korv med mos även alla tillbehör inklusive rejäl portion räksallad plus kaffe och en pistagebulle. Att ta på mer kläder inför resten av nattkörningen var inte mycket lönt eftersom nästan allt redan var blött och jag plockade fram diskhandskarna för att åtminstone hålla händerna någorlunda varma.

Torsvik - Eksjö - Kisa - Söderköping, 231 km

Den andra natten var rätt olik den första, istället för pigghet och förväntan inför det som komma skulle var det snarare en känsla av trötthet och längtan efter soluppgången för att få känna lite värme på kinden. Sömn började bli nödvändigt men var ska man lägga sig i obygden när det är helt saknas busskurer, luftskåp eller andra skyffen skyddade för regnet? Till slut blev det ett gammalt luffartrick med sovplats under bryggan till en ladugårds höskulle någonstans innan Eksjö. 30 minuter senare var vi på väg igen om än att min GPS i regnet hade aktiverat en besynnerlig funktion där rutten vi skulle följa enbart var markerad som ett tunt färgat streck och Niklas av uppenbar anledning hade lite svårt att köra på enbart kartnoter i mörkret.

Till Eksjö kom vi ändå till slut och inte heller här var det någon större aktivitet så vi fortsatte färden utan stopp. Min GPS kraschade och vid omstarten var det nära att jag gjorde det samma i ett potthål förklätt till vattenpöl. Gissningsvis var det här jag också tappade mina glasögon som jag satt i hjälmen eftersom de ändå regnade igen hela tiden. Om någon hittar ett par gråa Rudy Project Rydon med klara glas kan ni väl skicka ett PM. I villervallan misstolkade vi även en återvändsgrändsskylt men kom snart på rätt väg igen då vi den andra slutade på en grusig gårdsplan.

Upp på länsväg 134 och nu kändes det som man nästan var hemma, eller åtminstone på välkänd mark. Tyvärr var inte känslan i kroppen lika bra och i ett dike utanför Österbymo blev det (frivillig) sovstund för att rätta till problemet. Som vanligt behövs i dessa lägen ingen väckarklocka utan istället vaknade jag av skallrande tänder men listigt nog hade vi valt en plats innan en längre backe så det gick rätt lätt att få upp temperaturen igen.

Kisa passerades lite efter sju på morgonen och det fanns inte heller här några morgonöppna fik eller kiosker för att ordna med stämpel så vi tittade vänster på värdshuset och fortsatte mot Åtvidaberg och Söderköping. Här hade vi förra året en fin medvind och givet att det under denna runda mestadels hade blåst från syd eller sydväst hade vi nästan räknat med en repris. Men tji fick vi, för snarare hade vinden vridit lite mot ost och (som det kändes) ökat lite.


Enbart fotad för bigmollo

Nu var det rätt tungt, det kändes som att det mesta bar emot och den tid vi halvvägs tyckte oss ha inom räckhåll var nu snarast en dröm. Dessutom var det nästan 8 timmar sen vi hade något riktigt att äta och magen började kurra lite smått som för att meddela att det normalt sett var frukostdags nu. Plockade fram min rulle med mandelmassa och tog ett bra bett och hoppades det skulle vända humöret.

Och som det vände. Efter Borkhult kom plötsligt solen fram och började gassa på rejält. Jag utan solglasögon fick slänga på kepsen och kisa lite för att inte bli bländad av fagra Östergyllen i all sin prakt. De flossade thermobibsen som varit så rätt tidigare på resan började nu känns lite väl varma och för att inte smälta bort alldeles plockade jag helt sonika av cykeltröjan och körde i bara underställströjan till Söderköping. Här inkasserade rundans näst sista stämpel tillsammans med glass, köttbullsmacka, kaffe & toscabulle (om än att de inte intogs i samma ordning).

Söderköping - Södertälje, 145 km

Utan att stressa fikade vi en stund på asfalten utanför macken och cyklade sen iväg mot färjan över Bråviken dit vi anlände precis lagom för att hinna byta tröja och strumpor till något riktigt svalt för nu var det riktig högsommarvärme och alla som tagit Skenäs-färjan vet att det på andra sidan väntar en rätt bra backe över Kolmården.


Summer times!

Backen attackerades med disciplin med vetskapen om att det fortfarande var drygt 12 mil kvar men precis som vi skulle påbörja nedfärden känner jag några stänk på näsan för att i nästa sekund ha regnet piskande i nacken samtidigt som det var blå himmel åt det håll vi färdades. Det var inte utan att det kändes som att vädret gillrat ett lurigt bakhåll på oss bara för att visa vem som bestämmer. Utanför Jönåker är det som namnet antyder väldigt lite skog men lyckligtvis hittade vi några granar som kunde ge en smula skydd medan vi desperat försökte rota fram så mycket som möjligt utan att för den sakens skull blöta ner resten av det vi hade med oss. Det gick sådär ...


Man kan liksom bara le och vinka åt eländet

Påklädda kom vi till slut iväg igen ungefär då det värsta var över (även blixtarna och åskmullret hade dragit vidare), men fortsätt småregn, blöta vägar och många små backar var det inte lönt att stanna och justera klädseln en gång till. Tvärtom fick jag istället vid första lämpliga ställe stanna för att plocka på (ännu) kläder - underställ ovanpå sommartröjan och brevettröjan utanpå det inunder regnjackan plus buff på huvudet - bara för att få lår, armar och mage att sluta skaka. Käken gick ju som ett smatterband oavsett så den var det inte mycket att göra något åt.

Det kändes ändå lite tröstande att ha cyklat igenom samma sträcka ca 48h tidigare för med det i färskt minne var det lättare att hålla koll på skyltar och avstånd (och till exempel veta att det från korsningen där det står "Nykvarn 8" är drygt 2 mil kvar till mål. Från just den skylten gick det mesta på autopilot även om benen kanske inte var så pigga på någon större tempohöjning och en fem i sju slutstämplade vi på CircleK i Östertälje.


Slutstämplat

Epilog

Hjärnan är på något underligt sätt otroligt effektiv på att bara spara på de bästa minnena och trots att förra årets runda var rätt tuff hade jag (någonstans i en förvirrad dröm) haft en ursprunglig plan om att även kunna cykla en bit på vägen tillbaka efter målgång. Lyckligtvis kom jag på bättre tankar så när kortet var inlämnat hade jag skjuts som väntade, en burgare på MAX utanför Nyköping och sen slocknade jag i passagerarsätet för att vakna upp i en säng en sisådär 15 timmar senare. Nu blir det en liten paus i långcyklandet för mer familjecykling, förhoppningsvis mest i skogen.

Strava: