Friday, May 31, 2013

Torsdagstempo 2

Försök nummer 2. Lite längre bana, 7 mil den här gången, och siktade på att göra den på 2 timmar blankt. Fick slita lite mer då det blåste lite mer (från ost), en vind som hade mojnat lite sen när det var dags att vända hemåt igen men det blev till slut ungefär samma snittfart (till slut) som förra torsdagen. Oj så det kan gå.

Mötte även en MC-kortege modell större (typ hojjar hela vägen mellan Nordanå och hela vägen ner till Hörakroksvägen, en sträcka på över 2 kilometer. Men med mobilen på ryggen och händerna i bocken blev det inte något kort taget :-/

Strava:

Tuesday, May 28, 2013

Breaking News!

Jeremy Clarkson, mest känd från humormotorprogrammet TopGear, har enligt road.cc en en cykel! Vart är världen på väg??

Friday, May 24, 2013

Fredagsfys är fredagsmys


Bang, bang!

Vad passar bättre en fredag än en förmiddagstur runt Häckebergavarvet i lagom mystempo? Efter 6 mil blev det sen lite lätt lunch och gräsklippning i väntan på kvällens höjdpunkt taccos & Amigo! ackompanjerat av av lite HP12. Så där ja, bara att vänta på att John Blund kommer om en stund...


Pang, pang!

Strava:

Torsdagstempo

Nu när breveteriet är avklarat tänkte jag att man skulle försöka sig på minska på distanserna och att skruva upp tempot lite istället. Måttade upp en bana på ca 5 mil i Garmin Connect och satte målhastighet till 34 km/h, med start kl 20 skulle jag då vara hemma precis när solen gått ner, så för säkerhetsskull monterade jag även på en liten framlampa och en stor baklampa på Cannondalen.

Svalt, på gränsen till lite kallt, i luften och snudd på vindstilla, bara en liten lätt pust från sydväst kunde anas och var inget som störde särskilt mycket. Första tramptagen var som vanligt lite tröga innan benen började bli uppvärmda, men efter en 10 minuter satt tempot på en lagom hög (och jämn) nivå med pulsen runt 75-80% HRR. Efter ungefär halva banan hade jag snittat 36,5 km/h och kände att det ändå fanns lite mer att ta av så på hemvägen pressade på lite, lite mer och klockan stannade landade till slut på 37,2 km/h i hurtbullesnitt :-)

Kanske dags att peta på sköverdrag, sätta tempopinnar på styret, köpa karbonghjul och skaffa sig en sån där dumstrut?

Strava:

Monday, May 20, 2013

Malmö 600K brevet

Vårsäsongens sista insats på brevetfronten, 60 mil från Malmö. Som vanligt (eller ja iaf som de senaste två åren) så gick banan från Malmö, via Höör, Osby, Alvesta, Vrigstad, Vaggeryd, Ljungby, Halmstad, Helsingborg och tillbaka till Malmö. Men som omväxling hade några sektioner lagts om för att i möjligaste mån undvika att cykla på 2+1-vägar (varav vissa 100-skyltade och med mitträcke).

Dagen började egentligen alldeles för tidigt, vaknade en timma innan klockan ringde och kunde inte somna om. Det i kombination med att jag inte riktigt sovit igen förra helgens äventyr samt att somnade (minst) en timma senare än planerat gjorde att snabbt insåg att detta skulle blir en lite tuffare 60-milare än vanligt att köra non-stop. Svängde ihop en lätt frukost, packade ner lite färdkost (gårdagens pizzaslices) i styrväskan, fyllde vattenflaskorna och cyklade iväg i god tid till starten.


Samling vid pumpen

Där stod en handfull randonneurer redo att cykla en hel dag, en hel natt och, för vissa, upp emot en halv dag till. Efter en kortare genomgång om nyheterna på banan (varav två grusvägar) satte vi av mot första kontrollen i Höör. Start klockan 8 som vanligt och redan innan vi kommit ut ur Malmö hade vi delat upp oss i en tät bestående av Tony, Mattias, Durrin och mig själv samt efterföljarna Ove, Lars och Sven-Erik. På vägen Lund gick det ändå i ett rätt avslappnat och behagligt tempo, det blåste friskt från ost men det fanns ingen större anledning att stå å stånga sig trött i motvinden redan nu.

Dessutom fläktade det på ännu lite mer efter Lund och upp mot Ringsjöarna där de öppna fälten gjorde inte gjorde saken särskilt mycket bättre. I första motlutet efter Flyinge märkte jag dessutom att kroppen inte riktigt svarade som den brukade, de ben som ibland kan vara sugna på att panga på var nu som två tunga telefonstolpar. Meddelade gruppen att jag tänkte släppa och ta det i mitt eget tempo ett tag och såg dem sen segla iväg i mot- & kantvinden.


Raps till höger, ANNAT till vänster

3 mil cyklade, 57 mil kvar men jag var rätt säker på att det skulle gå bra även om jag cykla resterande sträcka solo. Trots allt så handlar randonneureri mest om att metodiskt, cykla, äta, dricka och om det skulle behövas ta sig en tupplur då & då. Efter en stund seglade jag ändå förbi när de hade stannat för ett "tekniskt stopp", straxt innan Ringsjön kom de ikapp igen och på den lilla och kurviga vägen mellan Ormanäs och Höör var vi åter samlade.


Nyutslagen bokskog, jo jag tackar!

Efter stämpling i Höör straxt innan halv elva och en kort paus (bl.a. för solkrämsinsmörjning) i Höör började benen äntligen komma igång lite, vinden kom mer från sidan och det var inte lika öppet vilket gjorde det trevligare att cykla även om första biten på rv 23 upp till avtaget mot Hässleholm inte direkt är någon pangväg att cykla på. I Hässleholm hade någon dessutom grävt upp gator i halva stan fast glömt hur man skyltar om för cyklister (för nej jag vill inte ut på motortrafikleder och härja). Men med lite fantasi och en god portion tur hittade vi runt även det hindret.

På väg mot Osby drog vi en trevlig rundtur genom Ballingslöv (som firade Ballingslövsdagen) och för att undvika en bit 2+1-väg och istället komma ut direkt sen på "cykelbanan" och följa den till avtaget mot Hästveda och följa den gamla, fina, vägen till Osby. Här i någon av de mysiga motluten släppte Durrin av på takten för att köra sitt eget tempo och även om vi fick köa rätt länge på att stämpla och fikade en bra stund syntes han inte till så vi fortsatte vidare mot nästa stämpling i Alvesta som en trio.

Efter ytterligare någon kilometer på "cykelbana" bredvid 23:an kom vi återigen in på den gamla vägen och vi passerade Killberg, Älmhult, Diö och Liatorp med god fart. Innan Eneryda kom dock ett lite bakslag, den raka fina grusväg som enligt kartan skulle gått över/under järnvägen och rakt in i Eneryda var helt sonika avbruten av spåren. Planen var att använda den för att slippa att göra vänstersväng ut på 23:an (med 2+1-väg och räcke) och sen även undvika ytterligare en vänstersväng från densamma någon kilometer senare in mot Eneryda för att sen köra en kurvig, backig och mysig väg till Vislanda. Istället skulle vi väntat lite för att ta vänster in på en annan grusväg och sluppit det debaclet.

Nåväl, en erfarenhet rikare rullade vi så vidare mot Alvesta där det efter stämpling kvart i fyra blev fika med kaffe (för vissa) och glass (för andra). Det hade varit varmt hela dagen fram till Mattias hade börjat känna av dagens värmen ordentligt och även om solen nu stod lite lägre var det inte utan att man kände hur det sved lite i skinnet här och var. Efter Alvesta var det dessutom för en ny och lite längre sektion med sportgrus efter Vittryda, den här gången i härligt kuperad terräng och med fina vyer åt alla håll.


Tony fräser fram


Mattias glider på gruset

Det slutade med att vi hamnade i Aneboda och fortsatte därifrån via Lammhult till kontrollen i Vrigstad som vi nådde prick kl 18. Provianterade med godis och annat gott innan det var dags turens kanske mulligaste sträcka för efter Svenarum kommer det ett parti med riktigt gosiga backar som på något sätt inte bara är vändpunkten utan även höjdpunkten på hela turen (ja det och att komma i mål förstås). Härifrån var det fri fart till Vaggeryd där det förutom stämpling även vankades mat.


Myspys i backen


Cykel mot parkbänk (med understöd av en öl)


Pigg som en mört

Precis som förra året smorde vi kråset på pizzeria Jamaica även om vi nu var ca 50 minuter senare på plats denna gång. Lyckligtvis hade vi nu bättre väder att vänta med (troligen) inget regn och förhoppningsvis en hel del medvind (eller åtminstone inte motvind). Killarna på pizzerian var som vanligt väldigt trevliga och ville veta mer om vår cykling även om de kanske var mest imponerade över att vi nu skulle cykla hela vägen till Ljungby innan nästa stopp.


En lite sen lunch i Vaggeryd

Sagt och gjort, full fart på slät mark och med vinden i ryggen och svagt medlut gick det som på tåget tills någon mil innan Ljungby då det började mörkna och tempot gick ner en aning. Min plan var nu att köra korta stopp och helst äta på cykeln för att slippa stå och bli kall. Tony tyckte det lät som en bra idé medan Mattias ville stanna och fika i Ljungby så vi fortsatte som duo ut i natten med sikte på Halmstad.

Efter att ha cyklat den sträckan 6 gånger tidigare infann sig en viss tristess av att både känna till vägen (och varje skylt med avstånd) samt vetskapen om att de fem första milen på sträckan inte bjuder på så mycket som ett hus eller andra tecken på mänsklig närvaro. Avsaknaden av stimulans tillsammans med mörkret gjorde plötsligt att jag blev väldigt, väldigt trött. Men det var jag inte ensam om för efter ca 25 kilometer tyckte Tony det var dags för en paus och medan han blandade soppa i flaskorna så bytte jag strumpor och tryckte i mig lite gelenappar.

Här någonstans började också dagens svettningar resulterat i ett otrevligt skav i byxan. Oturligt nog så hade jag denna gång inte tagit med några reservbyxor (mest eftersom väderprognosen spådde avsaknad av regn) så det enda som stod till buds var att smörja in de ömmande delarna med Idomin och hoppas att det inte skulle bli värre (vilket det ändå blev). Lyckligtvis hade vi denna gång tur med vinden som låg på fint från nordost så vi slapp trampa särskilt hårt men kunde ändå hålla ett hyggligt tempo.

När vi kom till Halmstad var det som vanligt high life vid Eurostop och precis som i stämplingen i Osby kom vi långt, långt bak i en kö av velande (och rätt märkliga människor). När vi väl kom ut och började göra oss i ordning för att åka dök Mattias upp så vi morsade på varandra och körde vidare. Vinden hade nu vridit till mer rakt ostlig och gjorde resan ner mot Hallandsåsen (som vanligt) till en rätt tröttsam historia (det och vetskapen om att det var 4 kilometer backe kvar att bemästra).

Uppför åsen gick det förvånansvärt bra ändå, kunde glida i sakta mak uppför utan att ta i alltför mycket och när Tonys framljus försvann bakom mig tänkte jag att det kanske var bra att lägga på lite så man kunde få vila lite på toppen. Det som verkade som en så bra idé då och där kanske inte var så listigt egentligen, men det blev i alla fall en 5-6 minuter vila där på asfalten utanför Rasta. Sen på´t igen och vidare ner till via Ängelholm, Strövelstorp, Hasslarp, Fleninge till Helsingborg där vi stämplade och åt frukost på McD lite innan kl 5.


Frukost på McD

Det hade så sakta börjat ljusna på vägen mot Hbg, men solen som steg upp gick snart i moln så den där trevliga känslan av varma strålar uteblev. Istället fick vi smaka på en och annan regndroppe på vägen ner till Malmö men just där och då brydde man sig inte så mycket om det. När vi väl passerat Glumslöv och kunde se Torson igen var det som om Cancellaras extramotor satte fart igen och den slog inte av förrän vi kommit såg den mest efterlängtade skylten av den alla.


Himmaskylten!


Slutstämplat :-)

Denna tredje fullföljda 60-milare gick på 23:31 vilket var lite närmare förra årets 23:23 än förrförra årets 23:47. Belöningen för det blev en glass och en MER päron (så klart) och, som grädde på moset, skjuts hem!


Livat värre

Strava:

Saturday, May 18, 2013

Friday, May 17, 2013

Uppföljning


Låg standard

Två dagar efter felanmälan till Lunds gatukontor är nu hålet åtgärdat. Jag vägrar skriva lagat, för det krävs lite mer än att slänga på lite asfalt utan att ens köra välten över en enda gång. Som synes är det nu istället en liten puckel i korsningen...

Jämför gärna med denna närbild från sista bilden i förra inlägget (där vägen som sagt lagades omgående efter avslutat arbete):


Kanske inte perfekt, men bra mycket bättre

Tuesday, May 14, 2013

Historien om ett hål

Kommer ni ihåg denna post för snart två år sen? Cyklade förbi platsen häromveckan och "surprise" så verkar det vara ett poulärt ställe att ha ett hål, för antingen har det aldrig lagats ordentligt eller så har man varit på och grävt igen. Resultatet är iaf det samma - en pöl med lösgrus mitt i en cykelbanekorsning. Och eftersom just lösgrus är det vanligaste orsaken till singelolyckor för cyklister så undrar man ju verkligen hur Lunds gatukontor tänker när man inte fixar till det omgående?

Då; ett hål i asfalten stort som en hallmatta prydligt garnerat med en sand- & grushög samt några koner och gulröda brädor:

För två veckor sedan (30:e april), hålet är nu utgrävt och kravallstaket håller nyfikna borta:

För en vecka sen (7:e maj), hålet återigen fyllt med grus:

och som referens, hur ser ser ut vid ett närliggande och samtida grävningsarbete som korsade en "bilväg", asfalterat redan när bilden´den 30:e april togs

Monday, May 13, 2013

Tumba 400K Brevet

Dagen började tidigt med uppstigning 03:20 för att hinna köra till starten i Tumba från Linköping. Dock så noterade jag redan vid påklädningen en illavarslande bula i byxan, alltås inte en orsakad av förväntan och spänning inför hur Tumbas 40-milare kunde te sig utan en bula orsakad av något inflammerat på ett onämnbart ställe. Inte särskilt bra tecken inför en dag med 400 km och troligen 15 timmar i sadeln men inte så mycket att göra något åt mer än att HTFU och bita ihop.

Dessutom hade jag lyckats övertala min bror Erik att hänga på, trots att han minst sagt var tveksam om 40 mil var rätt distans och då särskilt bara två dagar efter 30-milaren, så det var lite sent att backa ur nu och efter en snabbt och onyttig frukost med kaffe & donuts (för att förbereda smaklökarna på vad som komma skulle) satte vi oss i bilen och körde lugnt och försiktigt norrut på E4:an. I bagaget hade jag packat en kall, kvartsslicad pizza (med räkor, skinka och champinjoner om någon undrar) där halva fick tjänstgöra som "frukost" under färd tillsammans med en MER Päron (min sockerdrycksfavorit).

Väl framme i Tumba plockade vi raskt ihop cyklarna och begav oss vidare till startplatsen där det snart hade samlats ett 15-tal sugna randonneurer, varav flertalet välkända profiler från cykelbloggar och/eller forum som HappyMTB. Inne på Statoil tog Åsa emot med glatt humör och expedierade effektivt utdelning av stämpelkort.


Meckarmattan är utlagd


Samling vid pumpen

Utanför stod en salig blandning av cyklar allt från stål och breda däck till karbong och högprofilshjul. Vissa var rustade för att cykla hela natten medan andra verkade sikta på att vara framme så snabbt som möjligt. Själv hade jag mitt vanliga långfärdslok med styrväska (för det jag vill ha nära till hands såsom mat, kartor, vägbeskrivning, reflexväst etc) och en liten sadelväska (för det jag helst inte vill ta fram som t.ex. slangar, skoöverdrag, regnjacka m.m.)


Karbong!


Stål!

DT:s Scott

Bengt Sandborgs läckra stålbygge


Åsa önskar oss lycka till på färden

Ut från Tumba och genom Södertälje var det full rulle från första tramptaget och ganska snart hade det delats upp i minst två grupper med 8 i täten. Det uppskruvade tempot tog oss till första stämplingen i Sillekrog nästan prick kl 8 där vi tog ett "snabbt stopp" på 8 minuter för att hinna i tid till 10:36-färjan mellan Säter & Kvarsebo eller om det skulle bli den som gick en halvtimma senare. Bulan i byxan hade nu börjat ömma en del samtidigt som det skramlade tråkigt från cykeln vid varje ojämnhet i asfalten (och det fanns det tyvärr rätt gott om på gamla E4:an). Tog ännu en pizzabit och sköljde ner med några klunkar vatten vilket och började känna mig uppvärmd.


Loket drar, tåget följer

Efter Sillekrog såg det först ut som låg bra till på schemat för att hinna med färjan men nu hade vinden från sydväst börjat friska i lite granna. Tillsammans med ett par slakmotor (men också slakmedor) blev det en smula ryckig körning och därmed lite dålig rytm i gruppen vilken allt som oftast leder till lägre fart, så även denna gång. Vid avtaget mot Arkösund efter Jönåker stod klockan på 09:53 och det var 18 km kvar till färjelägret. Jag tyckte nog var rätt gott om tid, men de andra i gruppen verkade ändå lite ovissa och stressade om huruvida vi skulle hinna eller inte.

Det jag inte visste om var att det var ett par spexiga backar som vi skulle ta an innan färjelägret så när Erik och jag, som då redan låg först i klungan och drog, höll uppe tempot in i de mysiga små åkbackarna men distanserade samtidigt resten av gruppen (utom DT som hängde på fint) - dock utan att någon knystade "lucka" eller liknade för att indikera att det gick för fort.

Rullade sen på mot färjelägret och det visade sig att vi kom i rätt god tid vilket bara var bra för då fick jag chansen att kika på vad det var som skramlade så otrevligt på min cykel. Det visade sig vara samma åkomma som på andra 400K breveten förra året men denna gång lyckades jag reparera i tid och slapp få en rektal påhälsning av sadelspetsen. Bengt var dock inte lika imponerad av körningen och kommenterade detta syrligt (även om vad jag kunde se så hade han kört ifrån några av de andra, men jag kan ju ha fel).

Fjärde pizzabiten slank ner på färjan för efter att den tagit oss till andra sidan var det dags att trampa på i mer mot/sid/kant/sid/mot-vind. Direkt när jag åter satte mig på sadeln förnimdes en mycket obehaglig smärta, den lilla bulan hade nu växt lite ytterligare av alla vibrationer orsakade av den dittills dåliga vägbeläggningen kobinerat med att sadeln inte riktigt satt fast. Bet ihop och tog första dragpasset ner mot kontrollen i Söderköping, mindre än 3 mil bort. Efter ett tag var gick smärtan i baken från att vara besvärande till mer uthärdlig men i gengäld fick jag slita rejält för att ligga kvar på sista rullen i sidvinden efter avslutat dragjobb.

Hade nog varit bättre om vi legat på fyra tvåpar här eller gjort två vingar, för som det blev nu så kunde max 3 bilda vinge bakom den som drog (för att inte ta alla plats på vägen) och de 4 sista i tåget fick försöka hålla sig kvar bäst de kunde vilket resulterade i ett frekvent gummisnoddande när framförvarande cyklist tappade sin rulle och fick ta några extra tramptag för att komma igen vilket direkt fortplantade sig bakåt i ledet.

Efter ett lite längre stopp för stämpling på Statoil (varför är nästan alla mackkontroller Statoil?) i Söderköping och bunkring av drickyoughurt och gelegodis satte vi på nytt kurs in i vinden som nu verkade ha vridit lite mer mot väst. I alla fall kändes det så men Erik och jag bet ihop och började dra. Efter en stund ropade någon "håll igen lite" vilket jag gjorde men när det inte kom något ack efter en minut så kikade vi bakåt och då var det helt tomt...

Det visade sig att kartnoterna inte riktigt stämmde (enligt dem så skulle man följa lv 210 fram till avtaget till Norsholm efter ca 17 km) och att resten av gruppen tagit av in på gamla 210:an. Lite förbryllade fortsatte vi dock på den inslagna vägen och tänkte att en så stor grupp på 6 personer ändå kommer ifatt. Dessutom valde Erik några kilometer senare att avbryta och svänga av mot Lkpg. Torsdagens 30-milare fortfarande satt lite hårt i benen kan tänka.

Så med knappt 24 mil kvar fortsatte jag trampa på i mitt eget tempo i motvinden och kryssa upp förbi Norsholm och Skärblacka till skogarna i norra Östergötland och nästa kontroll i Rejmyre. Stämpling och pfyllning av vattenflaska (vill du ha leite eis i?) på Gästgiveriet och sen iväg. Precis när jag svänger benet över sadeln igen så rullar DT mfl in och stannar mitt över vägen på den legendariska pizzerian känd från blogginlägg som Tilles 40 mil - hur svårt ska det vara? och Bigmollos 40 mil från Tumba (kolla särskilt in sista bilden där). Och när ni ändå är inne å läser om historiska händelser kan ni lika gärna passa på och läsa uppsnacket inför och rapporteringarna under och debriefingen efter också på HappyMTB.org

Det onda i baken hade nu nästan helt försvunnit och bra var väl det för sträckan från Rejmyre och till Hälleforsnäs bjöd på rundans finaste vägar med bl.a. ett par kilometer sörmländsk sportgrus, pastorala idyller och vid två tillfällen små pratstunder med andra cyklister. Den första cyklade jag ikapp och svarade med bred katrineholmsdialekt "jo då, 8 mil å de e 2-3 mil kvar" på min fråga om han hade cyklat långt. Tydligen tränade han inför något sväng runt nån avlång sjö och det verkade ju bra det.


Grusbus!

Det andra samtalet kom vid svängen ut på riksväg 52 där ett par i sina bästa år stod och pustade ut med sina fullpackade touringcyklar. De hade cyklat från Nyköping för 3 dagar sen och såg lite skeptiskt på mig när jag sa att jag startat från Tumba på morgonen. Än mer förbryllade såg de ut när jag nämnde att turen gått ner via Söderköping och att jag nu var på väg tillbaka till Tumba. Men vi hade det gott och småpratade lite om mat & däck innan det var dags att vinka farväl och forstätta cyklandet.

Den fortsatta turen blev nu bitvis rätt slitsam, ständiga småbackar tog hårt på benmusklerna samtidigt som det drog in mörka moln och snabbt blev kallare än väntat (medeltemperaturen var bara runt 13 grader på hela rundan jämfört med 18 på 30-milaren). Som synes blev det heller inte särskilt många bilder tagna här trots ett väldigt vackert och varierande landskap.

Stopp och stämpling i Hälleforsnäs blev på Coopen där även lite mer proviant inhandlades bestående av gelenappar, snickers, drickyoughurt och en MER päron (så klart) - välbalanserad kost tyckte tjejen i kassan. Upp på cykeln igen och ny kurs mot Gnesta på ännu fler smala, slingrande och småkuperade vägar blandat med några avslutande (och rätt tråkiga) kilometer på riksväg 57 till Gnesta där stämplingen skedde på ... ... ... Statoil!

Efter Gnesta var det återigen några mil (?) slingriga vägar och med solen på väg ner fick jag äntligen lite sällskap - av min egen skugga.


Dålig rygg att ta rulle på

Sista biten in mot och genom Södertälje och fortsättningen mot Tumba vill jag nog helst bara glömma. Trött i kropp och knopp tillsammans med lite svårnavigerad passage av Södertälje kanal och traktens förfriskade ungdom var lite mer än vad jag orkade med just då. Slutstämplingen i Tumba skedde 21:33 vilket gav en totaltid på 15 timmar och 18 minuter varav drygt timma var pauser.

Efter lite småsnack med den ytterst rutinerade mackpersonalen (som hade stämpeln i högsta hugg när jag äntrade lokalen) packade jag in cykel i bilen, nödprovianterade med chips och folköl på den närbelägna Ica-butiken och körde vidare till Hässelby strand/gård/whatever och knoppade trött men nöjd in på en madrass hos bror Anders någon gång vid midnatt.

På lördag är det dags för Malmös 60-milare, hoppas på en bättre bula i byxan då...

Strava:

Friday, May 10, 2013

Linköping brevet 300K

Vilken himmelsfärdsbrevet det blev igår! Små, smala, kuperade och mycket trevliga vägar, bra väder och (med en skånings mått mätt) måttligt vind på hela rundan gav två riktigt glada och något sprättiga cyklister. Startade från CK Hymers klubblokal prick 7 och efter några inledande och värmande kilometer vred jag och Erik på motorn lite mer för att sedan tillsammans cruisa ner till Åtvidaberg via Bestorp på Sveriges kanske mulligaste väg. Dimmorna hängde kvar över åkrarna men här och var kom solen i mellan och satte pricken över i:t.


Kungligt mottagande från Maximus


Dimman lättar (snart)

Efter ett snabbt stopp i Åtvid rullade vi så vidare på dagens längsta ben på 128 km upp. Först på den mysiga 134:an, sen på ännu krokigare småvägar innan de sista kilometerna på plattmark ledde oss till Ombergs fot och lite uppförstrampa till Stocklycke vandrarhem. Där kostade vi på oss en wienerbrödsfika och drog sen vidare ut på s(ch)lätta mot Borensberg.


Härliga vyer mellan Åtvidaberg och Rimforsa


Och krokiga vägar


En sten på Omberg

Framme i Borensberg valde i mellan kebabsmack eller husman och lyckades efter lite charmant övertalning snacka till oss med personalen på Gästis att få äta dagens lunch trots att de hade stängt serveringen en halvtimma tidigare. Utgår från att det var våra läckra och smäckra stassar som avgjorde till vår fördel, bättre det än att få "ni såg ut att behöva det"-kommentaren...


Flygande Jakob med ris & sallad, nu börjar det bli lite suddigt

Efter Borensberg var det dags att ge sig på gamla välbekanta vägar norr om Motala ström (eller snarare sjöarna som strömmen sammanbinder) och vidare norr om Roxen till Norsholm för dagens näst sista kontroll. Någonstans utanför en lada full med gödsel började det dessutom tokregna. Sen var det uppehåll en stund för en ny regnskur osv osv. På förekommen anledning blev det således lite tunt med bilder från de sista 8 milen och de som blev var om möjligt än mer suddiga än hur jag själv kände mig.

För att toppa upplevelsen av regn så kom den sista kraftiga skuren precis när vi svängde ut från Grensholmsvägen ner mot Norsholm vilket resulterade i två rätt blöta skepnader som staplade in på Statoil för att stämpla och proviantera lite socker. Ringde Kalle för att förvarna och sen på't igen för de sista 3 milen tillbaka till Lkpg. Slutstämpling 17.41 (var det väl) och nån timmas fikamys innan det var dags att tacka för en trevlig tur och arrangemang och rulla hemåt igen.

Strava:

Wednesday, May 8, 2013

On Tour

Nu när våren kommit med storm (eller iaf regn och åska som i natt) är det äntligen dags att dra på en liten men ack så efterlängtad brevetturné över helgen. På spelschemat står två ytterst heta framträdanden; 30-milaren från Linkeboda imorgon och 40-milaren från Tumba på lördag. Väderprognosen pekar just nu på rätt så stilla och vackert väder på torsdagen medan lördagen ser ut att ge både regnskurar och blåst. Båda två perfekta för minnesvärda breveter.

Spontana hejarklackar längs vägen uppmuntras varmt, t.ex. kommer metropoler som Linghem passeras framåt torsdagskvällen (ca kl 18-20 kanske) och Söderköping runt 11-12 på söndagen (spontana efterfester med groupies och Top Gun på repeat kommer det dock bli svårt att få tid med). Förmodligen dröjer det dessutom en liten stund efter helgen innan det kommer någon RR, så tills dess: Cykla lungt!

Monday, May 6, 2013

Skönt flyt

Inte särskilt ny film, men ack så vacker. Titta och njut av Danny MacAskill som trialar sig genom norr Skottland.

Sunday, May 5, 2013

Malmö brevet 400K

På Fredrikshofs hemsida under sektionen Randonneurlopp kan man läsa:

40-milen, nu börjar det ta emot ordentligt. Det här är tröskeldistansen för långåkaren. Om man inte cyklar riktigt fort får man uppleva hur dag går mot natt och det är inte nåt som piggar upp.

Det avskräckte dock inte de 9 hugade randonneurer som rullade ut kl 8 från Shell Holma i Malmö för att gärna köra på och kanske t.o.m. förbi den där tröskeln. Fast till skillnad från i Stockholm där man startar 5 eller 6 på morgonen, så man nästan garanterat cykla sista biten i mörker (om man inte cyklar ruskigt fort).

Nog om det. Turen började fint med en svaga sydliga vindar som hjälpte oss fint på traven. Vi var 7, Ebbe, Christian, Mattias, Tony, Oscar, Durrin och undertecknad, som tog täten längs 108:an upp genom Skåne och höll bra tempo upp till första kontrollen i Åsljunga, så pass bra faktiskt att vi fick vänta några minuter tills klockan blev 11 innan vi hade passerat minimitiden och kunde stämpla våra kort.


Meta! Randonneur som tar bilder på randonneur som tar bilder på randonneurer

Efter lite vattenpåfyllning och även viss avtömning tog vi sikte på Ljungby och vindarna som nu började friska drog upp farten om möjligt ännu mer så att man tidvis låg och cruisade i 40-45 km/h. Här någonstans valde Mattias att släppa för att ta det mer i sitt eget tempo, vilket var förståeligt då detta var hans första brevet för året. Det gick faktiskt så pass fort att vi även i Ljungby fick lov att vänta några minuter på att stämpla.

Efter lite diskussioner så bestämde sig majoriteten för att inte stanna för lunch utan äta något snabbt och lätt för att fortsätta till Halmstad och äta där istället. Tony, som verkade ha en tid att passa, vinkade hejdå och stack iväg även utan något att äta. Det han och vi inte hade räknat med var att vinden istället för att vara fortsatt sydlig (dvs kantvind från vänster) nu hade vridit mot sydväst och ökat lite till.

Den fart vi hade haft de första 17 milen var nu som bortblåst, den byiga vinden gjorde det svårt att hålla samma jämna tempo för dragaren och rätt snart tackade även Durrin för sig och släppte för att ta det lite lugnare. Med ca 3 mil kvar till Halmstad såg vi en välbekant ryggtavla längre fram på en av många flygrakorna. Det var Tony och några minuter senare var vi åter samlade och körde i gemensam tropp in till Halmstad, staden med tre hjärtan.

I Halmstad var vi 4 som stannade för mat på Max lite innan kl 16, medan Tony återigen fortsatte solo efter en kort stopp. Det innebar att han inte bara missade en flottig burgare utan även en liten incident där traktens mopedburna ungdom lyckades fixa en imponerande gräs- och buskbrand genom tjuvrökning medelst ovarsam fimpkastning. Detta lilla intermesso kunde inte avhjälpas med varken handbrandsläckare eller vattenhinkar utan först när en brandbil till platsen och visade hur en slipsten ska dras kunde röken skingras och vi åka vidare.


Mmmmm, Max?

Nåväl, up & away med något mer påfyllda tankar i fortsatt motvind. Av någon outgrundlig anledning (läs naturens nycker) har det 3 av 4 gånger som jag cyklat just varit sydvästlig vind ner mot Hallandsåsen på 40-milaren. Perfekt som uppladdning inför turens höjdpunkt (!) Lannamärkesvägen upp till Rasta Hallandsås. Nerför igen och nu började vårvärmen sakta avta samtidigt som vinden vred lite mer mot väst och gav vår kvartett lite moraliskt stöd inför de avslutande 10 milen. Men det verkade mest vara för att retas för så snart vi passerat Ängeholm så var vindriktningen tillbaka på sydväst och gav oss tillfälle att tugga rejält på styrlindan.

Kom till kontrollen i Helsingborg precis innan 8 och hittade där Tony som på klassiskt randonneurmanér hade fått nödtanka i Ängelholm och nu var redo för att attackera de sista milen. Jag hade redan snackat lite med Oscar om att inte stanna för länge på kontrollen utan försöka köra på så mycket som möjligt när det ändå var ljust så vi vinkade hejdå till Ebbe och Christian som stannade för en längre fika och gjorde Tony sällskap.

Vinden hade nu mojnat något och äntligen gick det lite lättare även om vi såklart alla tre var rätt trötta. Efter Glumslöv gick det som på räls när Landskrona, Häljarp, Saxtorp, Ålstorp och Hofterup passerades. Än en gång förundrades jag över hur dålig beläggningen på Grand Prix vägen är och fick stoppa ner solglasen i väskan eftersom de ideligen höll på att trilla av när de satt på hjälmen så där #pro som man ska ha dem. På väg Lödde hade det börjat skymma och 3 st überstarka LED-framlampor vräkte ut sina lux över vägbanan så det nästan sved på vaderna när man låg framför.

Sista biten genom Bjärred och Lomma och in mot Malmö var det fortsatt bra fart och när vi svängde in på Arlövsvägen han jag knappt med att dra igång igen förrän jag hörde ett swosch-swosch och Oscar kom farandes på sin Cervelo S2 (och ingen dynamo...) och plockade Malmö-skylten med klar marginal. Sen var det lugn och fin åkning genom stan till Shell Holma för slutstämpling 22.03.

Efter en kortare paus så var det sen bara att cykla de dryga 2 milen hem också...

Strava:

P.S. Ber om ursäkt för det något sparsamma antalet bilder men det var helt enkelt inte läge att plocka upp och fippla med mobilen på vägen och vid kontrollerna hade jag annat stå i. Funderar om man inte skulle ha en liten mobilkamera att ha nära till hands istället för att dokumentera äventyren.

Thursday, May 2, 2013