Tuesday, August 8, 2017

Barnsligt kul i Isaberg

Ett av semesterns mål var att åka iväg en heldag till något annat ställe för ny och trevlig stigcykling med familjen. Efter en kortare efterforskning föll valet på Isaberg då det både erbjuder korta och långa stigar, flera byggda XC-spår, teknikbana, kurser samt har både backar och lite flackare terräng. Sagt och gjort så packades bilen full med cyklar och grejor för att i arla morgonstund köra drygt 25 norrut och installera oss vid Hestras "Mountain Resort" strax efter kl 10 på förmiddagen.


This is how we roll, 4 MTBs i skuffen

Efter en snabb mellanmålsmacka var det dags för dagens första bokade pass, en barn-/familjekurs i MTB för Oscar och mig. Instruktören Philip (antar att han inte stavar med "F" men frågade aldrig), guidade barnen pedagogiskt i nedförskörning, smådrops, balansövningar och pump track. 90 minuter senare var vi rejält varma i kläderna körde vi vidare på egen hand bl.a. med en genomåkning av XC-banan samt skojsade med hela familje i pump tracks och teknikbanan.


Upp med blicken, håll balansen

Pustade ut över en lätt lunch och sen på't igen med test av Vita Slingan och mera teknikträning medan C gick sin kurs innan jag körde sista åket med ytterligare ett varvpå XC-banan samt två försök på SM XCO-banan (där det visade sig att jag trots i mitt tycke välföljd banmarkering missade en loop båda gångerna) innan jag rundade av med ett test på den orangea intervallen.

En liten video blev det också förståss:

Sju timmar efter att vi anlänt hade vi hunnit bli lite mosiga så innan någon blev trött och ledsen packade vi ihop för hemförd via ett besök på amerikanskt snabbmatshak i Gislaved.

Strava:



Tuesday, July 18, 2017

En sån fru man har

I helgen som kommer har det återigen planerats att cykla långt, men inte för mig utan för min bättre hälft. C ska till helgen nämligen ta sig an 29 mil solocykling till Götelaborg det verkar smittsamt det där med långcykling... Undertecknad har gladeligen hjälpt till med ruttplanering (inklusive markeringar av Circle K-stationer längs vägen) men kommer i övrigt vara kvar på hemmaplan och kolla på de (förhoppningsvis) avgörande etapperna i TdF. Nu hoppas vi bara på att det är lite bättre väder än i söndags!

Thursday, July 13, 2017

Post Mortem

En snabb utvärdering från förra helgens lilla resa:

Kläder

Alla kläder jag packade ner användes under resan förutom den extra underställströjan (eftersom jag aldrig blev blöt på torson) och överdragshandskarna (då det mesta regnet kom på dagen då det fortfarande var hyggligt varmt). Som vanligt funkade det utmärkt med arm- och knävärmarna i merinoull, särskilt när det började bli lite blött eftersom ull även värmer fint i väta. Regnvästen, Rapha Pro Team Rain Gilet, var ett lysande val som ersättare till en traditionell regnjacka eftersom dess ärmlösa egenskap gjorde det mycket lättare att ta den på och av i farten samt att dess tighta passform såg till att inget vatten sipprade in varken ovanifrån eller underifrån. Kunde dessutom ha mobilen lätt åtkomligt i en ryggficka på cykeltröjan utan att behöva oroa mig över att den skulle bli fuktskadad.

På fötterna var det Raphas brevetstrumpor i merinoull som gällde, bytte i Lunner efter 40 + 30 mil till ett par torra(re) inför andra nattens körning. MTB-skor med soversocks nattetid och extra ankelreflexer som komplement till strumpornas reflexränder. Handskmässigt roterade jag mellan två par olika Hestra MTB-handskar med kort resp långt finger och lagom lite padding samt ett par långfingrade ullhandskar från Defeat. Tricket var som vanligt att försöka ha händerna så varma som möjligt för att hålla igång blodcirkulationen och slippa domningar.

Körde båda rundorna i samma bibs vilket kanske kan tyckas lite sunkigt, men med rätt pad i byxan funkar det med. För att känna sig lite fräschare lyxade jag till det med ett "free sample" chamois creme från Rapha inför 60-milaren men jag tror inte det på något sätt var avgörande för avsaknad av sadelskav.

Övernattning

Att krypa ner i en bivvy bag höjer komforten avsevärt även om man bara tar på en puffjacka utanpå cykelkläderna. För drygt ett halvt kilo (270 + 234) gram är det definitivt ett funkis alternativ för kortare och/eller spontana sovpauser. Den jag hade med heter Trekmates Bivvy, kostade 500 kr och är sydd vattentätt material med tejpade sömmar men andas inte särskilt väl så man kan tänka att för längre nätter kan det bli problem med kondens.

Lyse

Både Oscar och jag körde med batterilampor - Hope Vison R4 resp Lezyne Neo - som kanske egentligen gör sig bäst i skogen, men med mörka och ensliga vägar är det rätt skönt att kunna slå över till "helljus" när det går undan utför. Ännu trevligare är det att ha en lägre ljusnivå att ta till när man ligger bakom så att man slipper bli bländad av sig själv. På två nätter och gjorde jag av med ca 40% av batteriet på 3.3 Ah, men då var en del av cykling även i belyst område där 0.3 W (35 lumens) och det var oftast 1.5W (170 lumens) var alldeles tillräckligt. Vid några tillfällen körde jag också med halvläget på 5 W (530 lumens) men behövde aldrig ösa på helt. Baktill hade vi båda stora LED-lampor monterade lågt på vänster sadelstag vilket inte bara gör att bådas lampor syns bra jämfört med att ha dem uppe på sadelstolpen utan att bakomvarande cyklist också slipper se ut som renen Rudolf i nyllet.

Utväxling

Med över 10000 höjdmeter på 100 mil kommer kanske funderingen om vilken utväxling jag hade och svaret är 50/36 fram och 11-delat 12-25 bak. Det enda tillfället när 36/25 kändes som lite för tungt var den där backen utanför Borås med partier upp mot 20% stigning men för att ta den med en rimlig kadens hade jag ändå behövt 32T som störst bak (vilket min bakväxel inte tar). Bortsett från den sträckan var ingen backe för brant för att inte orkas med (och jag har hellre en tät kassett för 99.5% av cyklingen än en som är optimal för de sista 0.5).

Mat

Matutbudet på bensinmackarna i Norge var inte riktigt lika fullödigt som i på östra sidan gränsen. Kanske skulle man ha plockat med sig mer smågodis och en bit mandelmassa från start men å andra sidan kunde jag väntat längre med att börja äta sötsaker.

Väder

Norge bjöd på stabilt labilt väder, aldrig riktigt varmt och inte heller torrt. Men det kunde varit värre om regnet kommit på natten då det både hade blivit kallare och jobbigare att åka utförs. Men sammantaget rätt trivsamt då temperaturer under 20 grader också betyder att man klarar sig på mindre mängder vatten.

Tuesday, July 11, 2017

Weekend Warriors

Denna RR blir en kombination av semispontan galencykling och en (mer) strukturerad brevet. Som avslöjats i föregående blogginlägg var planen i runda slängar 1000 km cykling och en natts sömn, ett recept som gjort för minnesvärda stunder i sadeln - eller?

Prolog(ue)


När man borstar tänderna för att man inte ska gå och lägga sig

Prick halv nio rullade jag hemifrån in i solnedgången, uppklädd i bästa brevetkostymen med Pro Team Thermal bibs och den numer rätt solblekta Brevet-tröjan. Ny hjälm och nya brillor satt pricken över i.


Smiles for miles!

2 h 45 minuter senare var vi två som rullade in i natten. En lätt medvind höll tempot uppe om än inte särskilt ansträngande och det mest spännande på vägen mot Laholm var väl att vi denna gången cyklade åt motsatt håll mot vanligt. På Preem-macken i Sveriges "gateway to Europe" hände det dock saker för när vi fyllt flaskorna med från vattenskåpet och skulle byta om till nattkläderna hör jag Oscar utbrista ett förvånat "Nej, har jag bara en knävärmare?". Efter att misslyckats med försöken tråckla på den tredje armvärmaren som av misstag följt med fortsatte han turen som Glenn Hysén.

Rutten gick från Laholm in i landet mot Simlångsdalen i baklängespåret av förra årets bana på Sverigetempot. Turerna att dra blandades med parcykling och småsnack för att hålla skallen pigg och glad. Kanske var vi lite för självsäkra, kanske var Oscars minne från den resan lite grumliga eller kanske var det ödet för plötsligt när jag kikar ner på GPSen och bläddrar över till kartvyn är GPX-spåret borta vilket visar sig ha sin förklaring att vi inte längre cyklar längs det. En hastig koll på kartan i mobilen visar att vi har gjort en smärre felnavigering men inte behöver vända utan kan fortsätta med liten en omväg.

Här gissar jag att det var ödet som kom in för precis som vi beklagat oss över att det var alldeles för få blåa skyltar med -hult & -ryd så dyker den upp "PLINGSHULT". Vi är inne på fjolårets 400K-bana och precis som jag drar igång spurten upptäcker Oscar samma sak och kontrar stilfullt för en första seger. Resten av skyltarna delades broderligt då Oscar vann dem med -hult och jag alla med -ryd. Utöver det så var det måttligt med tramserier i vetskap om att denna runda inte på långt när skulle vara helgens jobbigaste och det inte hade varit någon hit att starta huvudrätten med blött krut.


Mums!

Milen genom natten rullade på och förutom en förvånad bilist när vi korsade Nissastigen var det inte en levande själ i sikte. Efter 20 mil stannade vi in på en rekad pausplats, rullade ut våra bivybags i en busskur, tog på lite förstärkningskläder och kröp till kojs lite vila. Som nattfika överraskade Oscar med att inte bara ha med en plunta Gammeldansk och två stiliga snapsglas i stål utan även två från Danmark insmugglade wienerbröd med chokolade. Klockan sattes på en timma och straxt efter 5 rullade vi vidare norrut med begynnande knorr i magen.


En bra start...

På Scandic Plaza i Borås gjorde vi vårt bästa för att gå plus på den dukade frukostbuffén vilket inte var särskilt svårt. Fyra stora tallrikar och lika många koppar kaffe senare var det dock betydligt jobbigare att ta sig ur Textilstaden då rutten var lagd över en liten väg över flera skarpa knäppor med tvåsiffriga stigningsprocent. På det lite sportgrus och morgonen var så gott som fulländad så de sista 7 milen till Vänersborg avverkades med ett leende i sol och medvind.


Roads like these

Ankomna till Lilla Paris mötte vi upp med brevetarrangören Björklund/dvnder för ett kort snack innan det var dags för återhämtning med Yatzy-spel och "recovery drinks" i väntan på att övriga två rumskompisar skulle ankomma från Göteborg. Fortsatte kvällen med burgare och öl ackompanjerat av uppsnack på Stars & Stripes och somnade till sist gott med väckarklockan ställd på halv sju.


Klassisk after bike med ale, chips och vattenmelon


Följt av Yatzy med små glas

Main Course

Efterföljande morgon fylldes rummet snabbt spänning och förväntan samt doften från chamoiscréme och nybryggt kaffe. Smörgåsar breddes, flaskor fylldes, väskor packades, väderleksprognosen kollades en sista gång - hur mycket skulle det egentligen regna?


Rövsmörj

Rapha-kittade från topp till tå cyklade vi till starten och hann även med lite småsnack med övriga startande, Jan-Erik, Johan x 2, Otto, Freddie, Ulrika och Lotta, innan det var dags att rulla ut på äventyr.


Redo för start

Regnet stänkte lite till och från för att efter drygt 4 mil öka så pass att det var dags att plocka på regnvästen. I fortsatt stilig tvåparsformation turades vi om att dra eller ligga i däcksprutet och småsnacka. Vid ankomst till första kontrollen i Ed (86 km) kändes det, vår storslagna ambitioner till fikatur till trots, ändå det lite tidigt att sätta sig ner med kaffe och bulle så Oscar och jag tackade för sällskapet och fortsatte som dynamisk duo.


Milsten vid gränsen

Vägarna upp mot gränsen var småmulliga med lagom långa backar och mestadels uppehåll (väl?) och höll både tempo och humör på topp. Passagen in i Norge avgjordes med en kort spurt som i uppförsbacke vanns av Oscar följt av 5 minuters fotograferande och uppdateringar på sociala medier. Mindre än en timma senare var vi mitt i ett tvättprogram med extra sköljning och stundtals kändes det som att man skulle spolas av vägen i allt regnet. Som bonus kom en extra kraftig skur precis när vi rullade in till banans andra kontroll i Ørje (166 km) och planen på riktig fika grusades snabbt av det faktum att inga caféer var öppna och istället blev det att krypa in på den lokala Circle K-macken för 30 minuter ståfika i väntan på att det värsta regnet skulle släppa.


Vi kan fika, vi bara vill inte

Regnet fortsatte sen följa oss hela vägen norrut till nästa stämpling i Keller (244 km) utanför Lilleström. Men regnvästen gjorde sitt jobb utmärkt och höll torson varm och torr hela vägen även om allt annat blev genomblött. På Circle K (var annars?) tog vi ett kort stopp i solsken och passade på att dutta lite ny olja på kedjorna som börjat låta som små tröskverk. Lyckligtvis var det så mycket regn att vägarna ovanligt rena vilket också syntes på cyklar och kläder, inte mycket smågrus där inte!


Blommande raps, som att resa tillbaka två månader i tiden

Fjärde benet var tufft med många och långa stigningar upp till banans högsta punkt på ca 500 hm, nedförskörningen till kontrollen i Lunner (311 km) var inte heller att leka med där vägens kvalité (eller brist därpå) höll oss ifrån att bomba på allt för hårt även om det lockade för att ta igen förlorad tid. Ännu tuffare var det dock att det på ortens Circle K var ett rätt magert utbud av mat även om det frågetecken jag fick till svar på min undran om de möjligen hade potatismos till korven var rätt festlig. Inte hade de något salt till pommesen och ingen stämpel gick att uppbringa heller...


Fotostämpel

Med varsin korv, kaffe och fikabröd slog vi oss ned på bänken utanför och fick snart sällskap av två jenter som gärna ville att vi skulle de dem skjuts till någon gård i närheten. När vi försökte förklara att det nog var en svår sak att lösa började de snacka om Daniel Nannskog och Grums i en salig röra. Eller så var det fullkomligt logiskt bara att jag var lite för trött för att förstå sammanhanget...


På väg in i natten

Ut på vägen igen och med mer än halva distansen avverkad var de nu dags banans längsta ben på 18 mil med ett enda säkert vattenhål vid Sekkelsten lite mer än halvvägs till Halden som var nästa kontroll. Solen började så sakta gå ner bakom oss och det var riktigt trevligt att rulla in i ännu en natt med förvissning om att den både skulle vara kort och ljus då fullmånen sken vackert i söder och vips så var vi kl 02 på den nattöppna Circle K vid E18 och blev (som vanligt) snabbt till intresse för den lokala motorburna ungdomen som samlats på platsen.


Din boj i bukten

Kanske var vi tröttare än vanligt, kanske var det skönt att bara sitta en stund, kanske väntade vi ut att pickupen med Rune Rudbergs monsterhit "Heja Høblje's Rallycross" på repeat och öronbedövande volym skulle avlägsna sig, men det blev en god halvtimma för att klämma en korv och en kaffe. Köpte en påse bilar för 33 NOK och funderade på om det inte hade varit värt vikten att köpa på sig mer smågodis på svenska sidan gränsen.

Natten hade så långt varit rätt ljummen men nu började temperaturen krypa ner från nästan tvåsiffrigt till runt 4-5 grader vilket fick längre nedförskörningar att nästan bli en skakfest. Jag tror inte vi pratade så mycket under denna sträckan men att jag försökte hålla igång skallen med att sjunga högt och hellre än bra. Månljuset höll oss sällskap och gjorde att man kunde se lite mer än bara vägen framåt i väntan på gryningen.

Efter ett antal cyklade nätter borde man väl lära sig att bara för att solen går upp blir det inte varmt med en gång, men hoppet är förmodligen det sista som överger en så jag hoppade och hoppades att solen skulle återfriska min själ där på morgonkvisten. Istället blev det dimma på väg in i Halden (498 km) där vi stannade och fotade våra cyklar vid någon stenstolpe. Stigningen ut från byn var lång och fin med ca 4 km i 4% snittlutning och jag kunde inte låta bli att trycka på lite extra till Oscars stora förtjusning.


Härligt i Halden

Nästa stora grej var spurten vid Kornsjø som enigt var den absolut hårdaste och jämnaste som hittills skådats på våra äventyr. I en lokal förvirring drog jag igång på skylten som stod med 1 km kvar och sen var det i princip fullt ös hela vägen ut på bron där vi sida vid sida vände ut och in på oss efter drygt 52 mils cykling. Vad hjälpte det, Oscar vann även denna gång men högst med en däcksbredd eller två.

Efter att nogsamt ha dokumenterat denna lilla dumhet samlade vi ihop oss för att trampa igenom de 4 milen till näst sista kontrollen i Hedekås (558 km). med någon mil kvar kom så till sist solen fram så efter ytterligare en (osnabb) fotostämpling, då allt som kunde öppet ännu var stängt, tog vi istället en mysig sittfika med både glass och bakverk i solen utanför Ica Färgelanda.


Kommer solen!


Söndagsfika

Nu levde livet och när Oscar började snacka om skyltspurt på slutmålet försökte jag vara lite taktiskt när det samtidigt började komma lite kantvind. Till ingen nytta visade det sig, för efter drygt 2 mil tjuv och rackarspel samt stundtals styrlindetuggande och en suicidal slutattack av undertecknad slutade det med att det inte var någon skylt att spurta på. Snyggade istället till oss för att stilfullt rulla av de sista kilometerna till målet och slutstämpla på kvart i elva på 26 h 45 min.


Done and dusted

Epilog

I planen för helgen ingick alternativet att cykla även delar av resan "him" till smutsiga södern, men efter en snabb avsköljning av vägdammet och koll på klockan insåg vi snabbt att det tidsmässigt skulle vara en väldigt, väldigt dålig idé. Istället blev det dubbel tågtransport avbruten av en liten lunchpaus med intag av skräp snabbmat på Gbg C. Avslutade resan med att klämma en lyxmilkshake på Max i Lund inför den sista milen som jag frihjulade hem (utan att logga så tekniskt sett har det inte hänt).


Worth waiting for

Strava x 2:


Thursday, July 6, 2017

Roadtrip med Team HC

Hur spenderar man som randonneurjunkie en herrweekend i juli på bästa sätt?

Jo, naturligtvis genom att cykla långt! Så istället för att ikväll somna i TV-soffan efter att barnen gått och lagt sig ikväll så cyklar jag norrut för att möta upp Oscar vid Helsingborg och därifrån göra gemensamt följe genom natten till Vänersborg. Väl framme i Lilla Paris blir det sightseeing och lite fredagsmys för att på lördag morgon ställa upp till start på CK Distans Väst nya 60-milare, vara tillbaka i tid för frukost på söndagen och sen försöka samla ihop smulorna för att på lämpligaste sätt ta sig tillbaka till smutsiga södern.

Packningslistan är spikad och kontrollvägd, cykeln provpackad och nedskakad, powerpack och batterier till lampor nyladdade, uppdaterad OSM-karta och relevanta rutter inlagda i GPSen. Ambitionsnivån är "cykelhygge" med mindre fokus på skyndsamt utförande och mer på upplevelser och äventyret. Det ryktas t.o.m om fikapauser...

Prylmässigt är det beprövade kort med väskor från Apidura där styrrullen & ramväskan får följa med på breveten medan sadelväskan, till största delen innehållandes civilt ombyte, extra bibs & cykeltröja, lite hygienartiklar samt ett lätt övernattnignskit, lämnas på lämplig effektförvaring. Belysning blir batteridrivet med en Lupine Neo4 där fram och Cateye TL-LD610 bak kompletterat med en B&M IXXI som reserv. På kroppen den vanliga kostymen från Rapha med Pro Team Thermal bibs, underställströja i merino mesh, Brevet Jersey, arm & knävärmare i merinoull, strumpor med reflexränder och Sidi Dragon MTB-pjuck.


Styrväska, 1097 gram


Sadelväska, 2005 gram


Ramväska, 600-900 gam


Let's go scandorando!

Thursday, June 22, 2017

Malmö 600K Brevet

Prolog
Årets kortaste lördagsnatt, långa ben på banan, hygglig väderleksprognos. Medan några andra harvade runt en sjö ställde vi till med en egen cykelfest i form av dubbla distansen och 0% depåer. Banan för helgen var Blekingerundan vilken Oscar och jag cyklade med blandad framgång 2015 och därmed nu hade en oplockad gås med. Äckligt disciplinerat var ledordet på något som av vissa brukar liknas vid spartansk fakircykling för att (om möjligt) försöka nå under 21 timmar på 605 km.

En liten varning kanske kan vara på sin plats. Det är rätt mycket text och inte så många bilder. Det har sin naturliga anledning.


Dagens outfit

Till starten på macken i Shell Holma var det 7 kända ansikten som dök upp och fyllde i sina brevetkort. Medan vi stod å småsnackade lite inne på macken passade mitt bakdäck på att helt tömma sig på luft vilket upptäcktes 2 minuter innan start och gav upphov till viss muntration hos övriga samt irritation hos undertecknad. Medan Oscar instragrammade händelsen cyklade de övriga 5 iväg och 7 minuter över åtta var även mitt mekaniska problem åtgärdat och äventyret kunde börja. Schemat vi hade lagt upp hade 12 minuter till godo på missöden och hälften av detta hade redan gått åt.


Glada miner

Första benet var norrut från Malmö mot Söderåsens fot och den nordvästliga vind som tidigare i veckan härskat över slätterna stod på sig vilket betydde att jakten på förlorad tid fick börja i karaktärsdanande "sida mot". Ungefär halvvägs till första kontrollen i Kågeröd var vi återigen först på banan och lagom till att vi sladdade in framför den mysiga blomsterbinderi- och inredningsbutiken var vi back on track mot schemat. Där var dessutom den underbart rara personalen på den om möjligt än mer på alerten än vanligt och en minut senare var vi åter rullande i sadeln.


The nobel art of "bomba bock"

Bokskogen på Söderåsen var som vanligt underbar både på vägen upp och ner även om vägarna på norrsidan fortfarande var fuktiga från nattens regn så man fick ta det lite andante i nedförskörseln. På väg mot Örkelljunga kom nästa punktering, men denna gången var det mina benen som tydligen helst ville att vi skulle cykla hem redan efter 9 mil. Borde nog ha anat oråd men med lite mer vätska och ett par munsbitar mandelmassa var de efter en stund om inte i prima skick så åtminstone brukbara för att kunna ta förningar samtidigt som vi kom ut på gamla E4:an norr om Örkelljunga och hade 25 extremt lättnavigerade kilometer till Markaryd.


Obligatorisk rumpbild nedför Söderåsen

Till protokollet ska föras att det på denna sträcka finns en hel del möjlighet till småtramsiga spurter då vägkanten är välförsedd med skyltar som slutar på -ryd eller -hult men givet vår större plan var det inte så svårt att enas om att det fanns bättre dagar för denna typ av upptåg. Istället bombades det i bocken i högt och jämnt tempo och när vi sladdade till vi kiosken vid Markaryds tågstation en tjugo över tolv, 7 minuter innan schemat.

Snabb stämpling av korten och 4 minuter senare satt vi i sadeln igen, denna gång med nyfyllda vattenflaskor och rullfika i form av varsin Magnum mandel (eller för undertecknad två). Hade man varit riktigt listig hade man nog köpt med sig en halvlitersflaska av något drickbart och lagom sött och med tanke på att temperaturen stadigt låg runt 20-21 grader. Nu blev det istället ett långt ben på drygt 10 mil upp till Alvesta där kyrkor, skyltar, småvägar och avverkades i en rask takt och när huvudet är dumt får benen lida. På tidigare lopp har vi stämplat på olika ställen i Alvesta, denna gång valde vi den lilla pizzerian JPM (namngiven efter ägaren Jean-Pierre) där vi även fyllde på vatten, handlade två burkläsk var och jag passade på att byta strumpor ett nytt och fräscht par Rapha Pro Team.


Plötsligt i Pjätteryd

Efter något mer än 1/3 av banan avverkad i sidamot såg vi nu fram emot att få lite assistans med vind i ryggen när nästa kontroll var i rakt sydostlig riktning, 13 mil bort, men den konfekten blåstes snart bort då det vackra vädret verkade ha skapat lokal termik vid Åsunden så det blev än mer kantvind och ibland även motvind. En annan mindre önskad händelse var ännu en punka, denna gång var det en liten stenflisa som hade penetrerat slangen på mitt framhjul och orsakat en långsam läcka vilken först ökade komforten något men nu gjorde att man här och var fick lite för bra känsla av vägens beskaffenhet. Medan jag bytte slang passade Oscar kamratligt på att laga mina två trasiga diton. Lyckligtvis vägde ändå vädret och omgivningarna upp för den ovälkomna pausen och resten av biten förbi Åsunden var bitvis ren propagandacykling och vips så var vi i Tingsryd där det oortodoxt nog blev ett stopp trots att det inte var inlagt som kontroll. Två nya Magnum-glassar (var), nytt vatten i flaskorna och 3 minuter senare på väg igen.


Gissa kyrkan

Efter drygt en mil på länsväg 120 i jämnt och högt tempo följde en till på små kuperade och krokiga vägar i något lägre tempo innan det var dags att bomba bock de tre milen på länsväg 122. Jag gillade inte den biten förra gången och redan efter någon kilometer började mina inre demoner föra en relativt välartikulerade konversation om livet i allmänhet och denna cykeltur i synnerhet vilket kryddat med rejäla känningar av vätskebrist blev varje tramptag till en plåga. Hade vi inte varit två som höll ihop hade jag nog satt mig i diket och funderat en lång stund på vad man (som privilegierad vit man) sysslar med på sin fritid och kallar det för en hobby.

Efter en timmas kvalfyllt cyklande angjordes ändå Karlskrona och bara lite drygt 24 mil "him". Klockan var nu 20.07 och med 20 minuters matpaus skulle vi ändå vara 8 minuter före i schemat. Enda problemet var att jag var kokt. Korven med mos och räksallad åkte jojo i matstrupen, att dricka något annat än vatten kändes högst olämpligt. Bilden där Bigmollo står med huvudet nedstoppat i en soptunna hade lätt kunnat återkonstrueras men det enda jag hittade var en avfallskontainer. Testade till slut lite blåbärssoppa och den kom åtminstone inte upp igen så kompletterat med några gummibjörnar och byte av undertröja och det så gav vi oss ut igen i västerled.


Börjar bli lite suddigt nu

40 minuter senare, strax efter att vi passerat Nättraby och därmed också var före vår framfart från 2015, kom så den tredje punkteringen, denna gång var det Oscars framhjul som släppte väder. Men inte något ont som inte har något gott med sig för med den lilla extra pausen kom krafterna tillbaka och plötsligt var livet rätt lyckat ändå när vi fortsatte mot solnedgången som två Lucky Lukes på varsin stålhäst och utan större besvär var vi i Karlshamn 23.01 och därifrån 2 minuter senare. Vinden hade inte vänt men däremot lyckan och med 17 tuffa mil kvar var vi nu i princip tvungna att (rull)snitta 30 km/h genom natten och hålla stopptiden till minimum för att nå Malmö kl 5.

Men skam den som ger sig, genom gränstrakterna mellan Blekinge och Skåne var det backe upp och backe ner. Till och från brakade det i skogen av vildsvin (vid ett tillfälle hade vi en kull på 10-talet djur springandes i lampornas sken på vägen) samtidigt som temperaturen stadigt sjönk vilket gjorde det svårmotiverat att ta igen den tid som förlorades på vägen upp. Försökte komma ihåg om det var innan eller efter Näsum som "den där jobbiga jävla backen" ligger men det visade sig att de var för många för att räkna dem alla.

Efter mycket pustande och frustande kom vi ändå till CirkleK i Kristianstad 01.19 där partyt var i full gång med en fair share av motorburen ungdom i rörelse. Den vanliga dialogen som lätt uppstår på nattöppna bensinmackar en sen lördagskväll när två randonneurer äntrar scenen infann sig även här. En stämpel, kaffe och med nyfyllda flaskor blev menyn och 7 minuter senare lämnades festen.

Tiden hade runnit ifrån oss, men inte ambitionsnivån även om det precis som för två år sen var märkligt motigt att ta sig över Linderödsåsen men inte alls lika tufft att klättra Col d'Lyby. Nu började man ändå ana ljuset i tunnel(e)n även om det först kom från nordöst med en välkommen gryning så fick vi snart se en magiskt morgon med en del dimma som låg över åkrarna i Flyingebygden. Hann tänka något i stil med att nackdelen med att cykla på så fort är att solen inte hinner komma tillräckligt högt för att värma ordentligt på rumpan men ungefär samtidigt som den tanken hade formulerats klart, dvs en 3-4 mil senare, var det dags för spurt på Malmöskylten som jag så klart torskade även om det kändes rätt OK med 25 meter kvar.

Vi samlade ihop oss igen och rullade sen ner Malmös rödaste gata för att slutstämpla 05.20. Handlade lite frukost och satte mig utanför på den hög med kolbricketter (som jag tidigare använt som mekbord) för att käka medan Oscar satte sig på golvet framför kaffemaskinen (inomhus) för att kontemplera saker och tings tillstånd. En 20 minuter gav vi oss iväg åt var sitt håll, trötta men ändå rätt nöjda och med vetskap om att nästa äventyr blir en helt annan historia.


Frukost!

Strava:

Epilog:
Senare på dagen, när alla gått i mål, blev det en liten "recovery ride" med C också. Men det är en helt annan historia.

Thursday, June 15, 2017

Barnsligt skogsbus

Familjen har blivit med actionkamera och vad är roligare än att köra med den i skogen?

Sunday, June 4, 2017

Malmö 400K Brevet - Revisited


Redo för rando.

Veni, vidi, bici - återbesöket på den nya 40-milaren vid namn Dansk Utblick var en härligt trevlig försommardag i sadeln. Stålhingsten var preppad med snabbcyklarhjulen, ramväskan var lagom löst packad med småsaker (mest som ett test inför 60-milaren om två veckor) och den nya styre/styrstams-kombon var inställd för att ge maximal komfort för att bomba i bocken.

Till start var vi fem men rätt snart hade vi delat oss i en trio i täten bestående av Ebbe, mig och Fredrik och en efterföljande dynamisk duo i form av Bengt och Mats. Vindarna var sydostliga och efter att ha stämplat snyggt i Blentarp efter 50 km på 1:41 hade vi ett mysigt långt medvindsben hela vägen till Laholm (210 km) och på vägen hann vi inte bara hälsa på halva startfältet i Ringsjön Runt utan även avhandla diverse diskussionsämnen som t.ex. vilket landskap som har blåklinten som landskapsblomma blandat med anekdoter om tidigare brevetbravader. Andra blomsterrelaterade observationer vad mängden av mäktiga rododendron. Nästan så man kunde höra Bertil Svensson i buskarna.


Säg bokskog!

När vi efter 16 mil och drygt 5 timmar cykling sladdade in på Preem-macken för att stämpla, käka och fylla på andra förråd var det precis som för en dryg månad sen full rulle ända tills vi hade köat klart och då plötsligt hade kundrusningen helt kommit av sig. Kanske är det ryktet som går om smäckra brunbrända vader, kanske är det något annat som lockar - vem vet? Korv fanns det i alla fall, liksom glass så hungriga behövde vi inte vara.


Å en groggbuffé

En dryg halvtimma senare rullade söderöver igen med sikte på Torekov. Vinden var fortsatt sydostlig med friska inslag men lyckligtvis läade åsen en del när vi skulle upp och ut på Bjärehalvön så det var först, efter fotostämplingen i hamnen, på sträckan mot Ängelholm som den började kännas av ordentligt. Vi turades broderligt om att dra in till Skäldervikens pärla men ut från den samma hade jag gett mig på att ta Farhultskylten så med vinden snett bakifrån var det aggressiv förning ända tills den punkt då jag från spets kunde knäppa till med en liten men överraskande spurt.

Strax därefter knäppte Ebbe av sin bakväxelvajer vilket kanske var mindre förvånande med tanke på reglagen i Shimanos 6800-series rykte som vajerätare. Nåväl, en provisorisk justering av ändläget petade åtminstone upp kedjan till 3 minsta drevet bak för att vid nästa kontroll i Mölle göra ett patenterat "road side maintenance hack" (se video längs ner) fixa upp bakväxel(e)n ett par steg till så cykeln åtminstone fick två användbara lägen. Detta kostade dock på krafterna så istället för att studsa iväg mot Malmö och sikta på en sub-14 tid satte vi oss i på ett kafé och inmundigade både glass och svalkande dryck.


Lagom till att vi kom iväg igen kändes det som att vinden hade börjat lägga sig lite lite samtidigt som orterna kom tätare och tätare och vips så var vi vid korsningen Landskronavägen/Rååvägen och "mammas gata". Fast nu började vi bli lite trötta och tempot blev därefter mer varierat men det var egentligen bara bra då kvällskylan började krypa på och man behövde få aktivera kroppen lite mer.

När Lödde, Borgeby, Bjärred & Lomma hade passerat återstod egentligen bara själva desserten - Malmöskylten! Med "reigning champion" ute ur startfältet och en vinst i bagaget för undertecknad i den enda andra spurten vädrade mina klena ben morgonluft i aftonen. Men samtidigt var det inte läge att dra på någon långrökare så jag väntade och väntade och väntade tills det var ca 100 meter kvar och lyckades kräma ur lite pesto ur pastan för att ta hem även den skylten. Att Fredrik satt å letade på fel sida vägen efter de fem bokstäverna underlättade förmodligen.

Stillsamt och stiligt rullade vi sen Nobelvägen ner för att slutstämpla i nattluckan på 14:24. En nästan helt misärfri runda :-)


Diddly done

Strava:

Åsså den däringa lilla videon:

Tuesday, May 30, 2017

Trans Am Bike Race -17

Om jag hade haft en "bucket list" med äventyrliga och exotiska lopp att göra hade Trans Am Bike Race definitivt varit en av rutorna att kryssa. 4300 miles kust till kust "self supported" låter mumma i mina öron. Men istället blir det att följa Anton och de andra på trackern - http://trackleaders.com/transam17

Sunday, May 21, 2017

Istället för en 60-milare

Lördag - springa 7 km i ottan & cykla 6 km med E i skogen

Söndag - gå upp 04.45 för att cykla 74 km och möta upp nattens hjältar

Strava: