Thursday, June 22, 2017

Malmö 600K Brevet

Prolog
Årets kortaste lördagsnatt, långa ben på banan, hygglig väderleksprognos. Medan några andra harvade runt en sjö ställde vi till med en egen cykelfest i form av dubbla distansen och 0% depåer. Banan för helgen var Blekingerundan vilken Oscar och jag cyklade med blandad framgång 2015 och därmed nu hade en oplockad gås med. Äckligt disciplinerat var ledordet på något som av vissa brukar liknas vid spartansk fakircykling för att (om möjligt) försöka nå under 21 timmar på 605 km.

En liten varning kanske kan vara på sin plats. Det är rätt mycket text och inte så många bilder. Det har sin naturliga anledning.


Dagens outfit

Till starten på macken i Shell Holma var det 7 kända ansikten som dök upp och fyllde i sina brevetkort. Medan vi stod å småsnackade lite inne på macken passade mitt bakdäck på att helt tömma sig på luft vilket upptäcktes 2 minuter innan start och gav upphov till viss muntration hos övriga samt irritation hos undertecknad. Medan Oscar instragrammade händelsen cyklade de övriga 5 iväg och 7 minuter över åtta var även mitt mekaniska problem åtgärdat och äventyret kunde börja. Schemat vi hade lagt upp hade 12 minuter till godo på missöden och hälften av detta hade redan gått åt.


Glada miner

Första benet var norrut från Malmö mot Söderåsens fot och den nordvästliga vind som tidigare i veckan härskat över slätterna stod på sig vilket betydde att jakten på förlorad tid fick börja i karaktärsdanande "sida mot". Ungefär halvvägs till första kontrollen i Kågeröd var vi återigen först på banan och lagom till att vi sladdade in framför den mysiga blomsterbinderi- och inredningsbutiken var vi back on track mot schemat. Där var dessutom den underbart rara personalen på den om möjligt än mer på alerten än vanligt och en minut senare var vi åter rullande i sadeln.


The nobel art of "bomba bock"

Bokskogen på Söderåsen var som vanligt underbar både på vägen upp och ner även om vägarna på norrsidan fortfarande var fuktiga från nattens regn så man fick ta det lite andante i nedförskörseln. På väg mot Örkelljunga kom nästa punktering, men denna gången var det mina benen som tydligen helst ville att vi skulle cykla hem redan efter 9 mil. Borde nog ha anat oråd men med lite mer vätska och ett par munsbitar mandelmassa var de efter en stund om inte i prima skick så åtminstone brukbara för att kunna ta förningar samtidigt som vi kom ut på gamla E4:an norr om Örkelljunga och hade 25 extremt lättnavigerade kilometer till Markaryd.


Obligatorisk rumpbild nedför Söderåsen

Till protokollet ska föras att det på denna sträcka finns en hel del möjlighet till småtramsiga spurter då vägkanten är välförsedd med skyltar som slutar på -ryd eller -hult men givet vår större plan var det inte så svårt att enas om att det fanns bättre dagar för denna typ av upptåg. Istället bombades det i bocken i högt och jämnt tempo och när vi sladdade till vi kiosken vid Markaryds tågstation en tjugo över tolv, 7 minuter innan schemat.

Snabb stämpling av korten och 4 minuter senare satt vi i sadeln igen, denna gång med nyfyllda vattenflaskor och rullfika i form av varsin Magnum mandel (eller för undertecknad två). Hade man varit riktigt listig hade man nog köpt med sig en halvlitersflaska av något drickbart och lagom sött och med tanke på att temperaturen stadigt låg runt 20-21 grader. Nu blev det istället ett långt ben på drygt 10 mil upp till Alvesta där kyrkor, skyltar, småvägar och avverkades i en rask takt och när huvudet är dumt får benen lida. På tidigare lopp har vi stämplat på olika ställen i Alvesta, denna gång valde vi den lilla pizzerian JPM (namngiven efter ägaren Jean-Pierre) där vi även fyllde på vatten, handlade två burkläsk var och jag passade på att byta strumpor ett nytt och fräscht par Rapha Pro Team.


Plötsligt i Pjätteryd

Efter något mer än 1/3 av banan avverkad i sidamot såg vi nu fram emot att få lite assistans med vind i ryggen när nästa kontroll var i rakt sydostlig riktning, 13 mil bort, men den konfekten blåstes snart bort då det vackra vädret verkade ha skapat lokal termik vid Åsunden så det blev än mer kantvind och ibland även motvind. En annan mindre önskad händelse var ännu en punka, denna gång var det en liten stenflisa som hade penetrerat slangen på mitt framhjul och orsakat en långsam läcka vilken först ökade komforten något men nu gjorde att man här och var fick lite för bra känsla av vägens beskaffenhet. Medan jag bytte slang passade Oscar kamratligt på att laga mina två trasiga diton. Lyckligtvis vägde ändå vädret och omgivningarna upp för den ovälkomna pausen och resten av biten förbi Åsunden var bitvis ren propagandacykling och vips så var vi i Tingsryd där det oortodoxt nog blev ett stopp trots att det inte var inlagt som kontroll. Två nya Magnum-glassar (var), nytt vatten i flaskorna och 3 minuter senare på väg igen.


Gissa kyrkan

Efter drygt en mil på länsväg 120 i jämnt och högt tempo följde en till på små kuperade och krokiga vägar i något lägre tempo innan det var dags att bomba bock de tre milen på länsväg 122. Jag gillade inte den biten förra gången och redan efter någon kilometer började mina inre demoner föra en relativt välartikulerade konversation om livet i allmänhet och denna cykeltur i synnerhet vilket kryddat med rejäla känningar av vätskebrist blev varje tramptag till en plåga. Hade vi inte varit två som höll ihop hade jag nog satt mig i diket och funderat en lång stund på vad man (som privilegierad vit man) sysslar med på sin fritid och kallar det för en hobby.

Efter en timmas kvalfyllt cyklande angjordes ändå Karlskrona och bara lite drygt 24 mil "him". Klockan var nu 20.07 och med 20 minuters matpaus skulle vi ändå vara 8 minuter före i schemat. Enda problemet var att jag var kokt. Korven med mos och räksallad åkte jojo i matstrupen, att dricka något annat än vatten kändes högst olämpligt. Bilden där Bigmollo står med huvudet nedstoppat i en soptunna hade lätt kunnat återkonstrueras men det enda jag hittade var en avfallskontainer. Testade till slut lite blåbärssoppa och den kom åtminstone inte upp igen så kompletterat med några gummibjörnar och byte av undertröja och det så gav vi oss ut igen i västerled.


Börjar bli lite suddigt nu

40 minuter senare, strax efter att vi passerat Nättraby och därmed också var före vår framfart från 2015, kom så den tredje punkteringen, denna gång var det Oscars framhjul som släppte väder. Men inte något ont som inte har något gott med sig för med den lilla extra pausen kom krafterna tillbaka och plötsligt var livet rätt lyckat ändå när vi fortsatte mot solnedgången som två Lucky Lukes på varsin stålhäst och utan större besvär var vi i Karlshamn 23.01 och därifrån 2 minuter senare. Vinden hade inte vänt men däremot lyckan och med 17 tuffa mil kvar var vi nu i princip tvungna att (rull)snitta 30 km/h genom natten och hålla stopptiden till minimum för att nå Malmö kl 5.

Men skam den som ger sig, genom gränstrakterna mellan Blekinge och Skåne var det backe upp och backe ner. Till och från brakade det i skogen av vildsvin (vid ett tillfälle hade vi en kull på 10-talet djur springandes i lampornas sken på vägen) samtidigt som temperaturen stadigt sjönk vilket gjorde det svårmotiverat att ta igen den tid som förlorades på vägen upp. Försökte komma ihåg om det var innan eller efter Näsum som "den där jobbiga jävla backen" ligger men det visade sig att de var för många för att räkna dem alla.

Efter mycket pustande och frustande kom vi ändå till CirkleK i Kristianstad 01.19 där partyt var i full gång med en fair share av motorburen ungdom i rörelse. Den vanliga dialogen som lätt uppstår på nattöppna bensinmackar en sen lördagskväll när två randonneurer äntrar scenen infann sig även här. En stämpel, kaffe och med nyfyllda flaskor blev menyn och 7 minuter senare lämnades festen.

Tiden hade runnit ifrån oss, men inte ambitionsnivån även om det precis som för två år sen var märkligt motigt att ta sig över Linderödsåsen men inte alls lika tufft att klättra Col d'Lyby. Nu började man ändå ana ljuset i tunnel(e)n även om det först kom från nordöst med en välkommen gryning så fick vi snart se en magiskt morgon med en del dimma som låg över åkrarna i Flyingebygden. Hann tänka något i stil med att nackdelen med att cykla på så fort är att solen inte hinner komma tillräckligt högt för att värma ordentligt på rumpan men ungefär samtidigt som den tanken hade formulerats klart, dvs en 3-4 mil senare, var det dags för spurt på Malmöskylten som jag så klart torskade även om det kändes rätt OK med 25 meter kvar.

Vi samlade ihop oss igen och rullade sen ner Malmös rödaste gata för att slutstämpla 05.20. Handlade lite frukost och satte mig utanför på den hög med kolbricketter (som jag tidigare använt som mekbord) för att käka medan Oscar satte sig på golvet framför kaffemaskinen (inomhus) för att kontemplera saker och tings tillstånd. En 20 minuter gav vi oss iväg åt var sitt håll, trötta men ändå rätt nöjda och med vetskap om att nästa äventyr blir en helt annan historia.


Frukost!

Strava:

Epilog:
Senare på dagen, när alla gått i mål, blev det en liten "recovery ride" med C också. Men det är en helt annan historia.

Thursday, June 15, 2017

Barnsligt skogsbus

Familjen har blivit med actionkamera och vad är roligare än att köra med den i skogen?

Sunday, June 4, 2017

Malmö 400K Brevet - Revisited


Redo för rando.

Veni, vidi, bici - återbesöket på den nya 40-milaren vid namn Dansk Utblick var en härligt trevlig försommardag i sadeln. Stålhingsten var preppad med snabbcyklarhjulen, ramväskan var lagom löst packad med småsaker (mest som ett test inför 60-milaren om två veckor) och den nya styre/styrstams-kombon var inställd för att ge maximal komfort för att bomba i bocken.

Till start var vi fem men rätt snart hade vi delat oss i en trio i täten bestående av Ebbe, mig och Fredrik och en efterföljande dynamisk duo i form av Bengt och Mats. Vindarna var sydostliga och efter att ha stämplat snyggt i Blentarp efter 50 km på 1:41 hade vi ett mysigt långt medvindsben hela vägen till Laholm (210 km) och på vägen hann vi inte bara hälsa på halva startfältet i Ringsjön Runt utan även avhandla diverse diskussionsämnen som t.ex. vilket landskap som har blåklinten som landskapsblomma blandat med anekdoter om tidigare brevetbravader. Andra blomsterrelaterade observationer vad mängden av mäktiga rododendron. Nästan så man kunde höra Bertil Svensson i buskarna.


Säg bokskog!

När vi efter 16 mil och drygt 5 timmar cykling sladdade in på Preem-macken för att stämpla, käka och fylla på andra förråd var det precis som för en dryg månad sen full rulle ända tills vi hade köat klart och då plötsligt hade kundrusningen helt kommit av sig. Kanske är det ryktet som går om smäckra brunbrända vader, kanske är det något annat som lockar - vem vet? Korv fanns det i alla fall, liksom glass så hungriga behövde vi inte vara.


Å en groggbuffé

En dryg halvtimma senare rullade söderöver igen med sikte på Torekov. Vinden var fortsatt sydostlig med friska inslag men lyckligtvis läade åsen en del när vi skulle upp och ut på Bjärehalvön så det var först, efter fotostämplingen i hamnen, på sträckan mot Ängelholm som den började kännas av ordentligt. Vi turades broderligt om att dra in till Skäldervikens pärla men ut från den samma hade jag gett mig på att ta Farhultskylten så med vinden snett bakifrån var det aggressiv förning ända tills den punkt då jag från spets kunde knäppa till med en liten men överraskande spurt.

Strax därefter knäppte Ebbe av sin bakväxelvajer vilket kanske var mindre förvånande med tanke på reglagen i Shimanos 6800-series rykte som vajerätare. Nåväl, en provisorisk justering av ändläget petade åtminstone upp kedjan till 3 minsta drevet bak för att vid nästa kontroll i Mölle göra ett patenterat "road side maintenance hack" (se video längs ner) fixa upp bakväxel(e)n ett par steg till så cykeln åtminstone fick två användbara lägen. Detta kostade dock på krafterna så istället för att studsa iväg mot Malmö och sikta på en sub-14 tid satte vi oss i på ett kafé och inmundigade både glass och svalkande dryck.


Lagom till att vi kom iväg igen kändes det som att vinden hade börjat lägga sig lite lite samtidigt som orterna kom tätare och tätare och vips så var vi vid korsningen Landskronavägen/Rååvägen och "mammas gata". Fast nu började vi bli lite trötta och tempot blev därefter mer varierat men det var egentligen bara bra då kvällskylan började krypa på och man behövde få aktivera kroppen lite mer.

När Lödde, Borgeby, Bjärred & Lomma hade passerat återstod egentligen bara själva desserten - Malmöskylten! Med "reigning champion" ute ur startfältet och en vinst i bagaget för undertecknad i den enda andra spurten vädrade mina klena ben morgonluft i aftonen. Men samtidigt var det inte läge att dra på någon långrökare så jag väntade och väntade och väntade tills det var ca 100 meter kvar och lyckades kräma ur lite pesto ur pastan för att ta hem även den skylten. Att Fredrik satt å letade på fel sida vägen efter de fem bokstäverna underlättade förmodligen.

Stillsamt och stiligt rullade vi sen Nobelvägen ner för att slutstämpla i nattluckan på 14:24. En nästan helt misärfri runda :-)


Diddly done

Strava:

Åsså den däringa lilla videon:

Tuesday, May 30, 2017

Trans Am Bike Race -17

Om jag hade haft en "bucket list" med äventyrliga och exotiska lopp att göra hade Trans Am Bike Race definitivt varit en av rutorna att kryssa. 4300 miles kust till kust "self supported" låter mumma i mina öron. Men istället blir det att följa Anton och de andra på trackern - http://trackleaders.com/transam17

Sunday, May 21, 2017

Istället för en 60-milare

Lördag - springa 7 km i ottan & cykla 6 km med E i skogen

Söndag - gå upp 04.45 för att cykla 74 km och möta upp nattens hjältar

Strava:



Sunday, May 7, 2017

Malmö 400K Brevet

Årets andra brevetlopp och allt verkade vara precis så där bra som man bara vill att det ska vara. Benen var redan småbruna, vädret verkade (för en gångs skull?) vara riktigt trevligt och det vanliga gänget hade fått tillskott genom Patch. Till det en ny 400K bana med mycket kustcykling och en hel del fina vyer.

Cykelvalet var enkelt, efter Øresund Rundt XL har jag (ännu) inte hunnit eller orkat tvätta den ordinarie långcyklarcykeln så istället kittade jag upp CAAD10:an med ramväska från Apidura, lampor och ett extra flaskställ. Spenderade fredagskvällen åt att packa, väga och plocka bort tills följande kit grid utkristalliserade sig:

Egentligen var det nog lite mycket mat, så på morgonen delade jag mandelmassebiten i två och varav den ena halvan hamnade direkt i kylskåpet och den andra först fick följa med på ca 440 km rundtur innan den kunde göra sällskap. I övrigt användes alla kläder och inga slangar. 8.5 kg torrvikt vägde cykeln in på, inte så pjåkigt för ett randolok.

När lördagsmorgonen kom var det lite som med barn på julafton, vaknade en halvtimma innan alarmet skulle ringa och hade god tid på mig att fixa kaffe, klä på mig, äta frukost, lösa gårdagens korsord, putsa skorna, fylla vattenflaskorna, noja lite över vinden, fippla runt på sociala medier innan klockan blev 7 och det äntligen var dags att rulla iväg mot Malmö.


Macka med jordnötssmör, kyckling, bacon och en bit fläskpannkaka

Vid starten var det full rulle i butiken, 9 hugade cyklister hade samlats och vi småsnackade lite samtidigt som stämpelkorten fylldes i med nödvändig info. Prick 8 rullade vi iväg och väl utanför stadsgränsen rullade vi snart upp i en god fart och vid kontrollen i Blentarp efter 50 km var vi en grupp om fem i täten.


Happy faces

Snabb stämpling och iväg mot Laholm, ca 15 mil bort. Med pigga ben var vi plötsligt i Höör ramlade där den del av rundan som var ruttad på relativt oanvänd brevetterräng började. Snirkliga vägar, små stugor, vajande plaggor, barn som stod i vägkanten och hejade - det kunde inte bli mycket bättre.


The train is rolling


What would Sagan do?

I Ljungbyhed tog vi ett litet mellanstopp, Ebbe behövde plocka av benvärmarna och Mattias avsåg att stanna för lunch. Således var vi en kvartett som rullade vidare mot Halland och åsen som skiljer agnarna från vet(t)et. I det lilla skogspartiet efter att man passerat rv 24 var det dags för traditionsenligt smågodispaus tillika Kodakmoment


Vad äter du på ?

På andra sidan åsen var det lite lagom blåsigt och efter en kortare kantvindskörning ramlade vi in på Preem i Laholm strax innan kl 15 för en välförtjänt paus. På något konstigt sätt trodde jag mig vara sugen på korv med mos, vilket jag inte alls var. Lyckligtvis köpte jag också två glassar som kompensation.


Skulle nog tagit en chorizo i bröd

När vi sedan vände cyklarna söderut hade vi också lite mindre än halva distansen kvar och ännu mer av det goda. Både vind, sol och utsikt var bedårande på det korta benet till Torekov där vi sladdade till för en kort fotostämpling i hamnen.


Nästan alla kom med (på bilden)

Sedan runt Skälderviken för att göra om samma manöver i Mölle (även om det när sanningen ska fram där var lite svårare att slita sig från bänken i solen).


Salta och sega gubbar

Nu var det bara dryga tio mil "him" och dessutom mest medvind. Men så roligt får man inte ha det så i Höganäs passade min GPS på att krascha vilket krävde två omstarter och gav mig en fin möjlighet att öka pulsen när jag sen fick cykla ifatt trion i täten. Samma sak höll på att repeteras i Helsingborg, men där kunde den ändå hitta satellitfix rullandes så istället för att jaga blev jag "bara" av med några kilometers loggning.

Sen kom till slut ögonblicket både jag och Oscar åkt runt och väntat på hela dagen, cykla med utsikt över Glumslövs back i aftonsol. Hjärtat slog några extra slag och kinderna blev rosiga, konstigt bara att man måste ut å härja i drygt 12 timmar bara för att komma dit =)


Glumslövs finest

Efter en svidande förlust vid Malmöskylten (nej, jag räknar in Farhults-spurten då rycket kom när jag försökte brygga upp Patch tillbaka till gruppen) rullade vi snyggt ner längs Nobelvägen och slutstämplade straxt efter 22 på 14 h 9 m. Vissa tröttare än andra, men ingen nämnd och ingen glömd ;-)


Done and dusted

Strava:

Friday, May 5, 2017

Det här kommer blir dyrt...

Igår dök det upp en trevlig överraskning i Feedly-flödet, de tyska cykelsnickrarna Canyon som med tekniskt fullmatade och hyggligt prisvärda modeller fångat flertalet MAMILs i sitt nät satsar nu på landsvägssidan även hårt på det (något) mindre testosteronstinna damsegmentet med en ny linje racercyklar med både specifik geometri och i mindre storlekar (där de minsta också avpassats med mindre hjulstorlekar).

Och som det ligger i tiden enbart med skivbromsade hjul. Gissningsvis är det samarbetet med proffslaget "Canyon/SRAM WMN Cycling" som har lett fram till denna breddning och positiva utveckling av sortimentet. Men - den modell som C direkt spetsade in sig på var med snygg kolfiberram, smäckra SRAM Red Etap gruppset och fräcka Reyonolds-hjul för straxt under 6000. Euro! Kanske kan man förhandla ned önskelistan till en med SRAM Force och aluhjul för drygt hälften...

Läs mer här, här eller här

Eller kolla på GCNs nyhetsvideo

Sunday, April 9, 2017

Malmö 200K Brevet - Cargorando!

For version in English - click here.

Med årets förhoppningsvis värsta runda redan avklarad var uppföljaren på förra årets halvgalenskap - "cykla långt på för ändamålet oavsedd cykel" - nästan mer av akademisk karaktär än ett riktigt äventyr även om "cargorando" definitivt har en dimension utöver den vanliga brevetcyklingen. Oscar och jag hade tidigare snackat ihop oss om att köra lastcykel på Åsarundan och på vägen plockat upp (!) Jim så till start mönstrades inte mindre än en trio lastcyklar bland de dryga tjoget hermeliner.

Villkoren var rätt enkla, "self supported" i detta fallet gällde även vad som fick köpas (för förtäring) under färd - behövde man lite kaffe eller kakor till söndagsfikat var det förstås tillåtet att bunkra upp medan plats ändå fanns på flaket. Så med lådan avplockad och ersatt av en mindre duffelväska innehållandes både fyra små smörgåsar, en PET-flaska vatten, smågodis, reparationspryttlar och lite extrakläder var tärningen kastad och utmaningen kunde börja.


Samling vid pumpen


Oscars Omnium - Cargorando edition

Genom Malmö höll vi rätt jämn fart med klungan, det var lite lätt medvind och många pigga ben, men i höjd med Jägersro delade vi naturligt in oss i en egen "långcyklargrupp" efter en liten mekanisk incident och vi fick se täten sakta segla ifrån oss. Plockade även med Jeppe i tåget coh som en kvartett snyggcyklade på mulligt mysiga småvägar till första kontrollen Blentarp där det förutom stämpling stod inköp av Zoegas på "att handla listan".


Lite vadporr uppför Romelåsen

På delsträckan mot Höör kom första större provet, kantvind. Det är inte lättare att bygga en snygg liten vinge utan att överlappa hjul när man har över metern till sitt eget framhjul men med lite disciplin kom vi fram helskinnade till en av rundans två större knäppor - Harlösabacken. Jag hade innan start varit lite fundersam på om 42T fram och 11-28 bak skulle räcka till med 650B-hjul och 35 mm Kojaks eller om man borde ha letat fram en 11-32 kassett istället. Och mycket riktigt så blev det en del ståtrampande i 70-75 rpm när det brantade till men upp kommer man ju ändå - till slut.

Efter en samlingspaus drog färden vidare norrut när Oscar strax efter Löberöd signalerade för punka. Det var framdäcket som långsamt men alltjämnt stadigt börjat bli allt mjukare och om framhjulspunka är otrevligt på vanlig cykel är det ingenting mot upplevelsen att styra runt med sladdrig framvagn på en lastcykel. Snabb inspektion gav att det kanske, eventuellt, bara var en dålig ventilkägla och med nästa kontroll inom räckhåll beslutades att bara pumpa nu och byta sen.


Let's go ananas i Höör

I Höör blev det stämpling, slangbyte, smågodis och, för vissa andra, visst näringsintag i form av konserverad exotisk frukt (och viss önskan om Hawaiipizza). Någonstans här lyckas jag fippla upp min mobil för att ta en snygg bild med handske på men inte hålla i och vips har den inte bara en utan två sprickor i skärmen vilket gör den mer eller mindre obrukbar till det mesta utom att ta fler bilder, det var nog så att vi ändå hade haft det lite för bra hittills.

Den känslan förstärktes senare av att Oscar i höjd med Jularp drog bakdäckspunkakortet och någon mil innan Ljungbyhed insåg att den slang som sattes i framdäcket vid förra kontrollen nu åter var oroväckande slappt i formen. Denna gång nyttjades en välplacerad vattenpöl för att leta hålet på den gamla slangen och med hjälp av denna information lokalisera och avlägsna den lilla vassa flisa sten eller glas som störde vår framfart.


Köpte lite finfika till familjen

Efter stämpling och snudd på obligatoriskt inköp av fikabröd till familjen på Ljungbyheds Konditori (där de faktiskt såg lite förvånade ut över mängden vetebröd, kakor och bakelser som två lycraklädda cyklister kan ta med sig) var det äntligen dags för Lotta! Vi kanske inte var snabbast i år, inte heller snabbare än för tre veckor sedan, men på Strava-segmentet var vi iaf snabbast av de som cyklade brevet den dagen. Väl vid Klåveröd blev det återsamling och flaket på min Bullit konverterades temporärt till bardisk.


En stärkande liten tår på Söderåsen

De sista sex milen från Söderåsen brukar, som den minnesgode läsaren redan vet, vara en motvindsfest men lyckligtvis var eftermiddagsbrisen denna dag något mer rak västlig än sydväst och med mindre tidshets och mer hygge är det faktiskt rätt mycket roligare att även cykla i annat än medvind. Skyltspurten i Malmö blev en relativt okomplicerad affär, om undertecknad accelererar som en ångpråm med racer är det inte lättare på lastcykel men noterade ändå min säsongsbästa snitteffekt över 30 sekunder så lite glad blev man ändå.

Återigen återsamling innan vi paradcyklade nedför Malmös rödaste gata, Nobelvägen, och fick chansen att öva lastcykeltrackstands i varje korsning innan vi sladdade in vi Holma-macken, flärpade ut våra centralstöd och slutstämplade på 9:02.


Tillsätt bara sol

Avslutade till sist med att dricka lite av vår medhavda öl och ljuga ikapp om dagens (och andra) bravader på bänken innan det var dags att säga tack och hej, ses snart igen, hälsa familjen och cykla försiktigt hem.


Fika till barnen


Fika till föräldrarna

Strava:

Thursday, March 30, 2017

Jämna plågor

Bara en dag kvar av mars månad och min sista insats på #kompiskampen2017! Egentligen skulle jag gjort ett försök redan förra veckan men livet kommer ibland i mellan och istället blev det att försöka sig på något magiskt i elfte timman. Som om inte det var nog med ursäkter har jag ju dessutom varit borta från cykeln i fyra dagar då vi reste på "vuxensemester" (vad det nu kan vara) till Nice i helgen som gick. Där köptes även ett par löparskor, men mer om det en annan gång - det här är ju ändå en cykelblogg!


This IS my happy face

Förra gången det kompiskampades lyckades jag ju komma upp på 5 W/kg över de 20 minuterna man ska trampa. Riktigt så bra gick det inte idag, dels för att snitteffekten var 10 W lägre, dvs 328 W, och dels för att morgonvikten var 7 hekto högre så istället blev det i princip samma resultat som i januari med 4,81 W/kg. Förutom två små detaljer, idag var snittpulsen 2 slag lägre och jag körde två 20 minuters intervaller, där den första tickade in på 324 W. Så om man ska vara krass är det nog så att benen är bra men pannbenet lite vekare...

Imorgon sägs det kunna bli upp mot 17 grader ute, äntligen skönt med lite vårvärme!

Strava:

Sunday, March 19, 2017

Øresund Rundt XL


Frukosten dagen efter

Uppföljaren till höstens svensk-danska succérunda blev lite mer inspirerat av "The Empire Strikes Back" än "Weekend at Bernies, II". Den ursprungliga planen att starta i ottan, köra de dryga 30 milen snabbt och snyggt och vara "home and safe" till innan ljuset släcktes fick omarbetas en smula då väder och vind gjorde det mesta för att göra denna tur till en av de mer minnesvärda och det inte bara för fikat på färjan.

EDIT: For version in English, simply click here.


Snabbkaffe i Rapha-mugg

Rullade hemifrån ca kvart i sex och noterade att det regn som väderleksprognosen förutspått till 0.1 mm/h snarare var en tiopotens högre. Efter 150 meter rann den första ilen av iskallt vatten längs benet och ner i skon, efter en halv kilometer var båda fötterna genomsura och började svalna lite. Ben, armar, händer, huvud och torso var hyggligt väderskyddade så långt och turen till Malmö C för att möta upp min vanlige "partner in crime" Oscar den större var mest utmanande pga vinden som kom sida-mot och gav försmak på vad vi mer av de meteorologiska förutsättningarna vi skulle få förmånen att avnjuta under dagen.

Från Malmö hade vi ändå tur med vinden och rullade rätt trevligt i tvåpar även om regnet gjorde sig påmint samtidigt som temperaturen började sjunka. I höjd med Halmstad, som alltså inte bara ligger i Halland, låg det något slags mycel på gräs & åkrar vilket jag strax efteråt insåg var snö då vi rullade in i Kågeröd och hustak & bilar var täckta av ett par centimeter smältfärdigt slask. Redan nu hade mina handskar börjat ge upp och i brist på bättre förberedelser blev det att svänga in på Coopen och införskaffa ett par "randonneurens räddning" för 19.90. Med gummihandskar underst, stickade Defeets ovanpå och windstopper överst attackerades dagens första stigning uppför Söderåsen om inte annat för att försöka återfå lite värme i kroppen.

Det gick. Sådär. Ju längre upp för åsen vi kom, desto mer snö & slask var det och desto lägre temperaturer. Förbi Stenstadsskylten och nedför andra sidan var det dock svårt att veta om det var halt eller att orsaken till att framhjulet dansade hambo var att armarna och överkroppen skakade av kylan. Höger mot Ljungbyhed så hade regnet övergått i snöfall vilket för en stund uppfattades som trevligt eftersom man inte åtminstone inte blev lika blöt ovanifrån. Uppför Lotta var tempot stadigt och kontrollerat och för första gången på ca 3 timmar var det än då rätt drägligt. Det ändrade sig rätt snart upp mot Klåveröd där vi träffade på Jeppe som startat från Munka-Ljungby för att ansluta till vårt lilla upptåg.


Futtigt fotoförsök

På den minuten vi stod still och hälsade ovh därmed inte rörde på benen började hela min kropp skaka av kylan. Andy Hampsten hade inte heller det så roligt tänkte jag medan huvud, axlar, knä & tår ryckte okontrollerat och funderade på hur det skulle gå med nästa utförskörning till N Vram. Lyckligtvis hade här nederbörden mer kommit i smält form så vägen var relativt lättläst om än att det som vanligt var snudd på omöjligt att få vettig bromsverkan på kolfiberfälgarna i blötan. Resan mo Helsingborg förlöp sen utan större diskussioner eller besvär även om jag fick lov att bli bjuden av Jeppe på färjebiljetten enär jag var långt ifrån att ha den finmotorik som krävs för att kunna öppna tre dragkedjor och plocka fram betalkortet.

Att säga att fikastunden på restaurangtorget var ett välkommen ett mycket välkommet avbrott är en underdrift av den större skalan, men en lång, tjock och stark korv tillsammans med en kaffe, ett wienerbröd och gammeldansk gjorde susen för att åtminstone höja humöret en smula. Rullade av färjan en halvtimma senare för att möta upp Jim på tågstationen i Helsingør. Men samtidigt som molnen började lätta lite kom första punkan då Jeppes bakdäck plötsligt var platt som en pannkaka. Tur i oturen kunde vi stå inne på stationen och byta men den positivismen rätades snart ut när däcket ett par hundra meter senare var platt igen. På hans egna initiativ skiljde vi på oss så han kunde ta den raka vägen till Köpenhamn medan vi hade åtminstone 6-7 timmar kvar i sadeln.


Everybody's happy

På danska sidan var allt lite mer hygge. Regnet var borta och även om vinden var rätt hård där den kom in från havet när vi styrde oss längs Sjællands nordkust kunde man snart se blå himmel här & var vilket omedelbart höjde stämningen i trion. Plötsligt gick det fint att småsnacka och milen rullade på lite snabbare, särskilt när vi vände söderut och åter fick åtnjuta härlig medvind. Men så roligt får man inte ha det och därmed punkterade först jag på framhjulet och sedan Oscar på bakhjulet så att vi fick chansen att återigen bli lite kalla när vi stod eller satt still i snålblåsten.


Upper body workout

För ovanlighetens skull gjorde vi även ett påtvingat men ack så behövligt fikastopp för att kunna värma händerna lite och inta lite energi i form av dubbla bakverk och bryggkaffe på CircleK i Frederikssund. Här visade det sig dock att Jim hade läst på rutten lite dåligt då den istället för att ta raka vägen till København, ett avstånd på drygt 4 mil, så hade vi nu runt 3 gånger den distansen kvar på planen. Eftersom det inte var kompatibelt med hans familjeplaner sa vi tack & adjö och fortsatte som duo på västra sidan Roskildefjorden på klassiska marker för ARD-breveter.


Let's go Belgian

På mot öns mittpunkt passerades orten Skibby med ett givet "photo opportunity" som följd. Så här i efterhand var det kanske lite oklart hur intelligent det var att stanna upp just där, för solen började nu dala så sakta och temperaturen likaså och rätt snart började mina händer protestera å det grövsta mot dagens misshandel. Fingrarna började först värka lite för att sen domna bort vilket inverkade menligt på förmågan att växla eftersom det var svårt att veta om det var växelspaken eller bromshandtaget man försökte flytta på. På denna punkt blev det inte bättre förrän vi kom i mål ca 2 timmar senare.


Caught 'gramming

Vägen in mot den danska huvudstaden var rätt gemytlig även om vi båda började bli lite trötta efter dagens utflykt vilket kanske märktes en smula på navigationsförmågorna (till vilket jag inte hade något bidrag utan litade helt på Oscars minne och lokalsinne). Strax som solen sänkte sig i horisonten rullade vi in i "the outskirts" och hade "bara" lite småkryssning runt staden kvar för att nå slutmålet, CircleK vid Kastrup.

Slutstämplade det hemgjorda kortet och firade kungligt med korv, øl, en kaffe och lite eftersnack. Det ska villigt erkännas att en punktering på olämpligt ställe hade kunnat resultera i rätt tragiska konsekvenser. Eller annat mekanisk problem. Eller... Men istället för att fördjupa för långt i dessa resonemang skålade vi på att denna runda åtminstone inneburit en rejäl justering på misärindex.


Skål!

Sen var det var hastigt och lustigt dags att krångla sig förbi checkpoint Stefan, hoppa på 20.06 tåget tillbaka till Lund och till sist sladda in på garageuppfarten någon minut efter nio, över 15 timmar och 31 mil senare. Smutsig, hungrig, trött och kall. Men på något konstigt sätt lycklig ändå.


Done and dusted

Strava: