Wednesday, May 2, 2018

Brevet 200K Lund


Kaffe och müsligröt, frukost för en hel dag

Redan maj och bara en "kort" inkasserad på kontot, vilken tur då att Milslukaren till denna brevetsäsong har strösslat med några extraturer på våra extra röda dagar. Såsom igår när ett tjugotal vårystra cyklister, den något ostadiga väderleksprognosen till trots, samlades på CircleK i Lund för att cykla ett tjugotal vårystra mil på den nykomponerade Österlensrundan.

För att göra det lite extra trivsamt så hade Oscar denna gång lockat med sig sin fru, Brynhild, som snart visade sig ha ett genidrag för att vi skulle få köra rundan i ett sansat tempo (men också utan onödigt långa fikastopp) nämligen att direkt från start göra ett försök på utmärkelsen tidigast punktering - nämligen redan i den första högerböjen ut från macken. Men tji den gubben går inte, för det rekordet innehas av undertecknad med platt bakdäck redan 2 minuter _innan_ start. I vilket fall så gav det en utmärkt ursäkt att slippa styra runt i gruppen (och likaså vänta om någon annan förutom oss tre som till äventyrs skulle punktera på vägen). Ny slang och 150 pumptag senare så var vi också iväg.

Första benet ut till Degeberga satte Oscar ett behagligt tempo ut till Harlösa där vi båda testade benen lite med sprätt uppför Lidvägen till kyrkan (och lite till). Fyra minuter pang-pang för oss båda gav oss båda ett par fina Strava-pokaler och en krona som krönte körningen, återsamling och två belåtna flin.

Rullade på i sidamed till Östraby där Oscar passade på att testa hur mycket han kunde lita på navigeringshjäpen från sin nyinförskaffade 820a (medan Brynhild lyssnade på mina röstinstruktioner) vilket gav upphov till viss muntration. Vidare bjöds vi på slingrande vägar genom hav av vitsippor och nyutsprucken bokskog, det var tur man hade mörka solglas på så ingen kunde se att ögonen nästan tårades av all prakt som vi bjöds på av naturen.

Mitt i den pastorala idyllen dök så plötsligt en Thai-avhämtningsstation upp vilket Oscar noterade som något oväntat, men inte lika överraskande som Bjälkhultsskylten kom (för honom) vilket gjorde att jag ett trots sub-900 W på 5 sekunder kunde knipa den -hult & -ryd poängen.

I nedförskörningen mot Degeberga började vi ana att vinden börjat bralla i lite och efter en snabb stämpling på Coop fick vi det bekräftat, motvind, sidamot och allmänt byig, bråkig blåst gjorde det lite påfrestande även om svalorna seglade över fälten vid Ravlunda. Men efter Vitaby var det åtminstone mest svagt utförs, så det vi förlorade på gungorna togs till viss del igen på karusellerna och plötsligt var vi i Hammenhög där vi nu återsåg (vad vi trodde var) tätgruppen.

Stämpling, påfyllning av vatten och en kort glassfika senare så rullade vi ut med Marica och Fredrik i sällskap. Som så ofta blir så är förändras gruppdynamiken en smula när man blandar om i konstellationen och denna gång var inget undantag och med styv sidamot blev det en svår avvägning att "vilja hjälpa gruppen hålla fart" och undvika att någon hamnar oskyddat allt för länge och åker av. Lyckligtvis var kommunikationen god vi kunde hålla ihop i bra stil.


I hytten på en Deere skiter man nog i hur mycket det blåser utanför

Med den ökande och vridande vinden kom också molnen på intåg och efter att vi passerat (strax) utanför Marica och Fredriks hus så var det dags för Oscar att visa hur man i farten plockar på sig en ultralätt vindväst i farten. På sista kilometern mot Svaneholm började det dessutom stänk lite på kinden och vid fotokontrollen var det bara att plocka på sig allt man hade för att spara lite på värmen.


Säg "Svaneholm"!

Om första benet hade karaktären idyll och lycka så var sista mer av misär, visserligen var bokskogarna i Häckeberga ännu mer utslagna än i söndags och vinden kom mest bakifrån men regnet och bruset i öronen gjorde att man mer eller mindre stängde ner för att tugga i sig de sista 3 milen. Inte ens dagens andra överraskningsattack, en skyltspurt på stolpen som markerar Lunds kommungräns, kunde motverka den sordin som lagts över stämningen.


Det gäller även att kunna lida med stil. Foto: OAH

Lite småfrusna och kaffetörstande återsåg vi till slut CircleK macken där det också visade sig att vi inte varit först på banan. En av de startande, Jason, hade med sin snabba liggyckel rullat ifrån det större gänget och sedan varit en 10-15 minuter framför fram till målet, starkt jobbat! Slutstämplade med traditionella tillbehör som liten kaffe & en toscasnäcka för att sen gå ut i regnet och rulla vidare mot nästa äventyr...

Strava:

Monday, April 30, 2018

Gubbtempo


Härliga Häckeberga!

För de läsare som är någorlunda bevandrade inom träningslära för cyklister är begreppet "gubbtempo" förmodligen högst bekant. För er andra kommer här en kort och förenklad beskrivning; det är när man inte cyklar långa distanspass för att bygga aerobisk uthållighet men heller inte kör strukturerade intervaller på tröskel eller över utan någonstans där i mellan. För mesigt för att ge "någon riktig effekt" men för hårt för att kunna köra med den volym som krävs för att utvecklas. Typ.

Men kul är det, för vem gillar inte att cykla "så fort man kan fast längre än en timma"? Så det gjorde jag igår på eftermiddagen, putsade skorna och klädde på mig de finaste byxorna för att njuta av pralinen man väntat på hela vintern - att få ha det riktigt skoj på cykeln när försommaren står för dörren med vitsippor och lövsprickande bokar och knoppande raps och svalor som flyger och andra cyklister.

Resultatet blev alldeles lysande; lite drygt 100 minuter smash and dash tills benen var lika möra som revbensspjällen som då stått i ugnen och gottat sig sen lunch för att sen komma hem och slänga ihop en risotto. Livet på en pinne liksom!

Strava:

Sunday, April 8, 2018

Brevet 300 km Malmö

Äntligen dags att sträcka på benen lite mer ordentligt och eftersom jag redan cyklat två 20-milaish turer i år så föll det sig kanske naturligt min brevetpremiär för året blev en 30-milare. Till start var det inte riktigt lika många som på 20-milaren lördagen innan påsk, trots att väderleksprognosen åtminstone lovade betydligt mer sol men de som dök upp var ett glatt och starkt gäng - a.k.a. "the usual suspects". Efter utdelning av kort, lite snack runt kaffebordet och en snabb genomgång av banan så for vi iväg prick 08.00.

Efter en inledande gemensam rödljusprocession genom Malmö blev det "allure libre" så snart vi svängt höger ut på Gamla Lundavägen och en liten tätkvintett med mig, Marica, Fredrik, Linus och Martin formade sig rätt omgående. Banan börjar lite trixigt med mycket på/av från cykelbana, väg + annat och tyvärr bar det sig inte bättre att vid passagen i Hjärup där vi tog det lugnt och försiktigt drog ändå Marica omkull med i rullgruset. En liten kortare inspektion av läget gav dock att inget verkade brutet om än lite ömt, så vi fortsatte till och genom Lund med än större varsamhet.

(Parantes) Det är vid långcykling tydligt vilken skillnad det kan vara i hur kommuner planerar cykelinfra men kanske fram för allt variationen i hur olika entrepenörer utför drift och underhåll av den samma. Så här på vårkanten är det tyvärr allt för vanligt med både grus, stenar, pinnar, glaskross, skräp + ANNAT på både väntade och oväntade platser. Därmed blir det oftast en befrielse att komma ut på en "riktig" väg där ingen GC-bana finns att tillgå så man slipper bli behandlad som andra klassens fordonstrafikant. Men allt sånt är ju redan väl känt, så det är bara att bita ihop, svälja förtreten och gå vidare. Men nu var det ändå sagt


Raphasnubbar som jobbar

Vägarna mot Höör var som vanligt trevligt inramade av små skogsdungar som väntade på att få slå ut samt en frisk doft av vårbruk från åkrarna. Eftersom vi hade en stadig vind från sydost kom det större och mindre stråk av den senare delen där vi rullade på mestadels i två par och hade det lite lördagsmys. I Höör stämplade vi på Preem och den som önskade fick till en ståfika på antingen medhavd eller nyinköpt matsäck. Dock inga konserverade ananasringar.

På benet mot Ljungbyhed blev det finfin medvind och tempot höjdes en smula. Linus, som först hade tänkt släppa gruppen utanför Lund men ändå hängt med, tackade för sällskapet och rullade vidare i egen takt. Solen värmde på kinden och humöret var på topp, och mindre än en timma senare hängde vi upp cyklarna utanför konditoriet för att plocka upp ännu en stämpel samt något att äta (för vissa). Jag hade planerat att inte äta mer än nödvändigt under rundan, körde bara vatten + lit elektrolyt i flaskorna och väntade med fikat, åtminstone till Hallandsås.


Fredriks nya åk

När vi nu vände cyklarna och för att ta oss över Söderåsen fick vi lite extra motstånd i form av en föraning av den motvind vi senare skulle få stifta en mer ingående bekantskap med. Uppför Lotta var det fri fart för alla och återsamling vid Klåveröd, jag önskade väl något mer av benen men ambitionen var det inget fel på - full gas.

I Kågeröd överraskade vi ännu en gång den supertrevliga personalen på Madame Plantier i deras förmiddagsfika, men lika snabbt som vanligt stämplades korten och snart bar det uppför igen. Nackdelen med att cykla så dessa breveter så tidigt på våren naturen inte visar hela den prakt som man får senare när bokskogen slagit ut och uppför backen till Stenestad blev det påtagligt brungrått där vi annars brukar få njuta av ljusgrönt, men den som väntar på något gott...


Selfiestämpling vid Eket

Rullade vidare mot Eket och Hjärnarp utan större dramatik, kurvigt och kuperat och men inte särskilt många vårystra motorcyklister på vägen. Gasade på igen uppför Hallandsås och kammade hem en kanelbulle med kaffe som pris. På plats vid bordet blev vi sedan igenkända som randonneurcyklister av ett glatt par från Stockholm som själva cyklat flertalet breveter både när och fjärran. Kanske var det sällskapet, kanske var det insikten om att de elva milen hem nu skulle vara rejält hårda med hård motvind, men det var inte så att vi kastade oss ut på vägen igen.


Fika

Men nedför kommer man ju alltid så först efter en mil när vi kommit ut på slätten vid Margaretetorp var det som förningarna blev riktigt tuffa med ständigt vindbrus i öronen. Försökte cykla så snyggt som möjligt med oavsett om det var kantvind eller rak motvind även om förutsättningarna försvårade kommunikationen så ibland blev det små luckor. En positiv sak var dock att cykelbanan längs väg 107 var välsopad och ren, om än lika skarpt krokig runt hus och gårdar som vanligt.


Train of thought

Sladdade in framför Circle K i Ättekulla för en stämpel och stärkande fika samt en ingående diskussion om dialektala uttryck samt det danska språkets inverkan på det skånska ordförrådet. Det blir ju gärna så att när det inte går att prata på cykeln tar man igen det vid sidan av så det som oftast brukar vara en "splash and dash" blev idag en 20 minuters sittfika innan vi återigen skulle få tampas med motvinden. Som tur är så blir vägen lite mer skyddad efter Landskrona och med kvällen i antågande började även vinden så sakta mojna något. Man skulle nästan säga att sista biten från Lödde bjöd på förutsättningar för trevlig cykling, men bara nästan.

Svängde till sist in på Arlövsvägen och medan Fredrik började leta en lämplig växel försökte jag överraska med en attack på SKYLTEN. Men med stumma ben var hade jag inte kapacitet att börja på rätt växel så när den spann ut kunde Fredrik gå ut och om för att knycka Malmö-skylten med ett halvt hjul tillgodo. Återsamlade och rullade stilfullt returen nedför Nobelvägen för att slutstämpla på 11.28.

Hoppade både korv, glass och kaffe för en snabb cykling hem igen för att hinna hem innan mörkret. Får vänta med postbrevetfikat till nästa gång...

Strava:

Monday, March 19, 2018

Euro in US


Euro in US!

På grund av anledning hamnade jag på resande fot ungefär två veckor i soliga (?) Bay Area och även om löparskorna åkte med i väskan så är det cykla man helst vill använda fritiden till. Så jag hyrde en Trek Emonda ALR med 105-komponenter och efter att butiken monterat mina medhavda pedaler och jag vänt och slammat stammen samt petat på ett "out front"-fäste för cykeldatorn var det bara att styra kosan mot närmsta stigning och börja tugga.


Game face

Det är väl lika bra att erkänna direkt, trots om jag gillar när det går uppför och det fanns många fina stigningar var det också några av backarna som var mördande branta för min benstyrka. Trots 34/28 som lättaste utväxling kändes det som att det jag nästan blev stillastående i ramper upp till 20% på de mindre vägarna. Men det var bara att skjuta sig längre fram på sadeln, ta en rejäl tugga i styrlindan och slita sig upp. Annars var det mest fina fisken även man får räkna med en (betydligt) lägre snittfart för rundorna när man samlar över 12000 höjdmeter på 676 km (att jämföras med förra årets försök på Rapha 500 där jag fick ihop till knappt en tredjedel så många höjdmeter på 622 km).


Smalt och kurvigt!

Men vackert var det att susa runt bland majestätiska redwoodträd (eller amerikansk sekvoja som arten heter på svenska), roligt var det att glida genom Santa Cruz, exotiskt var det att faktiskt ha cyklat samma vägar som proffsklungan i Tour of California (även om de cyklade Mount Hamilton från andra hållet, ned kom vi samma rutt i alla fall).


På andra sidan är det stora havet

Motoristerna var, kanske en smula förvånande detta bilälskande land, väldigt tålmodiga och oavsett om man cyklade i 5-6 km/h uppför eller 50-60 km/h utför så väntade de tills både sikt och läge infann sig innan de körde om. Cykelinfran i städerna var väl inte mycket att hurra för men "shared lanes" och "bike lanes" visade sig faktiskt fungera riktigt bra och med ett enda undantag var alla väldigt observanta på att det fanns en oskyddad trafikant i vägbanan. Det läskiga var snarare att se vad alla bilister tyckte sig kunna göra bakom ratten förutom att köra - som att peta på manicker eller äta hämtmat...

En annan sak jag lärde mig är att det utanför (små)städerna är väldigt svårt att hitta öppna mackar eller caféer för ett snabbt pitstop. Så det blev att packa klokt i ryggfickorna och hushålla på krafterna. Rätt likt randonneuring alltså, konstigt.

En lite rolig sak hände också, under mina tidigare resor till USA har jag haft förmånen att uppleva en snöstorm. Man trodde att SF i mars skulle kunna vara en säkerhet att slippa och tekniskt sett så är väl inte hagel snö, men det är likt Budwiser "f-ing close to water"... Men hem kom jag till slut i alla fall.


När temperaturen sjunker från 13 till -3 på 10 km

Strava (för de längre rundorna):
Lördag 10/3 - 142 km

Söndag 11/3 - 192 km

Lördag 17/3 - 146 km

Söndag 18/3 - 108 km

Monday, March 5, 2018

En smartare sökning

Har du kära läsare liksom jag tröttnat på hur usel sökfunktionen är för segment på Stravas hemsida? I så fall ska du kika in på www.doogal.co.uk och njut av filtreringsfunktioner som t.ex. längd, lutning & total höjdskillnad. Och för alla som letar billiga KOM/CR, det går även att leta upp segment som har färre än ett visst antal loggade försök :wink: :wink: :nudge: :nudge:

Sunday, January 14, 2018

Podcasttips - The Cycling Podcast Brevet Episode 1

Egentligen borde jag väl skriva något om tröskelwatt och trainertramp men det är ju så satans oinspirerande så istället blir det ännu ett podcasttips. The Cycling Podcast (presented by Rapha) har lanserat sitt första avsnitt i Brevet kategorin där Phil Deeker berättar om hur de cyklade 1000 berg på 100 dagar i Phil Deeker’s Thousand Cols Challenge

Friday, January 12, 2018

Vinterpepp!

Känns det lite trögt så här i vintermörkret? Vad passar då bättre än några skojsiga parodivideos med (viss) cykelanknytning från IFHT?

Monday, January 8, 2018

Pump Up Your Tyres and Lube Your Chain

Fortsätter med fler lyssningstips från Cycling Tips Podcast, nu med fokus på nördigt techiefokus på gummi och olja med Episode 9: Rethinking road bike tire sizes and pressures och Episode 23: Watts up with mechanical friction and chain lube?. Välkända profiler som Jan Heine (Bicycle Quarterly/Compass Bicycles) och Jason Smith (grundare av Friction Facts) håller låda och förklarar varför det är dags att låta 23 mm breda däck dö och att hur man kan spara 5 W på en optimalt smord drivlina.

Själv funderar jag på om 2018 kan vara det året då jag enbart kör 23 mm bred däck enbart på trainern för att sikta på 25-30 mm för landsvägscykling utomhus och hur länge en vaxad kedja funkar t.ex. på en regnig brevet.

Monday, January 1, 2018

Bokslut 2017 & Mål 2018

Dags för den årliga summeringen av mina cykelbravader och en blygsam prognos för nästa år!

Superrandonneur för sjunde året i rad med totalt 7 starter gav bra skjuts på på milfronten där årsdistansen slutade strax under 1600 mil (varav en dryg fjärdedel varit cykelpendling). Till det drygt 80 timmar trainertramp - med en topp 10 placering totalt på #kompiskampen2017 - samt 70 mil löpning (men det är ju inte det den här bloggen handlar om).

Den roligaste och längsta helgen blev den egna 100-milaren med nattlig prolog till Vänersborg som uppvärmning inför en larvigt läcker 60-milare som gick in i Norge och tillbaka. Den tuffaste rundan var nog den 60-milare där vi försökte cykla fort men Øresund Rundt XL i mars med slask och snöglopp tar definitivt en stark andraplats.

På cykelköparfronten var det länge lugnt ända tills det blev höst och suget efter en CX/gravel blev för stort och vips så kom det en Trek Crockett in i bilden. Kanske med viss inspiration från den gode Simon i GCN och hans gravel bike.

Innan dess blev det även MTB-loppspremiär på Sveriges stigtätaste lopp Snapphaneturen samt en 200 km cargorando med tradionella tillbehör så var nästan hela listan av årsmålen klara.

Förutom det viktigaste och bästa - cykla mer med min fru! Och det blev det, både på MTB och landsväg innan hon körde en solotur till Gbg. Till det ett par fina rundor i skogen med hela familjen där höjdpunkten var dagsutflykten till Isaberg.

För 2018 blir målen:

  • Superrandonneur och ett lopp med nattstart samt en start på annan ort
  • Socialitetscykling - #thelongestday OCH #øresundinvitational
  • En cykelweekend med min fru
  • En annan helgs cykling med familjen i Isaberg
  • Inga brutna ben.

Saturday, December 30, 2017

Rapha Festive 500 - 2017

Det är nog lika bra att erkänna direkt - förmånen att få cykla 50 mil i mellandagarna är rätt lyxigt även om det innebär okristligt tidiga mornar, frusna tår och skitiga kläder. Med en bas av långrundor kryddat med något kortare rann milen på rätt friskt utan att benen helt grisade ihop.

Särskilt många bilder blev det dock inte, dels för att det är lite riskabelt att hala fram mobiluren i tid och otid med vinterhandskar på men framför allt för att det inte blir särskilt mycket variation i motiv eller perspektiv när man cyklar själv i mörker.

Inledde med en liten bensträckare på julafton på vägar som bitvis var glimrande frostiga. När solen väl steg över horisonten och vinden kom lite mer från sidan än rakt på kunde jag ändå släppa på lite och tajma in 10-färjan tillbaka till Fårö för julemat, Kalle och klappar. Juldagen bjöd på mildare väder och en överraskande temporunda där jag med dubbade däck nästan snittade 33 km/h på drygt 90 minuter.


Svart kaffe och svarta vägar


Vem blir inte glad av en Camino?


Lite blött här & var

Annandagen var det åter dags för en distansrunda före lunch innan det var dags för miljöombyte till underbara Östergyllen och en avslutande "pièce de résistance" med 19 mil på en kopp kaffe varav lite mer än hälften gick på kurviga och mjuka grusvägar som sög sådär härligt i benen och jag kunde skriva in sammanlagt 508 km i loggboken.

Sen blev det visst en liten runda till, 11 mil med lillebror på vinterfrostiga och vackra småvägar.

Julafton - 124 km

Juldagen - 50 km

Annandag Jul - 145 km

En rätt vanlig torsdag - 189 km

Lördagsgodis - 112 km