Monday, May 25, 2015

Malmö 600K Brevet

60 mil. På cykel. Utan följebil eller organiserad support. DET är livet på en pinne!

Hoppade upp ur sängen prick kl 6, genom duschen och ner i Rapha-stassen. Stekte 4 ägg och 2 paket bacon, hälften till frukost och hälften som pålägg till mackor i styrväskan tillsammans med 2 mackor med jordnötssmör. En kopp kaffe, fylla vattenflaskorna och lite småpill på på cykel(e)n och sen var det det dags att ta sig till starten. Började med dryga 2 mil i dryg motvind, föga anade jag att det skulle vara huvudtemat för dagen...

Vid Shell Holma var det 8 glada cyklister på dagens 600K samt 2 st som skulle köra "lillvarvet" - 400K. Gemensam tropp ut ur Malmö och hyfsat odramatiskt trots en ihärdig kantvind fram till ca 2 mil innan första stämplingen då Mats & Bengt stannade för att kika på ett pysande framhjul och plötsligt Jenny fann sig vara utan vänster vevarm. Lite hobbymek vid vägkanten löste det senare problemet och vi stretade vidare i kantvinden.


Snyggt & prydligt


Nu ska den väl sitta fast?

I Kågeröd stämplade vi med stor hjälp av den underbara personalen i blombutiken (och tillika DHL ServicePoint) Madame Plantier som visserligen är vana att se oss vid det här laget, men när vi på frågan om vi även idag skulle till Halmstad svarade att jakande men med det lilla tillägget att det var via Kungsbacka så fick man "den där" blicken tillbaka. Är ni riktigt kloka egentligen? Men nej, det är vi/man/jag väl inte...

När vi var ute igen började jag frysa lite lätt samtidigt som de andra hade fullt upp med på & avklädning, toalettbesök & what not så jag tackade för mig och pep iväg uppför Söderåsen samtidigt som smågrupper av Gran Fondo-cyklister svepte nedför, tänkte att det bara en tidsfråga innan vi ändå skulle delat på oss så det kunde lika gärna vara nu med 54 mil kvar att köra. Fick på platten efteråt sällskap av Tony som tuggat lite på sina tempopinnar för att komma ifatt, med honom på rulle gick tåget mot andra kontrollen i Strömsnäsbruk och i bra tempo då kantvinden inte var fullt så störande i skogen och dagen ännu var ung.


Här glider kingen in


På väg genom Smålandet


Är vi på rätt väg, eller? #götelaborg

Snabb stämpling på Luhrpassets Shellmack/7-eleven även om tyskarna före i kön gjorde sitt bästa för att fördröja processen genom att uppehålla personalen med komplicerade önskemål om drivmedel & tillbehör. Men det är sånt man minns, så man får ta det som en klackspark. Köpte en korv och en glass och insåg att jag ännu inte druckit mer än en halv (stor) vattenflaska sedan starten så det blev fick bli en halvlitersflaska Festis (av den smått vedervärdiga smaken "Kiwi Päron Sparkling", funkar säkert bra som blandevann dock) i brist på tillgång av MER Päron.


Rosafärgad glass, inga referenser i övrigt till Girot

Efter Strömsnäsbruk vek vi in på mindre vägar genom ett mer kuperat landskap. Som lök på laxen var var det också motvind alla de 19 milen upp till vändpunkten i Kungsbacka. Ibland var den kraftigare, ibland svagare men hela tiden närvarande. Som tur var så hade jag en god styrlinda att tugga på och när det inte räckte så var det bara att lyfta blicken lite och kika på omgivningarna. Där i mellan han vi också med ett stämpling och glasspaus i Hyltebruk.


En till!

I den "game plan" jag gjort inför rundan var tanken att inte stanna för matpaus förrän först efter stämplingen i Kungsbacka, helst så sent som möjligt och på så sätt utnyttja dagsljuset så mycket som möjligt. Men med motvinden och det kuperade landskapet så började jag fundera på om det skulle hålla och vi skulle hinna fram i god tid innan stängningsdags kl 22. Men så kom jag på att jag räknat en hel timma fel (åt rätt håll) och istället för mumiebullefika i Kungsbacka blev det en fet och härlig pizzamiddag i Åsa.


Mums!

Det som var mindre festligt var det lokala barklientelet med en glad & rund herre i spetsen som gärna ville förära vår middag med allehanda frågor om våra cyklar kryddat med skrönor om hur han hade själv cyklat hit & dit. Subtila insinuationer bet inte så det vara bara att le och vinka.

När vi sen kom ut igen mätta & glada hade det börjat skymma och kvällskylan bet bra i den fuktiga luften. Plockade på mig buff och en långärmade överdragströja men frös ändå så att armar och ben skakade. Men nu hade vi åtminstone äntligen lite medvind så det var i alla fall lätt att få upp farten och därmed även lite värme i kroppen.

Men efter ett tag tyckte Tony att det nog gick lite väl fort så vi bestämde oss för att med 23 mil kvar dela på oss för att var & en fortsätta sitt eget tempo. Sagt & gjort, med vinden i ryggen och platta vägar var det bara att trumma på genom Varberg och Falkenberg till Halmstad där personalen som vanligt var med på noterna och frågade efter kortet så fort man klivit innanför dörren. En kaffe som ståfika och sen vidare med bra fart söderut i natten. Började räkna på vad som skulle krävas för en tid under 23 timmar och trodde nog att med lite tur med vindriktningen så skulle det inte vara helt omöjligt.


Livets elixir?

Men säg det roliga som varar, "som vanligt" byttes (sida)medvinden i höjd med Skottorp till en trist och elak motvind. Precis vad man behöver milen innan backen över åsen, eller hur. Men å andra sidan behövdes inte lika många tryck på växelhandtaget hack när det nu var dags att nyttja kassettens lägre utväxlingar (även om det denna gång stannade vid 42x25). Man får ju vara glad för det lilla.

Nedför på andra sidan och sen fortsatt mot/kantvind med sjunkande temperatur hela vägen till Helsingborg. Vid gryningen runt halv fem var det tre grader ("varmt") och det började kännas i händer och fötter att sommarklädsel inte var det mest optimala även om jag hade långfingrat och skoöverdrag i lycra. Som tur var så slapp jag nattluckan på Statoil i Helsingborg och blev istället insläppt i värmen fastän klockan inte riktigt hade hunnit bli 5. Förutom stämpeln i kortet blev det även 2 croissanter att mumsa på medan jag rullade vidare mot Malmö.


Festligt värre

Det riktiga morgonmyset uteblev dock när solen rätt snart gick i moln och sen inte kom fram förrän i höjd med Löddeköpinge, men då var det riktigt gott att äntligen få känna lite värme på kinden igen. En annan rolig sak var att möta de cyklister som stigit upp i arla morgonstund för en liten träningsrunda. Lite som att vara på väg hem från en sen efterfest och få tidningen direkt från budet liksom. Men det var väl ungefär så roligt det blev de sista två milen då vinden vridit ännu mer mot syd och inte gav en meter gratis.

Till slut siktades ändå skylten med stort S (eller i detta fallet M) och ett 10-tal röda trafikljus senare blev det slutstämpling på 23:22. Men först efter att min GPS hade hunnit krascha hejdlöst när jag vid målgång stoppade tiden, så till den milda grad att det senare visade sig att filen som sparades gått sönder och bara hade sparad data fram till matpausen i Åsa. Och eftersom det som inte loggats heller inte har hänt är det bara att ställa upp på startlinjen nu på lördag för ett försök till.


Snart framme!


Slutstämplat

Strava:

No comments: