Malmö 400K Brevet

På Fredrikhofs gamla randonnésidor kunde man förr läsa

40-milen, nu börjar det ta emot ordentligt. Det här är tröskeldistansen för långåkaren. Om man inte cyklar riktigt fort får man uppleva hur dag går mot natt och det är inte nåt som piggar upp.

vilket var något som vi nog fick smaka på igår. Forna tiders platta & snabba 400K var ett minne blott och nu ersatt av en mer kuperad variant (även om den nya till ca hälften delar väg med förra årets sträckning). Som grädde på moset bjöds vi dessutom på uppfriskande och fostrande vindar som hjälpte till att hålla luft- och kroppstemperatur i schack.

Men vi tar det väl från början. Kravlade upp som ett vrak straxt efter fem efter en natt med hård kamp om tilldelat utrymme i den normalt sett rymliga sängen. Men har man barn som gillar att sova som Pippi Långstrump så blir vissa nätter därefter och denna var just en sådan. Kompenserade med premiumpåklädning, rakt igenom Rapha från topp till tå och meckade lite traditionsenlig randonnéefrukost bestående av ihop två stekta ägg, ett paket stekt bacon, fyra smörgåsar och två koppar skitstarkt kaffe (drucket ur en Rapha-mugg förstås). Spaceade sen ut där vid frukostbordet och fick, den arla morgonen till trots, lite tidsnöd på väg till starten och fick därmed börja dagen med tempokörning i motvind. Perfekt uppladdning, eller hur?

Vid starten hade närmare 20 hugade och glada samlats, ca hälften var på de två sträckorna som stod på programmet. Efter lite småsnack och titt på kartan så rullade vi ut ur Malmö i samlad tropp och hade man satsat allt på rött hade man åtminstone fått full pott på Nobelvägens trafikljus. Vid gamla Sysdsvenskanhuset delade vi på oss då de som skulle köra 30-milaren fortsatte mot Höör och vi andra tog sikte mot dagens första stämpling i Kågeröd.

Snart ute ur Malmö

I Lomma stod en liten men entusiastisk hejarklack och peppade. bara 39 mil kvar nu. Ut över åkrarna och ganska snart var vi uppdelade i flera små grupper som gnetade på norrut i kantvinden med Tony, Oscar och jag i täten.

Pissepaus i oskyddat läge

Efter en snabb stämpling i blomsterbutiken i Kågeröd var det dags att äntra Söderåsen vilken togs i jämnt och fint tempo. Tony släppte medan jag och Oscar halvtramsade lite på väg uppför om än i något lägre tempo än för två veckor sedan, det var ju ändå lite drygt 34 mil kvar att köra sig slut på. Nerför på andra sidan och utanför Klippan väntade vi in så att trion blev återförenad. Körde på i fint men kanske lite för högt tempo upp till Skåneporten i Örkelljunga där jag passade på att dra punkakortet.

Ett litet "Rapha moment" uppför Söderåsen

Hade nog tyckt att det var lite oväntat bra komfort i cykelns framdel vid de där passeringarna av järnvägsspåren och när jag med lätthet kunde trycka in däcket halvvägs in mot fälgen med tummen var det bara att inse att några kvicka pumptag inte var rätt melodi för dagen. Med ytterligare en stämpel i kortet och ny slang i däcket snurrade och surrade vi på mot Osby. Första biten på gamla E4 var väl ingen cykelpropaganda direkt, men så snart vi vek av mot Vittsjö och fick hjälp av vinden i ryggen så skruvades tempot upp och det var bra driv över alla små knölar och krokar.

I Osby valdes matstopp på den lokala pizzerian bort till förmån för två burkar cola och en vändning av färdriktning in i motvinden. Fortsatt fina vägar med lite trafik norrut mot Strömsnäsbruk där dagens första och enda glass konsumerades för undertecknad. De glada tjejerna i kassan på 7-Eleven vid Luhrpasset trodde nog dock att det var dolda kameran som var på besök för de kunde omöjligt tänka sig varför man skulle cykla så långt som från Malmö och dit. Inte blev det mer förståeligt av att vi vackert förklarade att vi inte ens kommit halvvägs på vår lilla runda. Men nog tjôtat om det, efter att de stämplat i våra kort var det dags att fortsätta kryssningen i motvind mot Halmstad. Små backar upp & ner, upp & ner och någonstans ungefär halvvägs in på turen tackade Tony för vårt sällskap och tog resten av resan i sitt eget tempo.

Glasspausen vid Luhrpasset

Sista milen in mot Halmstad var en riktig pärs och inte blev det så mycket bättre av att stå still vid ett blåsigt Statoil på Eurostop heller. En korv serverades gentilt av min gode stridskamrat och broderligt delade vi en stor cola i våra flaskor. Vi hade hoppats på ihållande nordvästlig vind vilket skulle betyda medvind eller åtminstone sida-med söderut mot Malmö men fick mycket mer än så - kantvind! Jag tog en opportunistisk förning ut mot Laholm och och kroknade duktigt redan innan vi kommit till lilla knölen Eldsberga. Slakmotan i Genevad och lilla knäppan i Laholm gjorde inte det hela bättre och jag satt som en liten vante och fladdrade på Oscars bakhjul.

Vid Skottorp var det som brukligt är motvind och när vi väl kom fram till Östra Karup var jag skrynklig likt ett russin och tog det riiiktigt långsamt, med en tid som placerade sig på den undre kvartilen av de tolv gånger jag hittills cyklat norra sidan upp.

Vi närmar oss civiliserade trakter

Kort paus uppe på åsen för att fylla vattenflaskan (som jag hade tömt halvvägs uppför i en sista förhoppning om att öka farten lite) och växla några ord med Micke och Haak som stannat till för en matpaus på 300K-rundan.

När jag sätter mig i sadeln igen så krampar båda sätesmusklerna simultant. Vindväst på, lite nappar och gummibjörnar i truten och sen var det bara att försöka att ta sig hem i ett stycke. Nu var det välkända vägar och kanske därmed även rätt så tråkiga och man liksom räknade varje kilometer mot nästa stämpling. Ängelholm, Strövelstorp, Hasslarp, Fleninge, Kropp - allt gick liksom i ultrarapid.

Ännu ett Rapha moment

En snabbis i Helsingborg med en drös av peppande ord från Oscar som gissade att vi nog kunde ta oss till Lomma till kl 22 och sms:ade vår lilla hejarklack med en kort uppdatering. Från Råå och mot Rydebäck hade vi äntligen vinden från rätt håll, men den hade nu börjat avta ordentligt samtidigt som solen började gå ner och kvällskylan kom krypande.

Bakljusen som slagits på redan innan avfärd mot Malmö kompletterades nu med 2 x SON28 Delux och tillhörande framlampor av modell B&M Luxos U samt Supernova E3. Vi pinnade på i hyggligt tempo och fick traditionsenligt lite mer fart efter Bjärred och nådde så småningom Lomma 22:04 och han både vinka å le åt kameran. Dags nu att spara sig lite inför dagens sista dumhet - den stundande skyltspurten.

In i tunneln under Västkustvägen och höger upp på Arlövsvägen, Oscar överraskade med en tidig start och långspurt men vi blev båda ännu mer överraskade av de två måsar som satt mitt på vägen och inte förstod bättre än att flyga in i varsin styrväska. Med synfältet täckt av fågelvingar var det svårt att bedöma utgången av vår batalj, men av min maxhastighet på 46.8 km/h gissar jag att det, som vanligt, var Oscar som plockade hem skylten.

Stilla rullade vi sedan genom Malmös gator och hade fullt upp med att undvika bli kylarprydnad på de bilister som tyckte att det saknas en 1:a framför 40-skyltarna. Kl 22:38 slutstämplade vi efter 406 km. Temperaturen var nu 4 grader och jag skippade den traditionsenliga målglassen till förmån för att ha liiiite kroppsvärme kvar inför de dryga 2 milen hem.

Slutstämplat!

Nu blir det en kort långcykling med 20-milaren i Lkpg nästa helg, sen två veckor vila till 60-milaren den 23:e och sen är tanken att dubbla det med Blekingrundan den 30:e.

Strava: