Sunday, May 31, 2015

Malmö 600K Brevet - Revisisted

En vecka sedan förra 60-milaren men denna gång med annan rutt. Istället för att söka sig norr & västerut via de välkända jaktmarkerna från Halmstad och "him" till Malmö blev det en färd i österled med vändpunkter i Alvesta och Karlskrona. Precis som förra helgens runda var det många fina småvägar, en del nya medan andra var ett kärt återseende från tidigare äventyr.

Men vi tar det väl från början. Fredagen ägnades åt att VOBB:a och lätt vädernoja; skulle det regna, skulle det blåsa och om ja hur mycket. Som vanligt är detta ingenting man kan styra över, men det är alltid skönt att mentalt vara förberedd och inställd på graden av misärindex inför ett drygt dygn på cykeln. Helst vill man (dvs jag) slippa cykla i regn till starten eftersom man då får börja kall & frusen. Det såg ut att vara gynnsamma sydvästliga vindar upp till Alvesta och att regnet skulle börja först efter (normal) lunchtid. Cykelväskorna packades därefter med bl.a. extra överdragshandskar, vattentäta skoöverdrag och "randonneurens räddning" - ett par diskhandskar (som dock aldrig kom fram av någon anledning).

Vid starten var det även denna gång 8 glada cyklister samlade och när klockan slog 8 gled vi iväg i mindre grupper baserat på förväntad körtempo. Min trogne stridskamrat och den ökände spurtkanonen Oscar, Ebbe, Durrin och jag tog täten och lämnade snart stadens brus för att med vinden i ryggen avverka de dryga 6 milen till första kontrollen i Kågeröd i raskt tempo på regnblöta vägar. Durrin, som hade förberett sig rejält med inte bara riktiga skärmar utan även hjälmöverdag och sovsäck, släppte nån stans innan Svalöv för att fortsätta i sitt eget tempo och så var vi "bara tre".


Oscar visade upp årets modell av Rapha Brevet Jersey, här i grå/grönt samt flossade termobibs, även dem från Rapha. Cykeln är privat

Stämplingen var kvick och odramatisk, färden uppför Söderåsen till Stenestad likaså även om jag råkade sätta nytt PB trots en 5-6 kilo tyngre cykel än förra försöket (och 35 mil mer kvar att köra). Vi var kamratliga och väntade in varandra på toppen innan det var dags att susa nedför på andra sidan och vidare mot kontroll nummer två i Markaryd. Gamla E4:an var som vanligt bred och snabb och hux flux stod vi utanför Järnvägskiosken med var sin glass i näven och noterade att temperaturen fortfarande var ensiffrig men regnet ännu inte hade börjat.


Stilfullt och kontrollerat


Dagens enda glasspaus

I Markaryd var det dagen till ära mark(!)nad, så vi fick lugnt och försiktigt kryssa oss förbi huvudgatan innan dagens första avsnitt med gatsten avverkades. Knappt hade vi kommit ur spektaklet förrän det började regna och det blev ett gemensamt stopp för påklädning av regnjackor. Skippade att ta på regnöverdrag på skorna och körde vidare med mina (av UCIs reglemente) icke godkända aeroöverdragen i runn lycra, det skulle ändå bli blött tids nog och med ett par ullstrumpor så håller man ändå värmen rätt hyggligt.

Sen regnade det och regnade det och regnade det lite till medan vi följde gamla riksettan upp till Traryd och svängde österut in på 120:an med sikte på Alvesta. Det började bli lite långtråkigt med regn och blöta vägar så när vi väl svängde in på småvägar igen så hittade vi på en liten grej för att piffa upp tillställningen lite, skyltspurter! Men bara på ortsnamn som slutade på -ryd eller -hult.


Backspurt?

Med mer ca 45 mil kvar var det en sak som var säker, vi skulle ha rejält mosiga ben när vi kom hem igen. Jag började med att ta Pjätteryd, Oscar kontrade med med en hel radda skyltar på raken (Kolborshult, Möcklehult, Ryd, Oshult och Agunnaryd). Ebbe satt bakom och skakade på huvudet och undrade nog vad vi häll på med (med all rätta)


Fladder och fuktig lins

Som grädde på moset arrangerades dessutom grusvägsrally i skogarna sydväst om Ljunbgy. Många trimmade Volvo 240 & 740 blev det, ja jag tror inte vi såg en enda deltagare rattandes en bil av annat märke och modell där vi mötte dem på en av deras transportsträckor och då kom det ungefär 2 i minuten under ett par kilometers cykling på de smala småländska skogsvägarna. Men de var duktiga, höll sig åt höger och anpassade farten så vi alla kunde dela vägen.

Regnet hade nu kommit och gått i drygt tre timmar men i höjd med Vislanda började det kännas som att man var på väg att bli torr igen om tröja & byxor så jag öppnade upp jackan för att slippa blöta ner mig inifrån. Men det var ju klart att precis innan vi kommit till Alvesta för den tredje stämpeln så kom det en sån där tät och fin skur som gjorde allt härligt blött igen och det var verkligen ingen höjdare att behöva stå still. Inte ens för bara några minuter.

En riktig höjdare var dock hårdrocksfestivalen "Muskelrock" som gick av stapeln på Tyrolen lite utanför byn. Svartklädda och bistra klungor drog omkring inne i stan och när vi passerade festivalområdet fick vi gott om glada tillrop & hejaramsor (tror jag det var iaf). Korvdiset låg fint över nejden och det började kurra lite i magen fastän jag ätit både en och två medhavda rågbrödsmackor med ägg & bacon samt svept en drickyoghurt sedan starten. Plockade upp en rågmacka med jordnötssmör (från Sevan, den med gul etikett utan socker) och mumsade i mig.

Vi fortsatte nu mot sydost på små, mysiga vägar och kikade efter skyltar att spurta på. Det skulle dröja nästan till bi nästan passerat rundans halvvägsmarkering innan den kom, Tingsryd. Och den tog jag, 2-5 (eller nåt). Ebbe hade släppt i höjd med Torne och vi hade mest suttit och njutit av omgivningarna vid sjön Åsnen när det nu var dags att plöja lite rak & tråkig länsväg (120) i 12 dryga kilometer. Vi hade åtminstone god fart och gott humör men det ska tillstås att vi nu började bli lite möra i benen så när den efterföljande milen erbjöd en liten snirklig väg med gott om små branta knäppor var det inte direkt så att vi sprätta oss upp.


Myspys vid Åsnen

Söderöver sen på länsväg 122 där det plötsligt dök upp en -ryd skylt som Oscar tog med knapp marginal (2-6). En mil senare och det var äntligen dags att snirkla sig ner och in mot Karlskrona, denna juvel i den Blekingska skärgården, på små mysvägar. Stämplade påShell/7-eleven, provianterade inför natten och snackade lite mer personalen som tyckte det nog var lite eljest med våra tokiga äventyr. Vi hade nu avverkat lite mer än 36 mil och på drygt 12 timmar och en kvart och hade vittring på en riktigt snabb tid (kanske t.o.m. sub-22 om allt ville sig väl)


Plötsligt kom det lite kvällssol och värmde på rumpan

Innan avfärd ringde vi rutinerat till det av Oscar utsedda middagsetablissemanget Toms Corner i Nättraby ca milen bort och beställde var sin pizza. På vägen dit var vi på gott humör och snackade om ett kort och effektivt matstopp så vi snart kunde vara på banan igen. Men vädret ville annorlunda, med några kilometer kvar öppnades himlens portar och vi hann bli både rejält blöta och frusna innan vi kom fram. Ett kort stopp blev en kamp för att hålla värmen uppe och den vänliga personalen satte t.o.m. på kaffe för att vi skulle bli lite rappare i pallet. Under tiden jag betalade kalaset passade den gode Oscar på att olja våra kedjor som hade kvittrat irriterande mycket de sista milen.

Påklädning av extrakläder inför nattcyklingen och sen bar det iväg mot nästa kontroll i Karlshamn, ca 6 mil bort med förhoppning att vara där innan kl 24 så vi kunde handla lite på Statoil istället för att behöva frekventera McD (som hade "alltid öppet", bra att veta inför 400K Nattsvart). Vi klarade oss med en halvtimma till godo och på vägen dit han jag knipa skylten vid Tokaryd (3-6). Köpte på oss lite gifflar för att ha något mer än smågodis och styrlinda att tugga på under nattcyklingen. På vägen dit passerades Ronneby som också hade någon typ av festival och tillika fräck gatstensbeläggning med fartgupp och Mörrum som var helt dött men hade en bred och fin gatstensgata.


Nattcyklings at it's finest. Bra lysen, ankelreflexer, vindstilla, tomma vägar


Bullfest i Karlshamn

Det blekingska kustbandet hade hittills bjudit på små fina och lagom kuperade vägar men i gränslandet mot Skåne län (ingen överenskommen spurt på länsksylten, men för protokollet var jag först likaså vid Drögsperyd, 4-6) så kom ett par riktigt festliga benknäckare som tacklades i lugnt och metodiskt tempo medan de plattare partierna där i mellan forcerades i högsta möjliga (vilket iofs inte betyder så mycket efter dryga 50 mils cykling).

Några minuter i 2 sladdade in på Statoil i Kristianstad för sista stämpeln innan målgång. Oscar började känna av tröttheten och vi tog några minuters kaffepaus för att pigga upp. Med dryga 11 mil kvar och 4 timmar till klockan skulle slå 6 var en tid under 22 timmar fortfarande inom räckhåll så vi hoppade sen på cyklarna igen och jag satte upp ett trevligt tempo. Ett rullsnitt på 28,5 km/h skulle ge oss en kvarts marginal för pissepauser, rödljusstopp etc vilket med tanke på att vi från Nättraby de sista 12 milen haft ett rullsnitt på ca 29 inte alls kändes som en omöjlig uppgift.


Koffeinkick

Men vädret ville annorlunda. Genom natten hade det varit i princip vindstilla med en svag och tilltagande västlig vind när vi närmade oss Kristianstad. På väg mot Linderödsåsen hade denna hanterbara vind plötsligt ökat i styrka till ~8 m/s och dessutom vridit lite söderöver så vi fick den rakt på näbben. Åsens slakmota upp till Killhult (som jag tog, 5-6) gick bitvis i knapp styrfart och så fort det planade ut var vi mitt ute på åkrarna och och fick känna på när det friskade i ordentligt vilket var rätt så utmanande.

På vägen mot Löberöd passarade vi annan som hade friskat i sig utmanande mycket och nu satt i på passagerarsätet med öppen dörr och spraylackade vägen med spyor samtidigt som chauffören, troligen hans fru, såg minst sagt besvärad ut. Plötsligt kändes allting genast en smula bättre även om vi nog hade insett att i detta tempot skulle det bli svårt att ens klara målet att gå under 23 timmar. Oscar var trött och sliten, jag var mest frustrerad på vinden men det var bara att bita ihop och plocka fram en vacker sång att nynna på. Valet föll på Nine Inch Nails "Hurt" fast i tappning av Johnny Cash.


En liten vilopaus efter Lybybacken

Lyckligtvis hittade vi några träd här och var som läade och vi kunde återfå ett något högre tempo än 20 km/h även om det var en rätt annorlunda upplevelse att behöva trampa nedför Tängelsåsbacken för att det skulle bli någon fart överhuvudtaget. Med ca 40K kvar började så hoppet återvända om en revansch från förra rundan och inte ens när det attackregn med piskande kulingvind på i ansiktet när vi for genom Lund kunde ändra på det.

Inför Malmöskylten funderade jag lite på hur jag skulle kunna komma först och tänkte så att man kanske istället för att göra något man är dålig på ska försöka styra över det till något man är bättre på. Så när vi gled ut ur Åkarp la jag mig efter och vid ett obevakat ögonblick dök jag ner på den breda fina cykelbanan mot Arlöv och ökade diskret med kontrollerat tempot. Oscar som fastnat på andra sidan "gräsrefugen" undrade nog först vad jag höll på med och sen när det gick upp ett ljus så hade jag redan fått en liten lucka. Det var bara det att jag inte är Ian Stannard eller Geraint Thomas och 3 kilometer långspurt är åtminstone en för mycket när man knapp når över 35 km/h för att benen är som två överkokta linguinestrån. Så Oscar lyckades så klart täta luckan och knipa skylten med någon halv hjullängd. Jag får vara fulare och listigare nästa gång helt enkelt.

Cyklingen genom Malmö blev sen kanske lite onödigt svår. Ingen av oss hade riktigt krafter kvar att brottas mot vinden och vi segade oss fram trafikljus för trafikljus på Nobelvägen. Till slut kom vi i mål och slustämplade på lite innan halv sju. En timma senare var jag hemma igen och hade gjort i runda slängar 65 mil på drygt 24,5 timmar (kanske man skulle ha anmält sig till Melfar 24h ändå?).


Slutstämplat"

Strava:

3 comments:

Unknown said...

Den där jävla Malmöspurten... jag anade faran i rondellen vid Burlövs Center. Vände sen fullständigt ut och in på mig själv och lyckades under min maxkörningen genom hela Arlöv eventuellt peta upp ekipaget i 36km/h. För de som inte var med kan intygas att dte verkligen var en oerhört sen stängning av luckan och mycket marginell seger.

Efter denna kraftansträngning (absolut mot bättre vetande) var jag seriöst bekymrad över hur jag skulle lyckas avverka de sista 7 kilometerna.

NLC said...

Skulle ha ryckt i Åkarp ;-)

Unknown said...

Jo, en överraskningsattack mitt i den värsta hagelskuren kanske hade gjort susen ;)