Malmö 600K brevet

Vårsäsongens sista insats på brevetfronten, 60 mil från Malmö. Som vanligt (eller ja iaf som de senaste två åren) så gick banan från Malmö, via Höör, Osby, Alvesta, Vrigstad, Vaggeryd, Ljungby, Halmstad, Helsingborg och tillbaka till Malmö. Men som omväxling hade några sektioner lagts om för att i möjligaste mån undvika att cykla på 2+1-vägar (varav vissa 100-skyltade och med mitträcke).

Dagen började egentligen alldeles för tidigt, vaknade en timma innan klockan ringde och kunde inte somna om. Det i kombination med att jag inte riktigt sovit igen förra helgens äventyr samt att somnade (minst) en timma senare än planerat gjorde att snabbt insåg att detta skulle blir en lite tuffare 60-milare än vanligt att köra non-stop. Svängde ihop en lätt frukost, packade ner lite färdkost (gårdagens pizzaslices) i styrväskan, fyllde vattenflaskorna och cyklade iväg i god tid till starten.

Samling vid pumpen

Där stod en handfull randonneurer redo att cykla en hel dag, en hel natt och, för vissa, upp emot en halv dag till. Efter en kortare genomgång om nyheterna på banan (varav två grusvägar) satte vi av mot första kontrollen i Höör. Start klockan 8 som vanligt och redan innan vi kommit ut ur Malmö hade vi delat upp oss i en tät bestående av Tony, Mattias, Durrin och mig själv samt efterföljarna Ove, Lars och Sven-Erik. På vägen Lund gick det ändå i ett rätt avslappnat och behagligt tempo, det blåste friskt från ost men det fanns ingen större anledning att stå å stånga sig trött i motvinden redan nu.

Dessutom fläktade det på ännu lite mer efter Lund och upp mot Ringsjöarna där de öppna fälten gjorde inte gjorde saken särskilt mycket bättre. I första motlutet efter Flyinge märkte jag dessutom att kroppen inte riktigt svarade som den brukade, de ben som ibland kan vara sugna på att panga på var nu som två tunga telefonstolpar. Meddelade gruppen att jag tänkte släppa och ta det i mitt eget tempo ett tag och såg dem sen segla iväg i mot- & kantvinden.

Raps till höger, ANNAT till vänster

3 mil cyklade, 57 mil kvar men jag var rätt säker på att det skulle gå bra även om jag cykla resterande sträcka solo. Trots allt så handlar randonneureri mest om att metodiskt, cykla, äta, dricka och om det skulle behövas ta sig en tupplur då & då. Efter en stund seglade jag ändå förbi när de hade stannat för ett "tekniskt stopp", straxt innan Ringsjön kom de ikapp igen och på den lilla och kurviga vägen mellan Ormanäs och Höör var vi åter samlade.

Nyutslagen bokskog, jo jag tackar!

Efter stämpling i Höör straxt innan halv elva och en kort paus (bl.a. för solkrämsinsmörjning) i Höör började benen äntligen komma igång lite, vinden kom mer från sidan och det var inte lika öppet vilket gjorde det trevligare att cykla även om första biten på rv 23 upp till avtaget mot Hässleholm inte direkt är någon pangväg att cykla på. I Hässleholm hade någon dessutom grävt upp gator i halva stan fast glömt hur man skyltar om för cyklister (för nej jag vill inte ut på motortrafikleder och härja). Men med lite fantasi och en god portion tur hittade vi runt även det hindret.

På väg mot Osby drog vi en trevlig rundtur genom Ballingslöv (som firade Ballingslövsdagen) och för att undvika en bit 2+1-väg och istället komma ut direkt sen på "cykelbanan" och följa den till avtaget mot Hästveda och följa den gamla, fina, vägen till Osby. Här i någon av de mysiga motluten släppte Durrin av på takten för att köra sitt eget tempo och även om vi fick köa rätt länge på att stämpla och fikade en bra stund syntes han inte till så vi fortsatte vidare mot nästa stämpling i Alvesta som en trio.

Efter ytterligare någon kilometer på "cykelbana" bredvid 23:an kom vi återigen in på den gamla vägen och vi passerade Killberg, Älmhult, Diö och Liatorp med god fart. Innan Eneryda kom dock ett lite bakslag, den raka fina grusväg som enligt kartan skulle gått över/under järnvägen och rakt in i Eneryda var helt sonika avbruten av spåren. Planen var att använda den för att slippa att göra vänstersväng ut på 23:an (med 2+1-väg och räcke) och sen även undvika ytterligare en vänstersväng från densamma någon kilometer senare in mot Eneryda för att sen köra en kurvig, backig och mysig väg till Vislanda. Istället skulle vi väntat lite för att ta vänster in på en annan grusväg och sluppit det debaclet.

Nåväl, en erfarenhet rikare rullade vi så vidare mot Alvesta där det efter stämpling kvart i fyra blev fika med kaffe (för vissa) och glass (för andra). Det hade varit varmt hela dagen fram till Mattias hade börjat känna av dagens värmen ordentligt och även om solen nu stod lite lägre var det inte utan att man kände hur det sved lite i skinnet här och var. Efter Alvesta var det dessutom för en ny och lite längre sektion med sportgrus efter Vittryda, den här gången i härligt kuperad terräng och med fina vyer åt alla håll.

Tony fräser fram

Mattias glider på gruset

Det slutade med att vi hamnade i Aneboda och fortsatte därifrån via Lammhult till kontrollen i Vrigstad som vi nådde prick kl 18. Provianterade med godis och annat gott innan det var dags turens kanske mulligaste sträcka för efter Svenarum kommer det ett parti med riktigt gosiga backar som på något sätt inte bara är vändpunkten utan även höjdpunkten på hela turen (ja det och att komma i mål förstås). Härifrån var det fri fart till Vaggeryd där det förutom stämpling även vankades mat.

Myspys i backen

Cykel mot parkbänk (med understöd av en öl)

Pigg som en mört

Precis som förra året smorde vi kråset på pizzeria Jamaica även om vi nu var ca 50 minuter senare på plats denna gång. Lyckligtvis hade vi nu bättre väder att vänta med (troligen) inget regn och förhoppningsvis en hel del medvind (eller åtminstone inte motvind). Killarna på pizzerian var som vanligt väldigt trevliga och ville veta mer om vår cykling även om de kanske var mest imponerade över att vi nu skulle cykla hela vägen till Ljungby innan nästa stopp.

En lite sen lunch i Vaggeryd

Sagt och gjort, full fart på slät mark och med vinden i ryggen och svagt medlut gick det som på tåget tills någon mil innan Ljungby då det började mörkna och tempot gick ner en aning. Min plan var nu att köra korta stopp och helst äta på cykeln för att slippa stå och bli kall. Tony tyckte det lät som en bra idé medan Mattias ville stanna och fika i Ljungby så vi fortsatte som duo ut i natten med sikte på Halmstad.

Efter att ha cyklat den sträckan 6 gånger tidigare infann sig en viss tristess av att både känna till vägen (och varje skylt med avstånd) samt vetskapen om att de fem första milen på sträckan inte bjuder på så mycket som ett hus eller andra tecken på mänsklig närvaro. Avsaknaden av stimulans tillsammans med mörkret gjorde plötsligt att jag blev väldigt, väldigt trött. Men det var jag inte ensam om för efter ca 25 kilometer tyckte Tony det var dags för en paus och medan han blandade soppa i flaskorna så bytte jag strumpor och tryckte i mig lite gelenappar.

Här någonstans började också dagens svettningar resulterat i ett otrevligt skav i byxan. Oturligt nog så hade jag denna gång inte tagit med några reservbyxor (mest eftersom väderprognosen spådde avsaknad av regn) så det enda som stod till buds var att smörja in de ömmande delarna med Idomin och hoppas att det inte skulle bli värre (vilket det ändå blev). Lyckligtvis hade vi denna gång tur med vinden som låg på fint från nordost så vi slapp trampa särskilt hårt men kunde ändå hålla ett hyggligt tempo.

När vi kom till Halmstad var det som vanligt high life vid Eurostop och precis som i stämplingen i Osby kom vi långt, långt bak i en kö av velande (och rätt märkliga människor). När vi väl kom ut och började göra oss i ordning för att åka dök Mattias upp så vi morsade på varandra och körde vidare. Vinden hade nu vridit till mer rakt ostlig och gjorde resan ner mot Hallandsåsen (som vanligt) till en rätt tröttsam historia (det och vetskapen om att det var 4 kilometer backe kvar att bemästra).

Uppför åsen gick det förvånansvärt bra ändå, kunde glida i sakta mak uppför utan att ta i alltför mycket och när Tonys framljus försvann bakom mig tänkte jag att det kanske var bra att lägga på lite så man kunde få vila lite på toppen. Det som verkade som en så bra idé då och där kanske inte var så listigt egentligen, men det blev i alla fall en 5-6 minuter vila där på asfalten utanför Rasta. Sen på´t igen och vidare ner till via Ängelholm, Strövelstorp, Hasslarp, Fleninge till Helsingborg där vi stämplade och åt frukost på McD lite innan kl 5.

Frukost på McD

Det hade så sakta börjat ljusna på vägen mot Hbg, men solen som steg upp gick snart i moln så den där trevliga känslan av varma strålar uteblev. Istället fick vi smaka på en och annan regndroppe på vägen ner till Malmö men just där och då brydde man sig inte så mycket om det. När vi väl passerat Glumslöv och kunde se Torson igen var det som om Cancellaras extramotor satte fart igen och den slog inte av förrän vi kommit såg den mest efterlängtade skylten av den alla.

Himmaskylten!

Slutstämplat :-)

Denna tredje fullföljda 60-milare gick på 23:31 vilket var lite närmare förra årets 23:23 än förrförra årets 23:47. Belöningen för det blev en glass och en MER päron (så klart) och, som grädde på moset, skjuts hem!

Livat värre

Strava: