Villospår

På inrådan av C så cyklade jag en liten omväg på vägen hem idag. För variationens skull så valde jag att ta en sväng över Lomma istället för som brukligt Staffanstorp och Mölleberga i tron om att omväxling förnöjer. Föga anade vad som väntade mig...

Utanför S:t Lars området tog följde jag cykelbanan som går parallellt med 108:an eftersom det är ungefär så man kör bil till Lomma. Efter mindre än en kilometer vek dock denna väg höger in mot Lund igen och nästa väg till vänster var skyltad så här:

Helt klart ett villospår, men det är ju inte utan att undrar vilken typ av fordon som kan komma från en sån väg? Skyltningen var dock helt korrekt, det var bara att vända om.

Efter det bar det iväg på en snabb grusväg som övergick i någon slags småstig, precis sånt som är sååå roligt att dundra fram på om man har en cyklocross eller en XC MTB. Men inte på en racer vilket jag för tillfället brukade. Concorden visade dock att gammal är äldst och stålramen hanterade ojämneheterna bra trots "bara" 23mm breda däck. Inte riktigt ett villospår, men nästan.

Ut på ännu en grusväg och runt dammarna vid Lunds reningsverk innan jag kom bort till Värpinge och äntligen lite asfalt. Tillbaka vid 108:an och sen cykelbana från längs 103:an till Lomma, men inte särskilt inspirerande cykling eftersom cykelbanan i fråga går ca 3 meter ifrån den vältrafikerade vägen vilket även betydde visa fasta hinder i vägen:


I Lomma gjorde så motvinden entré och pressade upp pulsen till att ligga stadigt runt 85% av arbetsmax och gav en fin intervall-4:a. Sen blev det lite lugnare in mot Malmö och väl inkommen till Värnhem så visade det sig att den väg jag ibland tar över Sallerupsvägen visade sig vara totalt avstängd:


Väl hemma igen visade det sig att jag något oväntat har en "ny" maxpuls på runt 245 slag per minut. Men även det är nog ett villospår hoppas jag...