Thursday, June 22, 2017

Malmö 600K Brevet

Prolog
Årets kortaste lördagsnatt, långa ben på banan, hygglig väderleksprognos. Medan några andra harvade runt en sjö ställde vi till med en egen cykelfest i form av dubbla distansen och 0% depåer. Banan för helgen var Blekingerundan vilken Oscar och jag cyklade med blandad framgång 2015 och därmed nu hade en oplockad gås med. Äckligt disciplinerat var ledordet på något som av vissa brukar liknas vid spartansk fakircykling för att (om möjligt) försöka nå under 21 timmar på 605 km.

En liten varning kanske kan vara på sin plats. Det är rätt mycket text och inte så många bilder. Det har sin naturliga anledning.


Dagens outfit

Till starten på macken i Shell Holma var det 7 kända ansikten som dök upp och fyllde i sina brevetkort. Medan vi stod å småsnackade lite inne på macken passade mitt bakdäck på att helt tömma sig på luft vilket upptäcktes 2 minuter innan start och gav upphov till viss muntration hos övriga samt irritation hos undertecknad. Medan Oscar instragrammade händelsen cyklade de övriga 5 iväg och 7 minuter över åtta var även mitt mekaniska problem åtgärdat och äventyret kunde börja. Schemat vi hade lagt upp hade 12 minuter till godo på missöden och hälften av detta hade redan gått åt.


Glada miner

Första benet var norrut från Malmö mot Söderåsens fot och den nordvästliga vind som tidigare i veckan härskat över slätterna stod på sig vilket betydde att jakten på förlorad tid fick börja i karaktärsdanande "sida mot". Ungefär halvvägs till första kontrollen i Kågeröd var vi återigen först på banan och lagom till att vi sladdade in framför den mysiga blomsterbinderi- och inredningsbutiken var vi back on track mot schemat. Där var dessutom den underbart rara personalen på den om möjligt än mer på alerten än vanligt och en minut senare var vi åter rullande i sadeln.


The nobel art of "bomba bock"

Bokskogen på Söderåsen var som vanligt underbar både på vägen upp och ner även om vägarna på norrsidan fortfarande var fuktiga från nattens regn så man fick ta det lite andante i nedförskörseln. På väg mot Örkelljunga kom nästa punktering, men denna gången var det mina benen som tydligen helst ville att vi skulle cykla hem redan efter 9 mil. Borde nog ha anat oråd men med lite mer vätska och ett par munsbitar mandelmassa var de efter en stund om inte i prima skick så åtminstone brukbara för att kunna ta förningar samtidigt som vi kom ut på gamla E4:an norr om Örkelljunga och hade 25 extremt lättnavigerade kilometer till Markaryd.


Obligatorisk rumpbild nedför Söderåsen

Till protokollet ska föras att det på denna sträcka finns en hel del möjlighet till småtramsiga spurter då vägkanten är välförsedd med skyltar som slutar på -ryd eller -hult men givet vår större plan var det inte så svårt att enas om att det fanns bättre dagar för denna typ av upptåg. Istället bombades det i bocken i högt och jämnt tempo och när vi sladdade till vi kiosken vid Markaryds tågstation en tjugo över tolv, 7 minuter innan schemat.

Snabb stämpling av korten och 4 minuter senare satt vi i sadeln igen, denna gång med nyfyllda vattenflaskor och rullfika i form av varsin Magnum mandel (eller för undertecknad två). Hade man varit riktigt listig hade man nog köpt med sig en halvlitersflaska av något drickbart och lagom sött och med tanke på att temperaturen stadigt låg runt 20-21 grader. Nu blev det istället ett långt ben på drygt 10 mil upp till Alvesta där kyrkor, skyltar, småvägar och avverkades i en rask takt och när huvudet är dumt får benen lida. På tidigare lopp har vi stämplat på olika ställen i Alvesta, denna gång valde vi den lilla pizzerian JPM (namngiven efter ägaren Jean-Pierre) där vi även fyllde på vatten, handlade två burkläsk var och jag passade på att byta strumpor ett nytt och fräscht par Rapha Pro Team.


Plötsligt i Pjätteryd

Efter något mer än 1/3 av banan avverkad i sidamot såg vi nu fram emot att få lite assistans med vind i ryggen när nästa kontroll var i rakt sydostlig riktning, 13 mil bort, men den konfekten blåstes snart bort då det vackra vädret verkade ha skapat lokal termik vid Åsunden så det blev än mer kantvind och ibland även motvind. En annan mindre önskad händelse var ännu en punka, denna gång var det en liten stenflisa som hade penetrerat slangen på mitt framhjul och orsakat en långsam läcka vilken först ökade komforten något men nu gjorde att man här och var fick lite för bra känsla av vägens beskaffenhet. Medan jag bytte slang passade Oscar kamratligt på att laga mina två trasiga diton. Lyckligtvis vägde ändå vädret och omgivningarna upp för den ovälkomna pausen och resten av biten förbi Åsunden var bitvis ren propagandacykling och vips så var vi i Tingsryd där det oortodoxt nog blev ett stopp trots att det inte var inlagt som kontroll. Två nya Magnum-glassar (var), nytt vatten i flaskorna och 3 minuter senare på väg igen.


Gissa kyrkan

Efter drygt en mil på länsväg 120 i jämnt och högt tempo följde en till på små kuperade och krokiga vägar i något lägre tempo innan det var dags att bomba bock de tre milen på länsväg 122. Jag gillade inte den biten förra gången och redan efter någon kilometer började mina inre demoner föra en relativt välartikulerade konversation om livet i allmänhet och denna cykeltur i synnerhet vilket kryddat med rejäla känningar av vätskebrist blev varje tramptag till en plåga. Hade vi inte varit två som höll ihop hade jag nog satt mig i diket och funderat en lång stund på vad man (som privilegierad vit man) sysslar med på sin fritid och kallar det för en hobby.

Efter en timmas kvalfyllt cyklande angjordes ändå Karlskrona och bara lite drygt 24 mil "him". Klockan var nu 20.07 och med 20 minuters matpaus skulle vi ändå vara 8 minuter före i schemat. Enda problemet var att jag var kokt. Korven med mos och räksallad åkte jojo i matstrupen, att dricka något annat än vatten kändes högst olämpligt. Bilden där Bigmollo står med huvudet nedstoppat i en soptunna hade lätt kunnat återkonstrueras men det enda jag hittade var en avfallskontainer. Testade till slut lite blåbärssoppa och den kom åtminstone inte upp igen så kompletterat med några gummibjörnar och byte av undertröja och det så gav vi oss ut igen i västerled.


Börjar bli lite suddigt nu

40 minuter senare, strax efter att vi passerat Nättraby och därmed också var före vår framfart från 2015, kom så den tredje punkteringen, denna gång var det Oscars framhjul som släppte väder. Men inte något ont som inte har något gott med sig för med den lilla extra pausen kom krafterna tillbaka och plötsligt var livet rätt lyckat ändå när vi fortsatte mot solnedgången som två Lucky Lukes på varsin stålhäst och utan större besvär var vi i Karlshamn 23.01 och därifrån 2 minuter senare. Vinden hade inte vänt men däremot lyckan och med 17 tuffa mil kvar var vi nu i princip tvungna att (rull)snitta 30 km/h genom natten och hålla stopptiden till minimum för att nå Malmö kl 5.

Men skam den som ger sig, genom gränstrakterna mellan Blekinge och Skåne var det backe upp och backe ner. Till och från brakade det i skogen av vildsvin (vid ett tillfälle hade vi en kull på 10-talet djur springandes i lampornas sken på vägen) samtidigt som temperaturen stadigt sjönk vilket gjorde det svårmotiverat att ta igen den tid som förlorades på vägen upp. Försökte komma ihåg om det var innan eller efter Näsum som "den där jobbiga jävla backen" ligger men det visade sig att de var för många för att räkna dem alla.

Efter mycket pustande och frustande kom vi ändå till CirkleK i Kristianstad 01.19 där partyt var i full gång med en fair share av motorburen ungdom i rörelse. Den vanliga dialogen som lätt uppstår på nattöppna bensinmackar en sen lördagskväll när två randonneurer äntrar scenen infann sig även här. En stämpel, kaffe och med nyfyllda flaskor blev menyn och 7 minuter senare lämnades festen.

Tiden hade runnit ifrån oss, men inte ambitionsnivån även om det precis som för två år sen var märkligt motigt att ta sig över Linderödsåsen men inte alls lika tufft att klättra Col d'Lyby. Nu började man ändå ana ljuset i tunnel(e)n även om det först kom från nordöst med en välkommen gryning så fick vi snart se en magiskt morgon med en del dimma som låg över åkrarna i Flyingebygden. Hann tänka något i stil med att nackdelen med att cykla på så fort är att solen inte hinner komma tillräckligt högt för att värma ordentligt på rumpan men ungefär samtidigt som den tanken hade formulerats klart, dvs en 3-4 mil senare, var det dags för spurt på Malmöskylten som jag så klart torskade även om det kändes rätt OK med 25 meter kvar.

Vi samlade ihop oss igen och rullade sen ner Malmös rödaste gata för att slutstämpla 05.20. Handlade lite frukost och satte mig utanför på den hög med kolbricketter (som jag tidigare använt som mekbord) för att käka medan Oscar satte sig på golvet framför kaffemaskinen (inomhus) för att kontemplera saker och tings tillstånd. En 20 minuter gav vi oss iväg åt var sitt håll, trötta men ändå rätt nöjda och med vetskap om att nästa äventyr blir en helt annan historia.


Frukost!

Strava:

Epilog:
Senare på dagen, när alla gått i mål, blev det en liten "recovery ride" med C också. Men det är en helt annan historia.

1 comment:

Oscar Hellström said...

Till vårt försvar så är Linderödsåsen faktiskt en riktig backe. Att jag för två år sen fick kämpa mig upp till Lyby säger dock allt om sakernas tillstånd den gången...