Sunday, June 4, 2017

Malmö 400K Brevet - Revisited


Redo för rando.

Veni, vidi, bici - återbesöket på den nya 40-milaren vid namn Dansk Utblick var en härligt trevlig försommardag i sadeln. Stålhingsten var preppad med snabbcyklarhjulen, ramväskan var lagom löst packad med småsaker (mest som ett test inför 60-milaren om två veckor) och den nya styre/styrstams-kombon var inställd för att ge maximal komfort för att bomba i bocken.

Till start var vi fem men rätt snart hade vi delat oss i en trio i täten bestående av Ebbe, mig och Fredrik och en efterföljande dynamisk duo i form av Bengt och Mats. Vindarna var sydostliga och efter att ha stämplat snyggt i Blentarp efter 50 km på 1:41 hade vi ett mysigt långt medvindsben hela vägen till Laholm (210 km) och på vägen hann vi inte bara hälsa på halva startfältet i Ringsjön Runt utan även avhandla diverse diskussionsämnen som t.ex. vilket landskap som har blåklinten som landskapsblomma blandat med anekdoter om tidigare brevetbravader. Andra blomsterrelaterade observationer vad mängden av mäktiga rododendron. Nästan så man kunde höra Bertil Svensson i buskarna.


Säg bokskog!

När vi efter 16 mil och drygt 5 timmar cykling sladdade in på Preem-macken för att stämpla, käka och fylla på andra förråd var det precis som för en dryg månad sen full rulle ända tills vi hade köat klart och då plötsligt hade kundrusningen helt kommit av sig. Kanske är det ryktet som går om smäckra brunbrända vader, kanske är det något annat som lockar - vem vet? Korv fanns det i alla fall, liksom glass så hungriga behövde vi inte vara.


Å en groggbuffé

En dryg halvtimma senare rullade söderöver igen med sikte på Torekov. Vinden var fortsatt sydostlig med friska inslag men lyckligtvis läade åsen en del när vi skulle upp och ut på Bjärehalvön så det var först, efter fotostämplingen i hamnen, på sträckan mot Ängelholm som den började kännas av ordentligt. Vi turades broderligt om att dra in till Skäldervikens pärla men ut från den samma hade jag gett mig på att ta Farhultskylten så med vinden snett bakifrån var det aggressiv förning ända tills den punkt då jag från spets kunde knäppa till med en liten men överraskande spurt.

Strax därefter knäppte Ebbe av sin bakväxelvajer vilket kanske var mindre förvånande med tanke på reglagen i Shimanos 6800-series rykte som vajerätare. Nåväl, en provisorisk justering av ändläget petade åtminstone upp kedjan till 3 minsta drevet bak för att vid nästa kontroll i Mölle göra ett patenterat "road side maintenance hack" (se video längs ner) fixa upp bakväxel(e)n ett par steg till så cykeln åtminstone fick två användbara lägen. Detta kostade dock på krafterna så istället för att studsa iväg mot Malmö och sikta på en sub-14 tid satte vi oss i på ett kafé och inmundigade både glass och svalkande dryck.


Lagom till att vi kom iväg igen kändes det som att vinden hade börjat lägga sig lite lite samtidigt som orterna kom tätare och tätare och vips så var vi vid korsningen Landskronavägen/Rååvägen och "mammas gata". Fast nu började vi bli lite trötta och tempot blev därefter mer varierat men det var egentligen bara bra då kvällskylan började krypa på och man behövde få aktivera kroppen lite mer.

När Lödde, Borgeby, Bjärred & Lomma hade passerat återstod egentligen bara själva desserten - Malmöskylten! Med "reigning champion" ute ur startfältet och en vinst i bagaget för undertecknad i den enda andra spurten vädrade mina klena ben morgonluft i aftonen. Men samtidigt var det inte läge att dra på någon långrökare så jag väntade och väntade och väntade tills det var ca 100 meter kvar och lyckades kräma ur lite pesto ur pastan för att ta hem även den skylten. Att Fredrik satt å letade på fel sida vägen efter de fem bokstäverna underlättade förmodligen.

Stillsamt och stiligt rullade vi sen Nobelvägen ner för att slutstämpla i nattluckan på 14:24. En nästan helt misärfri runda :-)


Diddly done

Strava:

Åsså den däringa lilla videon:

3 comments:

Ebbe Nordlander said...

Hej Nils och Stort Tack till dig och Fredrik för alla långa, starka och frekventa förningar, hjälp med växel och, inte minst, den goda ölen!

Nu vet jag att man bör låta vajern sitta kvar i ramen om man kan. Efter ca 4 timmars oavbrutet svärande, fick jag igår till slut en vajer genom ramen, bara för att upptäcka att jag hade tagit en kort vajer!!*#€ Idag fick jag åtminstone en vajerförare från CykelCity, och med en vajer i ramen kunde jag dra igenom en ny på mindre än 20 min...

NLC said...

Ja, till nästa runda tar jag med en ~10 cm vajerbit med nippel så man kan göra samma operation men låta den trasiga vajer(e)n sitta kvar =)

Lycka and på VR!

Oscar Hellström said...

Voltaren och Mountain Dew - det är en riktigt giftig randogrogg det!