Øresund Rundt XL

Frukosten dagen efter

Uppföljaren till höstens svensk-danska succérunda blev lite mer inspirerat av "The Empire Strikes Back" än "Weekend at Bernies, II". Den ursprungliga planen att starta i ottan, köra de dryga 30 milen snabbt och snyggt och vara "home and safe" till innan ljuset släcktes fick omarbetas en smula då väder och vind gjorde det mesta för att göra denna tur till en av de mer minnesvärda och det inte bara för fikat på färjan.

EDIT: For version in English, simply click here.

Snabbkaffe i Rapha-mugg

Rullade hemifrån ca kvart i sex och noterade att det regn som väderleksprognosen förutspått till 0.1 mm/h snarare var en tiopotens högre. Efter 150 meter rann den första ilen av iskallt vatten längs benet och ner i skon, efter en halv kilometer var båda fötterna genomsura och började svalna lite. Ben, armar, händer, huvud och torso var hyggligt väderskyddade så långt och turen till Malmö C för att möta upp min vanlige "partner in crime" Oscar den större var mest utmanande pga vinden som kom sida-mot och gav försmak på vad vi mer av de meteorologiska förutsättningarna vi skulle få förmånen att avnjuta under dagen.

Från Malmö hade vi ändå tur med vinden och rullade rätt trevligt i tvåpar även om regnet gjorde sig påmint samtidigt som temperaturen började sjunka. I höjd med Halmstad, som alltså inte bara ligger i Halland, låg det något slags mycel på gräs & åkrar vilket jag strax efteråt insåg var snö då vi rullade in i Kågeröd och hustak & bilar var täckta av ett par centimeter smältfärdigt slask. Redan nu hade mina handskar börjat ge upp och i brist på bättre förberedelser blev det att svänga in på Coopen och införskaffa ett par "randonneurens räddning" för 19.90. Med gummihandskar underst, stickade Defeets ovanpå och windstopper överst attackerades dagens första stigning uppför Söderåsen om inte annat för att försöka återfå lite värme i kroppen.

Det gick. Sådär. Ju längre upp för åsen vi kom, desto mer snö & slask var det och desto lägre temperaturer. Förbi Stenstadsskylten och nedför andra sidan var det dock svårt att veta om det var halt eller att orsaken till att framhjulet dansade hambo var att armarna och överkroppen skakade av kylan. Höger mot Ljungbyhed så hade regnet övergått i snöfall vilket för en stund uppfattades som trevligt eftersom man inte åtminstone inte blev lika blöt ovanifrån. Uppför Lotta var tempot stadigt och kontrollerat och för första gången på ca 3 timmar var det än då rätt drägligt. Det ändrade sig rätt snart upp mot Klåveröd där vi träffade på Jeppe som startat från Munka-Ljungby för att ansluta till vårt lilla upptåg.

Futtigt fotoförsök

På den minuten vi stod still och hälsade ovh därmed inte rörde på benen började hela min kropp skaka av kylan. Andy Hampsten hade inte heller det så roligt tänkte jag medan huvud, axlar, knä & tår ryckte okontrollerat och funderade på hur det skulle gå med nästa utförskörning till N Vram. Lyckligtvis hade här nederbörden mer kommit i smält form så vägen var relativt lättläst om än att det som vanligt var snudd på omöjligt att få vettig bromsverkan på kolfiberfälgarna i blötan. Resan mo Helsingborg förlöp sen utan större diskussioner eller besvär även om jag fick lov att bli bjuden av Jeppe på färjebiljetten enär jag var långt ifrån att ha den finmotorik som krävs för att kunna öppna tre dragkedjor och plocka fram betalkortet.

Att säga att fikastunden på restaurangtorget var ett välkommen ett mycket välkommet avbrott är en underdrift av den större skalan, men en lång, tjock och stark korv tillsammans med en kaffe, ett wienerbröd och gammeldansk gjorde susen för att åtminstone höja humöret en smula. Rullade av färjan en halvtimma senare för att möta upp Jim på tågstationen i Helsingør. Men samtidigt som molnen började lätta lite kom första punkan då Jeppes bakdäck plötsligt var platt som en pannkaka. Tur i oturen kunde vi stå inne på stationen och byta men den positivismen rätades snart ut när däcket ett par hundra meter senare var platt igen. På hans egna initiativ skiljde vi på oss så han kunde ta den raka vägen till Köpenhamn medan vi hade åtminstone 6-7 timmar kvar i sadeln.

Everybody's happy

På danska sidan var allt lite mer hygge. Regnet var borta och även om vinden var rätt hård där den kom in från havet när vi styrde oss längs Sjællands nordkust kunde man snart se blå himmel här & var vilket omedelbart höjde stämningen i trion. Plötsligt gick det fint att småsnacka och milen rullade på lite snabbare, särskilt när vi vände söderut och åter fick åtnjuta härlig medvind. Men så roligt får man inte ha det och därmed punkterade först jag på framhjulet och sedan Oscar på bakhjulet så att vi fick chansen att återigen bli lite kalla när vi stod eller satt still i snålblåsten.

Upper body workout

För ovanlighetens skull gjorde vi även ett påtvingat men ack så behövligt fikastopp för att kunna värma händerna lite och inta lite energi i form av dubbla bakverk och bryggkaffe på CircleK i Frederikssund. Här visade det sig dock att Jim hade läst på rutten lite dåligt då den istället för att ta raka vägen till København, ett avstånd på drygt 4 mil, så hade vi nu runt 3 gånger den distansen kvar på planen. Eftersom det inte var kompatibelt med hans familjeplaner sa vi tack & adjö och fortsatte som duo på västra sidan Roskildefjorden på klassiska marker för ARD-breveter.

Let's go Belgian

På mot öns mittpunkt passerades orten Skibby med ett givet "photo opportunity" som följd. Så här i efterhand var det kanske lite oklart hur intelligent det var att stanna upp just där, för solen började nu dala så sakta och temperaturen likaså och rätt snart började mina händer protestera å det grövsta mot dagens misshandel. Fingrarna började först värka lite för att sen domna bort vilket inverkade menligt på förmågan att växla eftersom det var svårt att veta om det var växelspaken eller bromshandtaget man försökte flytta på. På denna punkt blev det inte bättre förrän vi kom i mål ca 2 timmar senare.

Caught 'gramming

Vägen in mot den danska huvudstaden var rätt gemytlig även om vi båda började bli lite trötta efter dagens utflykt vilket kanske märktes en smula på navigationsförmågorna (till vilket jag inte hade något bidrag utan litade helt på Oscars minne och lokalsinne). Strax som solen sänkte sig i horisonten rullade vi in i "the outskirts" och hade "bara" lite småkryssning runt staden kvar för att nå slutmålet, CircleK vid Kastrup.

Slutstämplade det hemgjorda kortet och firade kungligt med korv, øl, en kaffe och lite eftersnack. Det ska villigt erkännas att en punktering på olämpligt ställe hade kunnat resultera i rätt tragiska konsekvenser. Eller annat mekanisk problem. Eller... Men istället för att fördjupa för långt i dessa resonemang skålade vi på att denna runda åtminstone inneburit en rejäl justering på misärindex.

Skål!

Sen var det var hastigt och lustigt dags att krångla sig förbi checkpoint Stefan, hoppa på 20.06 tåget tillbaka till Lund och till sist sladda in på garageuppfarten någon minut efter nio, över 15 timmar och 31 mil senare. Smutsig, hungrig, trött och kall. Men på något konstigt sätt lycklig ändå.

Done and dusted

Strava: