Sol, vind och blommande rapsfält - det är inte utan att man saknade den biten på förra årets brevetsäsong. Uppsnacket inför lördagens 40-milare hade därför mest fokuserat på exakt _hur lite_ kläder som man skulle kunna tänkas köra med. I mitt fall blev det korta byxor, kortärmad tröja, korta strumpor och armvärmare som åkte av efter första kontrollen. Med facit i hand kanske man också skulle ägnat en tanke åt matstrategin.
Propagandacykling till starten
Skuggis tar en förning
Till start var ca 10 cyklister som alla såg sugna ut på att få en heldag i sadeln för ynka 25 öre per kilometer. Klockan 8 drog vi ut på vårt rövarstråt som skulle gå via Kågeröd, upp över Söderåsen, vidare mot Örkelljunga och Osby innan banan svänger västerut mot Strömsnäsbruk och Halmstad för att sen ta en numer mycket välbekant tur över Hallandsås, Helsingborg och him till Malmö.
Spenatbågar och gaffatejp i en härlig kombination
Rätt snart var vi en liten kvartett i täten med mig, Oscar, Ebbe och en frikörare. Vi snackade igenom läget lite grann och sa att så länge den kortlöse inte är med och hjälper till i dragjobbet så kan det väl gå an, men såg helst att det var lite lucka. Efter första stämplingen hos de charmanta tjejerna i blomsterbutiken Madame Plantier blev vi sen tre och med löfte om att vänta in Ebbe i Stenestad började Oscar och jag dagens första vadspännarutmaning i storartad stil.
Man kan säkert, särskilt så här i efterhand, fundera på om det är så satans listigt att köra en 10-12 minuter "all in" intervall när man ändå har typ 34 mil kvar när den är slut. Men med devisen "we were young and carefree" så kastades alla sådana tankar i diket och för nu var det enbart att komma först upp som gällde. Efter en paus vid T-korset körde vi sen vidare nedför åsen genom härlig nyutslagen bokskog mot Klippan och den mysiga, småkuperade och smala vägen genom barrskogen upp mot Örkelljunga. Klämde en macka i farten och funderade på varför jag hade valt att plocka av "necessären" från styrväskan och nu istället hade all mat i ryggfickorna där den inte bara var svårare att nå utan även blev rätt så ljummen när solen gassade på ryggen.
Bomba nedförs åsen
Flexa vad i barrskog
I Örkelljunga väntade svaret på frågan vi alla burit på under veckan när Statoil-mackarna började byta namn till CircleK - vad skulle det stå på stämpeln?! Här var det bara att konstatera att i checklistan för namnbyte ingår förutom reklamkampanjer, nya tröjor, flaggor mm.m. även att byta ut tvättstämpeln och vi inkasserade vad som kanske kan betraktas som, om inte världspremiär så åtminstone Sverigepremiär för brevetstämpling med CircleK.
Plötsligt händer det
Fyllde på vattnet i ett minst sagt väl tilltaget luftskåp. Ångrade djupt att jag inte hade skaffat lika raphiga flaskor som vattenpåfyllaren, nu fick det duga med en till formen identisk, men till utseendet beigare variant av Oscars brevet bidons.
Vidare norrut och efter att vi i Skånes Värsjö svängt av den stora breda gamla E4:an mot Osby över Vittsjö började det knorras lite i ledet om att det inte var tillräckligt många -ryd och -hult skyltar. Men efter 14 mil kom äntligen det vi alla, eller åtminstone 2/3 av trio, hade väntat på - skyltspurt! Trots mitt minst sagt mediokra "anslag" lyckades jag å när sno åt mig Stavshultskylten, men i avsaknad av målfoto får det nog betraktas som oavgjort. Ebbe såg denna galenskap som en tecken på att det nog var dags att ta sitt eget tempo och nu var vi således en duo som rullade in i Osby några minuter över ett för ännu en snabb stämpel och sen iväg.
Från Osby var det nu ca 10 mil till Halmstad, i strålande solsken och med vinden i ryggen. Här och var passerades en spurtskylt och det ska föras till protokollet att efter den första skylten hade nu min förmåga att spurta snabbt decimerats från usel till snudd på obefintlig och Oscar tog resten av rundans skyltar i mer eller mindre ohotad stil. Möjligtvis undantaget skylten i Plingshult där det åtminstone blev en jämnade kamp.
Men innan Halmstad skulle det stämplas i Strämsnäsbruk efter drygt 19 mil och vi måste ha sett otroligt fräscha och läckra ut för på 7-Eleven butiken vid Luhrpasset fick vi en service av sällan skådat slag. På mindre än 9 minuter hann vi med att tbåde stämpla, fylla vattenflaskor, köpa och äta korv samt svepa en halv liter läskedryck av känt storkommersiellt märke samt förklara att man inte måste vara lite galen för att cykla 40 mil en lördag (men att det troligen underlättar). Stärkta av denna supé fortsatte vi på små och ännu mindre vägar åt nordväst med Hallandskusten i sikte.
På Eurostop i Halmstad blev det först en smula förvirring och jag förstod nu att jag inte riktgt var så skarp i huvudet som man kanske hade önskat. För vid den välkända profilen saknades helt Statoils skyltar och det var inte för att de ersatts genom namnbytet, nej - macken var borta! I alla fall tills vi vände på huvudet och såg att den bara hade flyttats till andra sidan vägen. Puh...
Nu väntade ett parti med inte bara lite större och tråkigare väg utan även gnetigare vind. Först var det motvind, sen kantvind, sen lite mer motvind hela vägen till Laholm där det började bli åtminstone inslag av sida-med. Frågan var dock, skulle det ändå vara motvind i Skottorp? Det visade sig att det faktiskt kan vara medvind i detta lilla helvete på jorden men att det istället blev riktigt sur sidamot resten av vägen ner till foten av Hallandsås. Antalet bilder som togs på denna sträcka, ja typ resten av resan faktiskt, blev rätt begränsat.
Nu började förmiddagens bravader göra sig starkt påminda och hur jag än försökte var det otroligt svårt att få pulsen över 150 och därmed blev farten uppför inte alls vad jag hade önskat att den var. Dessutom hade högerskons vristspänne varit lite för hårt åtdraget vilket nu började märkas med en svullen och öm stortå vilket botades på toppen med ett par nya fräscha, tunnare, strumpor och mer modest åtdragen sko.
Efter nedförskörningen till Margaretetorp var det sen ännu mer mot- och kantvind som gällde, jag försökte så gott det gick att ta mina förningar men det var uppenbart att allt över måttlig distansintensitet var bara att glömma. Efter många om anländes till slut Helsingborg där det blev en drickyoghurt och en glass (rundans första) på bänken utanför samtidigt som traktens motoriserade ungdom lekte av sig på sina 4-hjuliga braaap braaap motorcyklar. Stämningsfullt värre.
Lite drygt 6 mil kvar nu och om det var glassen eller en förhoppning om mojnande vind med solens nedgång låter jag vara osagt, men det kändes ett tag som att det ändå gick lite lättare. I Glumslöv upptäcker jag dock att även om "distance to destination" räknar ner så räknar inte trippmätaren upp och det visar sig att efter jag stoppade i laddsladden vid senaste kontrollen så har GPSen helt enkelt låtit bli att logga (även om tiduret gick som väntat). En rullande omstart senare och vi var på väg igen.
Ut från Saxtorp hittade Oscar sina tempoben (igen) och de sista 4 milen gick i en ett rask tempo och plötsligt var det bara skyltspurten i Malmö kvar och sen rulla rödljusspåret ned längs Nobelvägen. Nu var det inga måsar i vägen men vad hjälper det när man har lårstyrka som en tångräka och inte lyckas klämma ur mer än 600 W i fem sekunder.
Ystra och glada slutstämplade vi till sist 21:45 vilket var den snabbaste 400K som båda av oss gjort vilket bådar lovande inför 600K om två veckor där det finns en viss ambition om att få göra det vi slapp igår kväll, stämpla i nattluckan.
Slutstämplat
Strava:
Strava Flyby
No comments:
Post a Comment