Postordertyskarna Canyon har länge prenumererat på titeln att ge mest cykel per krona. Kanske inte alltid de snyggaste eller sexigaste hojjarna men om man summerar parametrar som konstruktion, vikt och utrustning så är det svårt att låta att inte bli imponerad över deras låga priser.
För den som ska köpa en ny racer eller MTB är en Canyon idag det förnuftigaste valet. Lite som cykelvärldens Skoda: Alla borde köra Canyon! Eller?
Till 2012 släpper de en ny Ultimate AL ram med intern kabeldragning alternativt förberedd för Di2. För lite drygt 18000 SEK får man en Ultimate AL med SRAM Force. Lägg till ca 4000 och få den med Ultegra Di2. Oj, det blir svårt att låta bli köpknappen...
Fast Canyon gör ju dessutom jättefina kolfibercyklar också. För typ 20000 får man en Ultimate CF med Ultegra vilket är 10 tusen kronor billigare än t.ex. en Cannondale SuperSix med likvärdig utrustning. Men CF-ramen finns inte med Dura Ace och vill man komma under 7 kilo för hela cykeln får man gå på nästa steg med Ultimate CF SLX som tillsammans med DA 7900 går på nätta 29 lakan. Mycket pengar kan tyckas, men också väldigt, väldigt mycket cykel per krona...
Men så kommer man till det här med det odefinierbara begreppet känsla. Eller kanske bättre sagt status. För även om Philippe Gilbert den här säsongen tagit vinster i drösvis med en Canyon Aeroad, liksom Cadel Evans vann VM på en Ultimate CF SLX så är det ändå svårt att sätta epitetet premium på ett märke som främst är känt för sin prisvärdhet (och det faktum att man för de flesta modeller har två "färger" att välja på, vit eller svart). Förnuft och känsla är svårt att kombinera.
Nåja, för mig blir det nog ett par nya långcyklingshjul istället.
No comments:
Post a Comment