Thursday, July 19, 2018

Malmö 400K Nattsvart

Av alla Milslukarens brevetbanor som erbjudits de senaste 7 åren var det faktiskt framtill i fredags en som jag, i sin helhet, ännu inte hade cyklat själv nämligen 40-milaren med nattstart - eller Malmö 400K Nattsvart som vi kallar den. Typiskt då att jag i all hast och iver glömde min mobil hemma så detta tillfälle inte kunde dokumenteras bättre än en klassiskt "klappat och klar"-bild på det slutstämplade kortet.

Varför cyklar man då en brevet om 400 km med start kl 20 fredag kväll? Det är en fråga utan något entydigt svar, distansen är för de flesta tillräcklig för att det ändå ska bli en viss del nattcykling men med skillnaden att man förhoppningsvis får gå i mål innan det börjat mörkna (igen) och sen är det ju lite mer av ett äventyr att rulla ut i natten och få njuta av i princip tomma vägar endast upplysta av ens egen lilla strålkastare. För egen del var det dessutom ett test i att se hur lite stopptid man kan klara sig på och med i princip noll service längs vägen så behövde man inte direkt anstränga sig för att låta bli att stå still, det fanns helt enkelt inget att hämta förutom på de två första stämplingarna i Strömsnäsbruk och Karlshamn.

Planen var som vanligt rudimentärt fokuserad på att cykla (lagom) fort och stanna tillräckligt lite. Med 408 km bana så krävdes det ett rullsnitt på 32 km/h och en kvart stopptid för att nå under 13 timmar vilket i förväg kändes som en rimlig ansats och sämre blev det inte när väderleksprognosen lockade med en ljummen natt utan alltför besvärliga vindar och den stora frågan var nästan hur lite kläder man behövde ha med sig...

Vid starten hade 9 glada randonneurer samlats och efter alla fått sina kort och snackat ihop sig rullade vi prick 20.00 ut från Shell Holma. Redan på Nobelvägen norrut började tempot ökas och när vi passerade Lomma efter 15 km hade vi redan kört in stopptiden från rödljusfestivalen för att nå ett totalsnitt på 30 km/h och mer skulle det bli. Kvällen var varm med en svag och mojnande nordvästlig vind som fläktade lagom för att vi skulle kunna hålla ett bra tempo längs gamla E4:an/Riksettan och vips stod vi några minuter över midnatt utanför Shell/7-Eleven vid Luhrpasset för att stämpla, fylla på vatten och slänga på en extra undertröja.

Nästa ben var nästan lika lättnavigerat ner till Karlshamn och även om viss trötthet började märkas i vargtimman var det pigg och fin cykling hela vägen fram där jag mest åkte runt och funderade på när man skulle plocka på de långfingrade handskarna. Istället åkte armvärmarna av vid halv tre och dragkedjan ner i de små mysiga backarna mellan Vilshult och Svängsta och en dryg timma senare stämplade vi på ett folktomt McD, svepte varsin kopp kaffe och styrde kosan västerut.

Efter drygt 2/3 av sträckan avklarad i svaga vindar slog nu väderleken om och ut ur Mörrum var det en barsk västnordvästlig bris som berättade för oss att det inte bara var Linderödsåsens utan även en seg sidamot som skulle övervinnas på väg hem till Malmö. Någonstans här började vi nog förstå att ambitionen om att gå under 13 timmar var rätt svår att nå, men skam den som ger sig så vi gnetade på ända in i kaklet och sladdade in på Shell Holma en tio över nio vilket gav en totaltid på 13 timmar och 10 minuter (vilket ger ett totalsnitt 31 km/h över 408 km).

Firade framgången med kaffe och traditionella tillbehör för att sen rulla hem, titta på simskolans uppvisning, fixa lunch och ta tåget till Köpenhamn och en härlig familjedag på Tivoli med Hellströms vilken avslutades med middagsmys innan vi tog sena tåget hem från Örestad och var hemma en kvart i tolv. Men det är en helt annan historia =)


Den enda bilden

2 comments:

Oscar Hellström said...

Haha, fantastiskt att det nu är underförstått vem ”vi” är, om inte annat anges ;)

Stina said...


"behöver du fråga varför jag gör det kommer du ändå inte att förstå svaret"