Malmö 200K Brevet (på en Brompton)

Sådär ja, den vändan satt ju som en smäck även om den sedvanliga motvinden de avslutande 6 milen var rätt sega även denna gång. Hade som mål att cykla under 8 timmar och stämplade på 7:56. Men vi tar det väl från början,

En välbalanserad frukost

Morgonen bjöd på mysig dimma med svaga vindar och uppehåll. Vid Shellmacken i Holma var det redan full rulle när jag svängde in en tjugo minuter innan start (hade spenderat 5 minuter extra för att köpa en penna på vägen) och efter att kortet var ifyllt blev det lite småsnack om ditt och datt. Vissa tyckte nog att det var mer än lovligt knasigt att köra på Brommien men jag försäkrade att den inte var alls lika trög som den kanske såg ut att vara.

Rullade ut i maklig takt från Malmö, prickade traditionsenligt ungefär varenda rödljus och jag tror att det redan här delades upp i lite mindre grupper vilket väl är oundvikligt när man är i runda slängar en kvarts centum cyklister. Vid Skabersjö var vi 8 cyklister i tätgruppen och trummade på mot Torup och det började bli lite mindre platt. Eftersom jag bara hade en (och en halv) växel att tillgå blev det att angripa stigningar med devisen att attack är bästa försvar och jag pinnade på bäst jag kunde uppförs så att jag kunde hålla kadensen uppe.

Lite suddigt

Hade dock lite tufft att hänga med när farten gick över 35-36 km/h eftersom den lilla stöddämparen vid baksvingen gör att hela cykeln guppar om man inte har perfekt rundtramp vilket jag inte har i över 110 rpm, men då jag kunde köra ikapp när det gick uppför så blev det ändå någon form av cykling i grupp av och till de 5 milen fram till första stämplingen i Blentarp. Hann precis säga tack och hej till Martin och Ebbe som hade gått lite före, snabbstämplat och swischade iväg på sina plastraketer innan vi andra hade hunnit stoppa ner korten och rättat till hjälmarna.

Andra benet gick norrut och med en lätt sydlig vind och lättåkt terräng drevs farten upp mer än jag önskade, allt skumpande i sadeln gjorde mig nämligen rätt kissnödig så det blev att släppa nästan omgående för att sen stänga luckan på väg uppför Harlösabacken. Sen släppa efter Söderto och återsamlas vid andra stämplingen i Höör. Här vill några fika lite och jag nöjde mig med att snabbkäka en fralla och sen pipa vidare på Norra Rörumsvägen.

Rakt, rakt, rakt och en slovaknacke

Fortsatt svaga vindar men dimman hade släppt och istället kunde man ana sin egen skugga vid några tillfällen. Med rätt cykel är det verkligen inbjudande att köra på ordentligt på denna sträcka, men nu var det en växel som gällde och det började faktiskt kännas en smula begränsande. Men rätt som det var passerades Kalle på Spången och en biskvi med MER inhandlades på konditoriet i Ljungbyhed som moraliskt stöd inför dagens andra större stigning upp på Söderåsen.

När Lotta-backen började tog jag fram mitt trumfkort och petade chict ner kedjan på lilla klingan fram med hälen och började uppstigningen men höll på att trilla av sadeln när jag såg att kaféet för en gångs skull var öppet. Återhämtade mig sen och gnetade på med god vetskap om att den större prövningen skulle komma vid foten på andra sidan då man redan på den övre delen kunde förnimma en ökande (mot)vind.

Sen var det mest som vanligt ett mindre krig i vinden och det var bara att söka inre ro med att det (nog) skulle gå alldeles utmärkt att komma in under 8 timmar fastän snittfarten bara sjönk och sjönk. Sista 7 milen tog nästan 3 timmar vilket väl säger det mesta om hur nyponrosigt fräsch man var när kortet lämnades in för sista stämpeln. En croissant och en kaffe med glass på det och man har livet på en pinne.

Done and dusted

Ihop(a)vikt

Såhär dagen efteråt kan man väl fundera på hur smart detta upptåg egentligen var och om det inte hade varit roligare på en "riktig" cykel, men jag tänker att variation förnöjer och jag hade nog surat lika mycket över den avslutande motvinden på vilken (tramp)cykel som helst.

Strava:

Strava FlyBy.