På hemvägen igår tänkte jag för omväxlings skull köra en liten, liten, liten omväg och välja "gamla pendlingsvägen" ut från Lund mot Hjärup/Åkarpshållet och sen svänga av vid Uppåkra. I höjd med TetraPak ser jag något så ovanligt som världsmästartröjan (!) som verkar vara på väg åt samma håll som jag. Visste inte att det fanns en VM-disciplin i cykelpendling, men tydligen ;-)
Nåväl, från korsningen vid Malmövägen/Rausings väg och genom S:t Lars väljer vi lite olika vägar där jag hamnar före och saktar därför in och kollar (nervöst) bakåt för att hitta min ovetande kombatant. Hinner nästan bli lite orolig att jag missat tillfället, innan jag skymtar regnbågens band på vit botten bakom mig. Lägger i en lagom tung växel och cyklar sakta, sakta, sakta.
Vägbanan är lite blöt och när jag hör att han närmar sig trycker jag till ordentligt i pedalerna och snart dundrar vi fram i ca 40 knyck på den raka fina cykelbanan. Några hundra meter senare är det dock slut på buskage och vindskydd mot västanvinden och samtidigt som motståndet och min puls börjar öka hör jag hur det nästan knäpper till när "gummisnodden" går av där bakom och han tappar min rulle.
Kör på i samma tempo några hundra meter till innan det är dags att svänga av mot Uppåkra. Saktar in rejält och kikar över vägen för att se den avhängda tröjan fortsätta allena i motvinden mot Malmö. Tittar, tittar, tittar. Blir omkörd på insidan! Utmaningen är antagen och racet är på igen, kommer ifatt i viadukten under E22:an och i Uppåkra svänger han höger mot Tottarp och i backen sätter jag in en ryck igen och försöker läser av min opponents ansiktsuttryck när jag passerar. Han ser svettig ut.
Men någonstans där i backen försvinner plötsligt mitt behov av att köra fort. Sänker tempot och inleder med orden "världsmästartröjan, den måste man ju attackera" en trevlig konversation som fortsätter vägen bort till Tottarp där jag tar Malmövägen i medvind hem och han fortsätter de fina småvägarna mot Malmö.
På lördag börjar riktiga landsvägs-VM i anrika Valkenburg, Holland. Börjar med individuellt tempo, fortsätter med lag-dito och avslutas med linjeloppen nästa helg. Vågar man hoppas på att silver-Emma tar sig upp på pallen igen?
2 comments:
No pics, no kicks...
Nä, det är väl sant. Får vara bättre på att fota i farten...
Post a Comment