Började dagen med att dra på fina cykelstassen med långa byxor och långärmad tröja för att sen käka en riktig brevetfrukost:
Satt sen och slösurfade lite innan det var dags att hetsfylla vattenflaskan och trycka ner 8 Runekakor i bakfickorna och cykla in till Malmö för starten kl 8:00. Hann lyckligtvis ändå med att kolla in startfältet för Un Giro di Sporco Sud 2012 som hade samlats vid station Triangeln. 93 anmälda, det är classy! Kanske man skulle skaffa sig en sån där #fixie ändå?
Vid startplatsen var ett 10-tal sugna randonneurer samlade men straxt efter starten råkade det hända sig att vi liksom skiljdes åt vid ett rödljus. Jag trampade på lite lagom långsamt med tanken att den lilla luckan borde en grupp på 8-9 pers kunna köra igen. Men icke, så det blev även denna gång en solorunda. Men å andra sidan hinner man fundera en hel del när man kör själv i 30 mil så helt värdelöst var det nog inte (bevis lämnas som övning åt läsaren)...
På rundan skulle (som tidigare nämnts) Söderåsen överlistas två gånger, först förbi Lotta på Åsen (som var stängt) sen Kågerödsbacken. Nu var det väl knappast så att man sprätte uppför backarna, men det kändes ändå rätt OK med tanke på att det ändå var lite drygt 20 mil kvar att köra. Skänkte en tanke åt Öijer & de andra #elitåkarna som skulle få köra Lotta-backen inte mindre än tre gånger, vilken skrattfest det måste varit på slutet!
Efter Söderåsen var det dags för ett mulligt, småkuperat parti småväg mellan Klippan och foten av Hallandsåsen. Nu började jag bli lite varm i mina långa byxor men med 2 km kvar till stämplingen i Eket kom en kall störtskur och gjorde slut på det problemet. Det fortsatte sen regna i ungefär en timma till så att händerna skulle få bli så där härligt oanvändbara. Bildkvalitén på fotograferingen blev därefter:
Avtaget till "Anna på åsen"
Upp vid stämplingen på Hallandsåsen blev det lyxfika, kaffe med både fralla OCH en liten minitårta. Vad mer behöver man?
Backen ner gick så klart galant, men även färden vidare mot Helsingborg gick i ett rasande tempo. Efter stämplingen i Helsingborg vände dock vinden helt och ökade så att de sista 6 milen skulle bli en lagom lång pina. Det pendlade mellan härligt utmanande med "in your face"-vind och riktigt sunkig kantvind. Och med ben som från ett lamm var det bara att bita ihop och gilla läget. Men när den här skylten väl syntes var livet lite lättare att leva igen
Väl i mål firades det stort med en MER och ost/baconkorv. Efter det var jag redo att använda den strategiskt framställda soptunnan... Beställde "taxi" hem och belöning i form av glass och andra onyttigheter för att fira ännu en dag i dårarnas tecken.
Mission accomplished
Om två veckor kör vi igen, då 400K B-)
Strava:
No comments:
Post a Comment