Dagens goda gärning

Pendlade på MTB:n idag med stark inre förmaning att ta det lugnt och låta kroppen vila lite. På vägen till jobbet gick det alldeles utmärkt då jag vid sydsvenskan-huset kom ifatt en "affärsbekant" som också skulle cykla till Lund. Dock på en 10-12 år gammal GT Tequesta så tempot var sansat och pratvänligt.

Vägen hem var likaså avslappnad tills jag kom bort till S:t Lars i Lund och hamnade i svansen av ett udda följe anfört av en lite äldre herre med tights, blå-vit-orange "/// racing team"-ryggsäck, sporttrunk på pakethållaren och ett minst sagt hyggligt tempo på nån slags citybike. Efter honom ett yvigt helskägg rullandes med 80-tals racer trampad på tyngsta växlen (kan inte varit mer än 46 på framklingan där), svarta tubsockar och nån slags gympadojja - var är stilpolisen när man behöver den?

Nåväl, eftersom cykelvägen vid "Bergströmshusen" inte lämpar sig för belgisk kedja placerade jag mig längst bak och imponerades av "gubbens" tempo på ca 31-33 km/h. Efter viadukten utanför Hjärup gjorde racerskägget ett ryck och jag tog rulle på honom istället. Nu gick det något snabbare, ca 32-35 km/h och vid vägpassagen i utkanten av Hjärup rullade jag stilla upp vid sida och frågade om det var OK om jag drog lite bort mot Åkarp. Dagens goda gärning tänkte jag. Men ack så fel.

Tydligen var mitt tempo (ca 36-37 km/h) alldeles för tungt och när jag 2.5 km senare kom fram till Åkarp och kikade över axeln för att kolla trafiken så var skägget puts väck så vidare in mot Malmö blev det mest cruising i lagom tempo.

I Malmö var det som oftast är vid 17.30-tiden ett behagligt kaos av bilar, bussar, taxidroskor, cyklar, gångtrafikanter och barn. Mitt i detta kom jag ovetandes om vad som komma skall.

För precis när jag kom på cykelbanan som svänger runt S:t Paulikyrkan såg jag en liten grabb på lika liten cykel med stödhjul stå i gluggen mellan ett träd och ett staket i full färd med att köra ut på framför tåget av cyklister som jag råkade ligga först i. Mjukt bromsandes såg jag att pappan som stod straxt bakom ropa in och stoppa sin grabb varpå pojken började skrika i högan sky. Till vänster såg jag då en lite större telning med blont hår, rosa cykel och dito färgad cykelhjälm och fattade omedelbart att det måste vara hans storasyster som redan hunnit över och nu är i full frihet bort från pappa och lillebror.

Men nu är detta ändå Malmö och även om det var "gårdsgata" dit hon var på väg färdas alltför många "tuffa bilar" i lika "tuffa farter" på smågator som denna. Jag bröt mig därför ur klungan, cyklade stilla upp bredvid flickan och frågade artigt var hennes pappa var. Hon tittade misstänksamt på mig och min cykel så för att bryta isen och framför allt se till att hon inte åkte vidare så fortsatte jag med att "vilken fin cykel du har, tycker du om den?" Fick en nick till svar. Kikade över axeln och eftersom vi hunnit runt nästan halva kyrkan såg jag inte hennes sällskap men hörde vrålen från en nu panikslagen lillebror som "tappat bort" sin syster. Tåget med cyklister var dock ganska långt och först efter någon minut rullade de fram till oss där vi stod framför kyrkoporten. Jag såg lättnaden i pappans blick och lyckan hos den lille pojken. Mottog ett snabbt men varmt tack och cyklade vidare i den ljumna septemberkvällen. Med ett stort leende på läpparna.