Malmö 600K Brevet

60 mil. På cykel. Utan följebil eller organiserad support. DET är livet på en pinne!

Hoppade upp ur sängen prick kl 6, genom duschen och ner i Rapha-stassen. Stekte 4 ägg och 2 paket bacon, hälften till frukost och hälften som pålägg till mackor i styrväskan tillsammans med 2 mackor med jordnötssmör. En kopp kaffe, fylla vattenflaskorna och lite småpill på på cykel(e)n och sen var det det dags att ta sig till starten. Började med dryga 2 mil i dryg motvind, föga anade jag att det skulle vara huvudtemat för dagen...

Vid Shell Holma var det 8 glada cyklister på dagens 600K samt 2 st som skulle köra "lillvarvet" - 400K. Gemensam tropp ut ur Malmö och hyfsat odramatiskt trots en ihärdig kantvind fram till ca 2 mil innan första stämplingen då Mats & Bengt stannade för att kika på ett pysande framhjul och plötsligt Jenny fann sig vara utan vänster vevarm. Lite hobbymek vid vägkanten löste det senare problemet och vi stretade vidare i kantvinden.

Snyggt & prydligt

Nu ska den väl sitta fast?

I Kågeröd stämplade vi med stor hjälp av den underbara personalen i blombutiken (och tillika DHL ServicePoint) Madame Plantier som visserligen är vana att se oss vid det här laget, men när vi på frågan om vi även idag skulle till Halmstad svarade att jakande men med det lilla tillägget att det var via Kungsbacka så fick man "den där" blicken tillbaka. Är ni riktigt kloka egentligen? Men nej, det är vi/man/jag väl inte...

När vi var ute igen började jag frysa lite lätt samtidigt som de andra hade fullt upp med på & avklädning, toalettbesök & what not så jag tackade för mig och pep iväg uppför Söderåsen samtidigt som smågrupper av Gran Fondo-cyklister svepte nedför, tänkte att det bara en tidsfråga innan vi ändå skulle delat på oss så det kunde lika gärna vara nu med 54 mil kvar att köra. Fick på platten efteråt sällskap av Tony som tuggat lite på sina tempopinnar för att komma ifatt, med honom på rulle gick tåget mot andra kontrollen i Strömsnäsbruk och i bra tempo då kantvinden inte var fullt så störande i skogen och dagen ännu var ung.

Här glider kingen in

På väg genom Smålandet

Är vi på rätt väg, eller? #götelaborg

Snabb stämpling på Luhrpassets Shellmack/7-eleven även om tyskarna före i kön gjorde sitt bästa för att fördröja processen genom att uppehålla personalen med komplicerade önskemål om drivmedel & tillbehör. Men det är sånt man minns, så man får ta det som en klackspark. Köpte en korv och en glass och insåg att jag ännu inte druckit mer än en halv (stor) vattenflaska sedan starten så det blev fick bli en halvlitersflaska Festis (av den smått vedervärdiga smaken "Kiwi Päron Sparkling", funkar säkert bra som blandevann dock) i brist på tillgång av MER Päron.

Rosafärgad glass, inga referenser i övrigt till Girot

Efter Strömsnäsbruk vek vi in på mindre vägar genom ett mer kuperat landskap. Som lök på laxen var var det också motvind alla de 19 milen upp till vändpunkten i Kungsbacka. Ibland var den kraftigare, ibland svagare men hela tiden närvarande. Som tur var så hade jag en god styrlinda att tugga på och när det inte räckte så var det bara att lyfta blicken lite och kika på omgivningarna. Där i mellan han vi också med ett stämpling och glasspaus i Hyltebruk.

En till!

I den "game plan" jag gjort inför rundan var tanken att inte stanna för matpaus förrän först efter stämplingen i Kungsbacka, helst så sent som möjligt och på så sätt utnyttja dagsljuset så mycket som möjligt. Men med motvinden och det kuperade landskapet så började jag fundera på om det skulle hålla och vi skulle hinna fram i god tid innan stängningsdags kl 22. Men så kom jag på att jag räknat en hel timma fel (åt rätt håll) och istället för mumiebullefika i Kungsbacka blev det en fet och härlig pizzamiddag i Åsa.

Mums!

Det som var mindre festligt var det lokala barklientelet med en glad & rund herre i spetsen som gärna ville förära vår middag med allehanda frågor om våra cyklar kryddat med skrönor om hur han hade själv cyklat hit & dit. Subtila insinuationer bet inte så det vara bara att le och vinka.

När vi sen kom ut igen mätta & glada hade det börjat skymma och kvällskylan bet bra i den fuktiga luften. Plockade på mig buff och en långärmade överdragströja men frös ändå så att armar och ben skakade. Men nu hade vi åtminstone äntligen lite medvind så det var i alla fall lätt att få upp farten och därmed även lite värme i kroppen.

Men efter ett tag tyckte Tony att det nog gick lite väl fort så vi bestämde oss för att med 23 mil kvar dela på oss för att var & en fortsätta sitt eget tempo. Sagt & gjort, med vinden i ryggen och platta vägar var det bara att trumma på genom Varberg och Falkenberg till Halmstad där personalen som vanligt var med på noterna och frågade efter kortet så fort man klivit innanför dörren. En kaffe som ståfika och sen vidare med bra fart söderut i natten. Började räkna på vad som skulle krävas för en tid under 23 timmar och trodde nog att med lite tur med vindriktningen så skulle det inte vara helt omöjligt.

Livets elixir?

Men säg det roliga som varar, "som vanligt" byttes (sida)medvinden i höjd med Skottorp till en trist och elak motvind. Precis vad man behöver milen innan backen över åsen, eller hur. Men å andra sidan behövdes inte lika många tryck på växelhandtaget hack när det nu var dags att nyttja kassettens lägre utväxlingar (även om det denna gång stannade vid 42x25). Man får ju vara glad för det lilla.

Nedför på andra sidan och sen fortsatt mot/kantvind med sjunkande temperatur hela vägen till Helsingborg. Vid gryningen runt halv fem var det tre grader ("varmt") och det började kännas i händer och fötter att sommarklädsel inte var det mest optimala även om jag hade långfingrat och skoöverdrag i lycra. Som tur var så slapp jag nattluckan på Statoil i Helsingborg och blev istället insläppt i värmen fastän klockan inte riktigt hade hunnit bli 5. Förutom stämpeln i kortet blev det även 2 croissanter att mumsa på medan jag rullade vidare mot Malmö.

Festligt värre

Det riktiga morgonmyset uteblev dock när solen rätt snart gick i moln och sen inte kom fram förrän i höjd med Löddeköpinge, men då var det riktigt gott att äntligen få känna lite värme på kinden igen. En annan rolig sak var att möta de cyklister som stigit upp i arla morgonstund för en liten träningsrunda. Lite som att vara på väg hem från en sen efterfest och få tidningen direkt från budet liksom. Men det var väl ungefär så roligt det blev de sista två milen då vinden vridit ännu mer mot syd och inte gav en meter gratis.

Till slut siktades ändå skylten med stort S (eller i detta fallet M) och ett 10-tal röda trafikljus senare blev det slutstämpling på 23:22. Men först efter att min GPS hade hunnit krascha hejdlöst när jag vid målgång stoppade tiden, så till den milda grad att det senare visade sig att filen som sparades gått sönder och bara hade sparad data fram till matpausen i Åsa. Och eftersom det som inte loggats heller inte har hänt är det bara att ställa upp på startlinjen nu på lördag för ett försök till.

Snart framme!

Slutstämplat

Strava:

På väskfronten litet nytt

Jag har sedan jag började randonöööör(d)a 2011 kört med Ortlieb-väskor för att transportera de pryttlar som jag funnit nödvändiga för att cykla längre sträckor utan support. Styrväskan (Ortlieb Ultimate5) och sadelväskorna (M & L) har fungerat väl även om jag efter inköpet av den förra har funnit mindre och mindre behov av den stora sadelväskan. Till det har även väskor av mer klassiskt snitt som VO Champagne bag (till Surly-crossen) och Carradice Pendle bag införskaffats. Så man kanske kan tycka att jag borde vara nöjd, men icke!

Så när jag förra sommaren fick tipset om Apidura och såg deras utbud av lättviktade väskor(ish) och innovativa lösningar så började det kittla ordentligt i konsumtionstarmen. Att kunna bära med sig kläder & mat för (ännu) längre rundor utan att behöva använda rackbaserade "lowriders" och/eller pakethållarväskor lockar verkligen, särskilt om man till äventyrs funderar på att cykla Sverigetempot eller andra stolligheter där man kommer vara ute i minst en vecka och helst inte vill att någonting ska väga ett gram mer än nödvändigt (styrväskekorven i storlek compact" väger t.ex. in på 209 gram).

Sagt & gjort, under våren inhandlades en uppsättning av väskor från Apidura med "tvådelad" styrväska, en sadelväska och en topprörs väska (a.k.a fuel bag). Första intrycket är överlag positivt, det är lätta prylar som enkelt går att montera på och av. Topprörsväskan är tillräckligt smal för att kunna sitta både fram & bak utan att skrapa mot mina knän eller lår. Styrväskans korv med tillhörande påhäng gör att det funkar fint även för oss som fortfarande tramsar runt med externa växelvajrar från växel & bromsreglagen. Sadelväskan har jag bara provpackat och inte hunnit provcykla än, men det ser ut att få plats en hel del i den även om jag valde den minsta modellen.

Saker som kunde passat mig bättre är t.ex. att styrväskan, trots att jag valde den lilla modellen, definitivt kunde varit en 25-30 cm smalare/kortare eftersom det ändå är begränsat med plats där den sitter mellan "bockhornen". Nu är blir det ändå inga större problem eftersom det är rullstängning i båda ändar, men det känns ju lite fånigt att "rulla bort" mer än halva volymen. Vidare har topprörsväskan lite knepigt placerad kardborrerem framtill där den sitter "mitt på" istället för i nederkant. För mig som kör med korta styrrör och slammad stam blir det lite knöligt att få det snyggt när väskan sitter fram vid styrröret, men det funkar utmärkt när den sitter bak och griper om sadelstolpen.

För att det inte ska bli hur tråkigt som helst med text, kastar jag in ett par halvsunkiga mobilbilder också:

Oj vad många saker

Allt fick plats!

Styrväskekombon framifrån

Topprörsväskan placerad vid sadelstolpen

Lkpg 200K Brevet

Äntligen dags (igen) för en liten runda i underbara Östergötland, dagen till ära hade lillebror Erik födelsedag vilket firades med lite randonnéurande (igen). Hymers 20-milare i moturs riktning stod på schemat, en riktigt fin bana med flera bra alternativ till finfika på vägen (men mer om det senare). I klubblokalen var det tjockt med folk, nära på 30 startande tror jag vi räknade fram till, vissa rutinerade andra nybörjare.

Började dagen i traditionell stil med ägg & bacon, kaffe och som bonus leverpastejbaguette med extra mycket inlagd smörgåsgurka.

För att inte bli avhängd i Törnevik (sagt med ledmotivet från Hajen i bakgrunden) hade jag packat ner och upp och cyklat in med Cannondalen i sin näst lättaste form. Med sadelväska + extradäck, fylld fuelbag, rammonterad pump, GPS och tomma vattenflaskor landar den ändå på 8 kg. Valde dessutom små flaskor såklart för att inte behöva släpa på mer än nödvändigt...

Inget oedigt oandolok direkt, dö!

Erik hade kontrat med Felt AR utrustad med bl.a. Zipp-styre & schwoosh-schwoosh 45mm hjul och såg jävligt väldigt slimmad & snabb ut.

Jubilaren i egen hög person

Förväntning och kanske lite nervositet i luften

Innan vi rullade iväg gav oss Henrik några ord på vägen och i gemensam tropp rullade vi ut ur "stan" till Slaka och vidare söderut. Vi var fortfarande en stooor sammanhållen grupp och 2 mil efter start kom de förlösande orden från Erik om "här kommer man ju inte få vara med å dra särskilt mycket" vilket initierade en liten attack från undertecknad vilken sen skarvades på av en riktig rökare från Erik och sen var det parcykling resten av resan. Törnevik var en härlig åkbacke på ca 85 höjdmeter och jämnbrant lutning även om vi hade lite oturlig motvind som satte stopp för de allra tramsigaste tokerierna så det blev inga KOMs tagna denna gång. Förstår varför Peter gjorde sin "Everesting" just här.

Snabb utförsåka ner mot Rimforsa och första stämplingen på macken, upp på cyklarna och vidare mot Valdemarsvik. Solen stekte på rätt bra här & var och jag började ångra valet av klädsel med långärmad tröja och 3/4-bibs (vilket gjorde med prognosen 10-12 grader och mulet i åtanke). Ett par korta ben med lösa knävärmare hade suttit som gjutet när vi ömsom cyklade uppförs, sen nedförs, sen uppförs och sen nedförs igen. Det är duktigt och roligt småkuperat i trakterna runt Åtvidaberg och enligt GPS:en samlade vi ihop lika många höjdmeter (om inte fler) som förra helgens 40-milare...

Snabb skugga som hänger i

Brothers in Arms

Full pull?

Hurra! En backe till!

Milen rullade på och plötsligt var vi i Åtvidaberg och straxt därefter Falerum innan vi kryssade norrut mot Valdemarsvik och en efterlängtad och välförtjänt fika.

Bra utbud på Lilla Blå

Funderade länge & väl innan jag valde en ljummen hallonpaj med vaniljsås och toppat med en päronbiskvie (som jag sen hade i glädje av hela vägen till Ringarum).

Provar "gourmet"-läget på mobilens kamera

Efter pausen tog det en stund innan benen kom igång igen och magen kändes lite mindre full. Gissar att det var därför vi inte handlade på oss något gott vid stämplingen i Ringarum, vilket kanske hade varit smart så här i efterhand. För nånstans straxt innan Grebo (efter att vi hjälpt till att hämta hem en utbrytande hund) tog luften slut och det började gå lite segt och trögt i småbackarna som kom slag i slag. Erik muttrade något om tomma ben och jag kunde bara hålla med även om det gick att hålla rätt OK fart så länge det var platt.

Det hindrade dock inte pojkspolingen från att precis efter att vi svängt vänster in på Vårdsbergsvägen plötsligt sprattla till och knycka skylten mitt framför näsan. Skyller det hela på dålig rek och att sikten var skymd så jag inte såg skylten... Sen var det full rulle in mot klubblokalen och slutstämpling på den närbelägna pizzerian på 7:14.

Tydligen såg jag väl lite trött ut eller något för när vi precis skulle fara vidare kommer en ur personalen ut med en stor tillbringare kallt vatten och undrar vänligt om det inte behövs fyllas på lite i flaskorna. Bara tacka och ta emot, hade gärna satt mig och ätit redan där men vi hade andra middagsplaner redan i tankarna.

Framme

Sen blev det stort galej presentöppning, indisk mat & dryck samt lite bubbel på kvällen. En riktigt bra dag helt enkelt.

Cobra

Strava:

och Strava Flyby

Dagens outfit

Kan inte låta bli att kvadrupelposta denna mästerliga komposition av färger, former och funktion. Tidigare visad på Instagram, Fejsbook & Twitter - nu också på bloggen.

Malmö 400K Brevet

På Fredrikhofs gamla randonnésidor kunde man förr läsa

40-milen, nu börjar det ta emot ordentligt. Det här är tröskeldistansen för långåkaren. Om man inte cyklar riktigt fort får man uppleva hur dag går mot natt och det är inte nåt som piggar upp.

vilket var något som vi nog fick smaka på igår. Forna tiders platta & snabba 400K var ett minne blott och nu ersatt av en mer kuperad variant (även om den nya till ca hälften delar väg med förra årets sträckning). Som grädde på moset bjöds vi dessutom på uppfriskande och fostrande vindar som hjälpte till att hålla luft- och kroppstemperatur i schack.

Men vi tar det väl från början. Kravlade upp som ett vrak straxt efter fem efter en natt med hård kamp om tilldelat utrymme i den normalt sett rymliga sängen. Men har man barn som gillar att sova som Pippi Långstrump så blir vissa nätter därefter och denna var just en sådan. Kompenserade med premiumpåklädning, rakt igenom Rapha från topp till tå och meckade lite traditionsenlig randonnéefrukost bestående av ihop två stekta ägg, ett paket stekt bacon, fyra smörgåsar och två koppar skitstarkt kaffe (drucket ur en Rapha-mugg förstås). Spaceade sen ut där vid frukostbordet och fick, den arla morgonen till trots, lite tidsnöd på väg till starten och fick därmed börja dagen med tempokörning i motvind. Perfekt uppladdning, eller hur?

Vid starten hade närmare 20 hugade och glada samlats, ca hälften var på de två sträckorna som stod på programmet. Efter lite småsnack och titt på kartan så rullade vi ut ur Malmö i samlad tropp och hade man satsat allt på rött hade man åtminstone fått full pott på Nobelvägens trafikljus. Vid gamla Sysdsvenskanhuset delade vi på oss då de som skulle köra 30-milaren fortsatte mot Höör och vi andra tog sikte mot dagens första stämpling i Kågeröd.

Snart ute ur Malmö

I Lomma stod en liten men entusiastisk hejarklack och peppade. bara 39 mil kvar nu. Ut över åkrarna och ganska snart var vi uppdelade i flera små grupper som gnetade på norrut i kantvinden med Tony, Oscar och jag i täten.

Pissepaus i oskyddat läge

Efter en snabb stämpling i blomsterbutiken i Kågeröd var det dags att äntra Söderåsen vilken togs i jämnt och fint tempo. Tony släppte medan jag och Oscar halvtramsade lite på väg uppför om än i något lägre tempo än för två veckor sedan, det var ju ändå lite drygt 34 mil kvar att köra sig slut på. Nerför på andra sidan och utanför Klippan väntade vi in så att trion blev återförenad. Körde på i fint men kanske lite för högt tempo upp till Skåneporten i Örkelljunga där jag passade på att dra punkakortet.

Ett litet "Rapha moment" uppför Söderåsen

Hade nog tyckt att det var lite oväntat bra komfort i cykelns framdel vid de där passeringarna av järnvägsspåren och när jag med lätthet kunde trycka in däcket halvvägs in mot fälgen med tummen var det bara att inse att några kvicka pumptag inte var rätt melodi för dagen. Med ytterligare en stämpel i kortet och ny slang i däcket snurrade och surrade vi på mot Osby. Första biten på gamla E4 var väl ingen cykelpropaganda direkt, men så snart vi vek av mot Vittsjö och fick hjälp av vinden i ryggen så skruvades tempot upp och det var bra driv över alla små knölar och krokar.

I Osby valdes matstopp på den lokala pizzerian bort till förmån för två burkar cola och en vändning av färdriktning in i motvinden. Fortsatt fina vägar med lite trafik norrut mot Strömsnäsbruk där dagens första och enda glass konsumerades för undertecknad. De glada tjejerna i kassan på 7-Eleven vid Luhrpasset trodde nog dock att det var dolda kameran som var på besök för de kunde omöjligt tänka sig varför man skulle cykla så långt som från Malmö och dit. Inte blev det mer förståeligt av att vi vackert förklarade att vi inte ens kommit halvvägs på vår lilla runda. Men nog tjôtat om det, efter att de stämplat i våra kort var det dags att fortsätta kryssningen i motvind mot Halmstad. Små backar upp & ner, upp & ner och någonstans ungefär halvvägs in på turen tackade Tony för vårt sällskap och tog resten av resan i sitt eget tempo.

Glasspausen vid Luhrpasset

Sista milen in mot Halmstad var en riktig pärs och inte blev det så mycket bättre av att stå still vid ett blåsigt Statoil på Eurostop heller. En korv serverades gentilt av min gode stridskamrat och broderligt delade vi en stor cola i våra flaskor. Vi hade hoppats på ihållande nordvästlig vind vilket skulle betyda medvind eller åtminstone sida-med söderut mot Malmö men fick mycket mer än så - kantvind! Jag tog en opportunistisk förning ut mot Laholm och och kroknade duktigt redan innan vi kommit till lilla knölen Eldsberga. Slakmotan i Genevad och lilla knäppan i Laholm gjorde inte det hela bättre och jag satt som en liten vante och fladdrade på Oscars bakhjul.

Vid Skottorp var det som brukligt är motvind och när vi väl kom fram till Östra Karup var jag skrynklig likt ett russin och tog det riiiktigt långsamt, med en tid som placerade sig på den undre kvartilen av de tolv gånger jag hittills cyklat norra sidan upp.

Vi närmar oss civiliserade trakter

Kort paus uppe på åsen för att fylla vattenflaskan (som jag hade tömt halvvägs uppför i en sista förhoppning om att öka farten lite) och växla några ord med Micke och Haak som stannat till för en matpaus på 300K-rundan.

När jag sätter mig i sadeln igen så krampar båda sätesmusklerna simultant. Vindväst på, lite nappar och gummibjörnar i truten och sen var det bara att försöka att ta sig hem i ett stycke. Nu var det välkända vägar och kanske därmed även rätt så tråkiga och man liksom räknade varje kilometer mot nästa stämpling. Ängelholm, Strövelstorp, Hasslarp, Fleninge, Kropp - allt gick liksom i ultrarapid.

Ännu ett Rapha moment

En snabbis i Helsingborg med en drös av peppande ord från Oscar som gissade att vi nog kunde ta oss till Lomma till kl 22 och sms:ade vår lilla hejarklack med en kort uppdatering. Från Råå och mot Rydebäck hade vi äntligen vinden från rätt håll, men den hade nu börjat avta ordentligt samtidigt som solen började gå ner och kvällskylan kom krypande.

Bakljusen som slagits på redan innan avfärd mot Malmö kompletterades nu med 2 x SON28 Delux och tillhörande framlampor av modell B&M Luxos U samt Supernova E3. Vi pinnade på i hyggligt tempo och fick traditionsenligt lite mer fart efter Bjärred och nådde så småningom Lomma 22:04 och han både vinka å le åt kameran. Dags nu att spara sig lite inför dagens sista dumhet - den stundande skyltspurten.

In i tunneln under Västkustvägen och höger upp på Arlövsvägen, Oscar överraskade med en tidig start och långspurt men vi blev båda ännu mer överraskade av de två måsar som satt mitt på vägen och inte förstod bättre än att flyga in i varsin styrväska. Med synfältet täckt av fågelvingar var det svårt att bedöma utgången av vår batalj, men av min maxhastighet på 46.8 km/h gissar jag att det, som vanligt, var Oscar som plockade hem skylten.

Stilla rullade vi sedan genom Malmös gator och hade fullt upp med att undvika bli kylarprydnad på de bilister som tyckte att det saknas en 1:a framför 40-skyltarna. Kl 22:38 slutstämplade vi efter 406 km. Temperaturen var nu 4 grader och jag skippade den traditionsenliga målglassen till förmån för att ha liiiite kroppsvärme kvar inför de dryga 2 milen hem.

Slutstämplat!

Nu blir det en kort långcykling med 20-milaren i Lkpg nästa helg, sen två veckor vila till 60-milaren den 23:e och sen är tanken att dubbla det med Blekingrundan den 30:e.

Strava:

Strava Flyby

Flyby, en funktion som fanns redan förr när det hette Race Shape, men nu är integrerad med Stravas upplägg. Några exempel från rundor jag kört i år som Malmö 200K Brevet Kustrundan, Malmö 200K Brevet Åsarundan och Malmö 300K Brevet.

Lite nördigt kanske, men rätt skoj ändå. Eller?

Malmö 300K Brevet

Det var knappt så bromsarna hunnit svalna från från förra veckans runda förrän det var randonneurdags igen och även denna gång stod Lotta-backen på menyn. Inte utan att det spände lite extra i byxan (över låren alltså) och pirrade i magen.

Pirret var tydligen så pass stort att jag gick upp redan halv fem för att duscha och ordna frisyren samt genomför en snudd på rituell på klädning av lycrastassen. Som den MEMIL jag är var det Rapha rakt igenom förutom att jag ännu inte har införskaffat några av deras knickers (och Lightweight-byxan känndes så där listig att dra på när kvicksilvret knapp hade orkat över 0:an på morgonen) så där blev det Assos TK-607.

Sen lite frukost på det, ett paket stekt bacon, 2 stekta ägg, 1 "dubbel rund" med jordnötssmör och en dubbel dos bryggkaffe.

Den andra mackan hamnade i fickan

Pep iväg kl 7 men insåg redan i första böjen att jag glömd pumpa mina däck. Hade latexslang i båda hjulen och fram visade det sig behövas lite påfyllning medan bakdäcket hade nästan hållit allt sitt tryck (6 bar) sedan igår kväll. Att framdäckets pysning hade en orsak skulle visa sig lite senare... Mötte upp de andra glada gubbarna och en glad tjej vid Shell Holma ca kvart innan start, fyllde i mitt brevetkort och hann knappt knäppa hjälmen innan det var dags att rulla iväg

Upp å ner, ner å upp!

Sekunder innan start!

Prick 8 rullade vi ut från macken, Oscar H först och jag efter. Redan där blev det lite oordning och vid svängen in på Nobelvägen var vi utan sällskap. Men det var å andra sidan kanske bara en tidsfråga när det skulle hända eftersom vi båda att peppat för att köra en snabb runda, där den gode Oscar dagen till ära monterat "speed weaponry" på sin Cervélo S2 medan undertecknad rullade med något lägre profil på sin Caad10. Gemensamt för båda var snygg vit styrlinda och, skulle det snart visa sig, frekvent användande av bocken.

Mot första kontrollen i Höör var det en svag men noterbar motvind från ONO, vilket dock inte hindrade oss från att försöka köra på och med morgonpigga ben gick det rätt snabbt att köra in den tid vi stått still vid trafikljus och stämplade 10:11 efter 65 km.

Rullar mot Skarhult. Notera framhjulets skugga =)

Baksidegroupie på väg mot Stehag

Biten till Ljungbyhed är kort och vid rätt väderlek rätt snabb, motvinden hade bytts mot sidvind men med lite mer träd längs vägen störde den inte särskilt mycket. Nackarpsdalen hade ännu inte slagit ut i sin fulla prakt, lite kvar av våren innan det blir försommar alltså.

Någonstans i höjd med Skäralid tyckte jag nog att det var lite väl god komfort i framdelen av cykeln och några snabba tryck med styret avslöjade att det var slangen som börjat tappa luften (igen). Med bara någon kilometer kvar till kontrollen rullade vi vidare med lugna fina svängar och slangbytet kunde företas i solen framför konditoriet där vi också stämplade ca kvart över 11.

Sen var det backadags! Upp för åsen via Lotta, ned till Kågeröd, stämpla på Konsum, vända, och uppför åsen igen till Stenestad och sen ner igen mot Klippan. Cyklade kontrollerat uppför utan för mycket sprätt i vetskapen att den småkuperade biten vidare mot Eket och upp Hjärnarp skulle bjuda på rak motvind då den hade börjat vrida mot NV och dessutom öka i styrka. Detta hindrade dock inte att vi avverkade delsträckan till Eket snabbare än på någon av mina tidigare 5 rundor (även om det inte var med stor marginal).

I Eket väntade en intrikat detalj, ingången till butiken Handlar'n där vi tänkt stämpla var numer ersatt av en vacker röd dubbeldörr från Diplomat och innandömet ombyggt till lägenhet. Vad göra nu? Jo, en snäll matte som rastade sin stora nyfikna hund skrev i våra kort och vi tog en liten groupie där i solskenet.

Smile!

Den tilltänkta provianteringen ersattes med pannben och i mer och ökande motvind tillsammans med en serie småbranta knölar gjorde sitt bästa för att göra kaos med våra ben. Här och var passerades mysigt mörk granskog med tillhörande dofter och svalka.

Smile again!

Turligt nog var dock dagens sista riktiga stigning upp till vändpunkten vid Rasta något vindskyddad och vi kunde mata på i ett jämnt och lagom högt tempo vilket visade sig räcka till ett nytt PB för mig i denna populära åkbacke. Väl på toppen träffade jag några danskar från Köpenhamn som hade bilat hit för att köra 3 timmar backträning. Ja se vilka tokar det finns ;-)

Uppe!

Enligt vår game plan skulle det nu vara nordvästlig vind på väg hem vilket skulle borga för sida med. Tyvärr stämde det inte riktigt för vinden hade vridit lite för mycket och kom nu mer från väst. Det hindrade dock inte oss från att försöka köra som om vi hade medvind och vi gjorde vårt absolut bästa för att köra sönder varandras ben vilket också resulterade i att vi båda var rätt mosiga in mot sista kontrollen i Helsingborg.

Man kanske skulle tagit en kaffe och bulle isf en glass?

En glass till mig och en kaffe till Oscar sen var vi som människor igen men intalade varandra att nu tar vi det lite lugnt ner till Malmö. Det höll i typ 3 kilometer tills vi svängde in på Landskronavägen mot Rydebäck och såg att till slut så verkade vinden vara i vår favör. Så ner i bocken och bomba hem med ~37 km/h i snitt de sista 5 milen till Malmö stadsgräns. Efter sunktunneln under Västkustvägen var det så äntligen dags för det vi alla väntat på - SKYLTSPURTEN! Ocsar drog igång och tog hem den igen, men denna gång med bara med en halv cykellängd - det börjar arta sig även för en liten snål dieselmotor.

Slutstämplade på 10:25 vilket efter omständigheterna kändes som med beröm godkänt. Som belöning blev det en glass till.

Nu blir det rast vila över nästa helg då jag istället ska vara funktionär på Götalandsmästerskapen i MAG men den 2:e maj är det dags att ta sig an vår nya 400K-bana, nu med rv 25 ersatt med ännu mer småvägar! Kanske ses då?

Strava:

Malmö 200K Brevet - igen!

Nu är brevetsäsongen verkligen igång och det märks att det är PBP-år med ökat intresse och nya ansikten. För två veckor sen hade vi runt 30-talet startande i Malmö, förra lördagen rapporteras det ha varit 70-talet sugna randonneurer på plats vid Welcome Hotel i Barkarby och så kommer det nog rulla på helgerna framöver. Kul! För egen del var gårdagens runda lite av en revansch från årspremiären. Solen värmde, kvittrande fåglar, diken fulla med vitsippor och (faktiskt) inte en enda bilist som betedde sig illa. Därtill pigga ben och en vindprognos som ingav hopp om en myspysrunda.

Började dagen med uppstigning redan halv sex, korta byxor krävfa lena vader och eftersom vårvärmen ännu inte riktigt kommit igång så ska det erkännas av det även slarvats lite med den biten. Långdusch, hårvård och sen påklädning av MEMIL-stassen. Till frukost blev det något litet som

Skippar Nutellan och kör jordnötssmör istället

Cyklade in till Malmö med vinden i ryggen och insåg att de där 3-4 m/s nog var något nummer för lite men som tur var kom vinden från sydost vilket skulle innebära sida-mot till första kontrollen, sedan medvind till andra & tredje kontrollen och förhoppningsvis inte rak motvind på vägen "him". Vid starten var det en glad skara cyklister som samlats, vissa hade kommit för äventyret andra visste nog inte vart de kommit (för att parafrasera den klassiska serien Pistvakt). Efter att ha fyllt i våra stämpelkort bar det iväg kl 8 i samlad tropp.

Klart bakåt!

Förde gruppen med varsam hand ut ur Malmö, varje trafikljus som kunde vara rött var det också men till sist rullade vi ut på Elisedalsvägen och kunde släppa på lite. Från förra året har vi gjort om banan lite så att den gick över Torup/Bokskogen istället för Baravägen. Mindre knixande på smala cykelbanor, mindre trafik på den "riktiga vägen" och som bonus lite fler småbackar att värma upp i. Allt eftersom vi rullade på delades tåget upp i mindre grupper och till första kontrollen vad Mattias och jag först in att stämpla med nästa grupp någon minut bakom. På Tempo i Blentarp var det full ruljangs och vi förgyllde nog de mathandlandes lördagsmorgon med våra fåniga skor och slimmade klädsel.

Snabb stämpling och iväg, Tony & Mattias hängde på och i medvinden cruisade vi norrut mot Harlösa i 35-40 km/h. I nyss nämnda ort finns en liten knäppa som enligt Strava klassas som 4:e kategori, ni vet en sån där som ger 1 ynka bergsprispoäng i TdF och andra storlopp. Trampade uppför med behärskning, ingen idé att stumna med mer än 13 mil kvar men väl uppe var det ingen syntes till. Rullade vidare lite sakta och plockade av knävärmarna men när ingen kom ifatt körde jag på mot Höör.

Snabb stämpling på Preem, fika i farten med en Snickers och Päron-MER och sen den lilla fina vägen över Sjunnerup vidare till Ljungbyhed. Försökte ta nån bild på den fina vägen med ännu ej utslagen bokskog, men tydligen blev det en liten film istället:

I Ljungbyhed hade det skett en fasansfull cykelolycka med polis och räddningstjänst på plats. En Cervelo hängandes bakpå en bil hade blivit mosade av efterföljande bil(ist) som inte i tid upptäckt att framförvarande fordon stod still för en vänstersväng. Men lyckligtvis verkar det som att skadorna begränsats till de materiella. Rullade in på konditoriet för 3:e stämpeln och noterade att GPS:ens termometer visade 18 grader. Utanför satt MC-förare och svettades i sina skinnställ (motsv.) och inne frestades gommen av bakverk och mackor, men det får bli nästa helg för nu var det bara 7 mil kvar och ingen större anledning till att stanna en längre stund.

Nu hade dock vinden vridit mot syd och efter dagens andra 4-kategoriknöl blev det 5 mil ren och skär motvindsmeditation när vägen gick över öppna åkrar. Först i Bjärred blev det lite avbrott när det plötsligt drog in en sjöbris som höll i sig hela vägen till Lomma, en sträcka på ca 4 kilometer. Underbart är kort... Till slut nåddes ändå stadsgränsen

Och några minuter senare var det slutstämpling med glass:

Nästa lördag blir det 300K, förhoppningsvis med lika bra väder och vader.

Strava:

Familjetur

Cyklade till Burlöv och tillbaka idag. Hela familjen. Och lyckades så när undvika både hagel och regn. Men vind fick vi så klart på näbben och solsken i blick