Sunday, May 31, 2015

Malmö 600K Brevet - Revisisted

En vecka sedan förra 60-milaren men denna gång med annan rutt. Istället för att söka sig norr & västerut via de välkända jaktmarkerna från Halmstad och "him" till Malmö blev det en färd i österled med vändpunkter i Alvesta och Karlskrona. Precis som förra helgens runda var det många fina småvägar, en del nya medan andra var ett kärt återseende från tidigare äventyr.

Men vi tar det väl från början. Fredagen ägnades åt att VOBB:a och lätt vädernoja; skulle det regna, skulle det blåsa och om ja hur mycket. Som vanligt är detta ingenting man kan styra över, men det är alltid skönt att mentalt vara förberedd och inställd på graden av misärindex inför ett drygt dygn på cykeln. Helst vill man (dvs jag) slippa cykla i regn till starten eftersom man då får börja kall & frusen. Det såg ut att vara gynnsamma sydvästliga vindar upp till Alvesta och att regnet skulle börja först efter (normal) lunchtid. Cykelväskorna packades därefter med bl.a. extra överdragshandskar, vattentäta skoöverdrag och "randonneurens räddning" - ett par diskhandskar (som dock aldrig kom fram av någon anledning).

Vid starten var det även denna gång 8 glada cyklister samlade och när klockan slog 8 gled vi iväg i mindre grupper baserat på förväntad körtempo. Min trogne stridskamrat och den ökände spurtkanonen Oscar, Ebbe, Durrin och jag tog täten och lämnade snart stadens brus för att med vinden i ryggen avverka de dryga 6 milen till första kontrollen i Kågeröd i raskt tempo på regnblöta vägar. Durrin, som hade förberett sig rejält med inte bara riktiga skärmar utan även hjälmöverdag och sovsäck, släppte nån stans innan Svalöv för att fortsätta i sitt eget tempo och så var vi "bara tre".


Oscar visade upp årets modell av Rapha Brevet Jersey, här i grå/grönt samt flossade termobibs, även dem från Rapha. Cykeln är privat

Stämplingen var kvick och odramatisk, färden uppför Söderåsen till Stenestad likaså även om jag råkade sätta nytt PB trots en 5-6 kilo tyngre cykel än förra försöket (och 35 mil mer kvar att köra). Vi var kamratliga och väntade in varandra på toppen innan det var dags att susa nedför på andra sidan och vidare mot kontroll nummer två i Markaryd. Gamla E4:an var som vanligt bred och snabb och hux flux stod vi utanför Järnvägskiosken med var sin glass i näven och noterade att temperaturen fortfarande var ensiffrig men regnet ännu inte hade börjat.


Stilfullt och kontrollerat


Dagens enda glasspaus

I Markaryd var det dagen till ära mark(!)nad, så vi fick lugnt och försiktigt kryssa oss förbi huvudgatan innan dagens första avsnitt med gatsten avverkades. Knappt hade vi kommit ur spektaklet förrän det började regna och det blev ett gemensamt stopp för påklädning av regnjackor. Skippade att ta på regnöverdrag på skorna och körde vidare med mina (av UCIs reglemente) icke godkända aeroöverdragen i runn lycra, det skulle ändå bli blött tids nog och med ett par ullstrumpor så håller man ändå värmen rätt hyggligt.

Sen regnade det och regnade det och regnade det lite till medan vi följde gamla riksettan upp till Traryd och svängde österut in på 120:an med sikte på Alvesta. Det började bli lite långtråkigt med regn och blöta vägar så när vi väl svängde in på småvägar igen så hittade vi på en liten grej för att piffa upp tillställningen lite, skyltspurter! Men bara på ortsnamn som slutade på -ryd eller -hult.


Backspurt?

Med mer ca 45 mil kvar var det en sak som var säker, vi skulle ha rejält mosiga ben när vi kom hem igen. Jag började med att ta Pjätteryd, Oscar kontrade med med en hel radda skyltar på raken (Kolborshult, Möcklehult, Ryd, Oshult och Agunnaryd). Ebbe satt bakom och skakade på huvudet och undrade nog vad vi häll på med (med all rätta)


Fladder och fuktig lins

Som grädde på moset arrangerades dessutom grusvägsrally i skogarna sydväst om Ljunbgy. Många trimmade Volvo 240 & 740 blev det, ja jag tror inte vi såg en enda deltagare rattandes en bil av annat märke och modell där vi mötte dem på en av deras transportsträckor och då kom det ungefär 2 i minuten under ett par kilometers cykling på de smala småländska skogsvägarna. Men de var duktiga, höll sig åt höger och anpassade farten så vi alla kunde dela vägen.

Regnet hade nu kommit och gått i drygt tre timmar men i höjd med Vislanda började det kännas som att man var på väg att bli torr igen om tröja & byxor så jag öppnade upp jackan för att slippa blöta ner mig inifrån. Men det var ju klart att precis innan vi kommit till Alvesta för den tredje stämpeln så kom det en sån där tät och fin skur som gjorde allt härligt blött igen och det var verkligen ingen höjdare att behöva stå still. Inte ens för bara några minuter.

En riktig höjdare var dock hårdrocksfestivalen "Muskelrock" som gick av stapeln på Tyrolen lite utanför byn. Svartklädda och bistra klungor drog omkring inne i stan och när vi passerade festivalområdet fick vi gott om glada tillrop & hejaramsor (tror jag det var iaf). Korvdiset låg fint över nejden och det började kurra lite i magen fastän jag ätit både en och två medhavda rågbrödsmackor med ägg & bacon samt svept en drickyoghurt sedan starten. Plockade upp en rågmacka med jordnötssmör (från Sevan, den med gul etikett utan socker) och mumsade i mig.

Vi fortsatte nu mot sydost på små, mysiga vägar och kikade efter skyltar att spurta på. Det skulle dröja nästan till bi nästan passerat rundans halvvägsmarkering innan den kom, Tingsryd. Och den tog jag, 2-5 (eller nåt). Ebbe hade släppt i höjd med Torne och vi hade mest suttit och njutit av omgivningarna vid sjön Åsnen när det nu var dags att plöja lite rak & tråkig länsväg (120) i 12 dryga kilometer. Vi hade åtminstone god fart och gott humör men det ska tillstås att vi nu började bli lite möra i benen så när den efterföljande milen erbjöd en liten snirklig väg med gott om små branta knäppor var det inte direkt så att vi sprätta oss upp.


Myspys vid Åsnen

Söderöver sen på länsväg 122 där det plötsligt dök upp en -ryd skylt som Oscar tog med knapp marginal (2-6). En mil senare och det var äntligen dags att snirkla sig ner och in mot Karlskrona, denna juvel i den Blekingska skärgården, på små mysvägar. Stämplade påShell/7-eleven, provianterade inför natten och snackade lite mer personalen som tyckte det nog var lite eljest med våra tokiga äventyr. Vi hade nu avverkat lite mer än 36 mil och på drygt 12 timmar och en kvart och hade vittring på en riktigt snabb tid (kanske t.o.m. sub-22 om allt ville sig väl)


Plötsligt kom det lite kvällssol och värmde på rumpan

Innan avfärd ringde vi rutinerat till det av Oscar utsedda middagsetablissemanget Toms Corner i Nättraby ca milen bort och beställde var sin pizza. På vägen dit var vi på gott humör och snackade om ett kort och effektivt matstopp så vi snart kunde vara på banan igen. Men vädret ville annorlunda, med några kilometer kvar öppnades himlens portar och vi hann bli både rejält blöta och frusna innan vi kom fram. Ett kort stopp blev en kamp för att hålla värmen uppe och den vänliga personalen satte t.o.m. på kaffe för att vi skulle bli lite rappare i pallet. Under tiden jag betalade kalaset passade den gode Oscar på att olja våra kedjor som hade kvittrat irriterande mycket de sista milen.

Påklädning av extrakläder inför nattcyklingen och sen bar det iväg mot nästa kontroll i Karlshamn, ca 6 mil bort med förhoppning att vara där innan kl 24 så vi kunde handla lite på Statoil istället för att behöva frekventera McD (som hade "alltid öppet", bra att veta inför 400K Nattsvart). Vi klarade oss med en halvtimma till godo och på vägen dit han jag knipa skylten vid Tokaryd (3-6). Köpte på oss lite gifflar för att ha något mer än smågodis och styrlinda att tugga på under nattcyklingen. På vägen dit passerades Ronneby som också hade någon typ av festival och tillika fräck gatstensbeläggning med fartgupp och Mörrum som var helt dött men hade en bred och fin gatstensgata.


Nattcyklings at it's finest. Bra lysen, ankelreflexer, vindstilla, tomma vägar


Bullfest i Karlshamn

Det blekingska kustbandet hade hittills bjudit på små fina och lagom kuperade vägar men i gränslandet mot Skåne län (ingen överenskommen spurt på länsksylten, men för protokollet var jag först likaså vid Drögsperyd, 4-6) så kom ett par riktigt festliga benknäckare som tacklades i lugnt och metodiskt tempo medan de plattare partierna där i mellan forcerades i högsta möjliga (vilket iofs inte betyder så mycket efter dryga 50 mils cykling).

Några minuter i 2 sladdade in på Statoil i Kristianstad för sista stämpeln innan målgång. Oscar började känna av tröttheten och vi tog några minuters kaffepaus för att pigga upp. Med dryga 11 mil kvar och 4 timmar till klockan skulle slå 6 var en tid under 22 timmar fortfarande inom räckhåll så vi hoppade sen på cyklarna igen och jag satte upp ett trevligt tempo. Ett rullsnitt på 28,5 km/h skulle ge oss en kvarts marginal för pissepauser, rödljusstopp etc vilket med tanke på att vi från Nättraby de sista 12 milen haft ett rullsnitt på ca 29 inte alls kändes som en omöjlig uppgift.


Koffeinkick

Men vädret ville annorlunda. Genom natten hade det varit i princip vindstilla med en svag och tilltagande västlig vind när vi närmade oss Kristianstad. På väg mot Linderödsåsen hade denna hanterbara vind plötsligt ökat i styrka till ~8 m/s och dessutom vridit lite söderöver så vi fick den rakt på näbben. Åsens slakmota upp till Killhult (som jag tog, 5-6) gick bitvis i knapp styrfart och så fort det planade ut var vi mitt ute på åkrarna och och fick känna på när det friskade i ordentligt vilket var rätt så utmanande.

På vägen mot Löberöd passarade vi annan som hade friskat i sig utmanande mycket och nu satt i på passagerarsätet med öppen dörr och spraylackade vägen med spyor samtidigt som chauffören, troligen hans fru, såg minst sagt besvärad ut. Plötsligt kändes allting genast en smula bättre även om vi nog hade insett att i detta tempot skulle det bli svårt att ens klara målet att gå under 23 timmar. Oscar var trött och sliten, jag var mest frustrerad på vinden men det var bara att bita ihop och plocka fram en vacker sång att nynna på. Valet föll på Nine Inch Nails "Hurt" fast i tappning av Johnny Cash.


En liten vilopaus efter Lybybacken

Lyckligtvis hittade vi några träd här och var som läade och vi kunde återfå ett något högre tempo än 20 km/h även om det var en rätt annorlunda upplevelse att behöva trampa nedför Tängelsåsbacken för att det skulle bli någon fart överhuvudtaget. Med ca 40K kvar började så hoppet återvända om en revansch från förra rundan och inte ens när det attackregn med piskande kulingvind på i ansiktet när vi for genom Lund kunde ändra på det.

Inför Malmöskylten funderade jag lite på hur jag skulle kunna komma först och tänkte så att man kanske istället för att göra något man är dålig på ska försöka styra över det till något man är bättre på. Så när vi gled ut ur Åkarp la jag mig efter och vid ett obevakat ögonblick dök jag ner på den breda fina cykelbanan mot Arlöv och ökade diskret med kontrollerat tempot. Oscar som fastnat på andra sidan "gräsrefugen" undrade nog först vad jag höll på med och sen när det gick upp ett ljus så hade jag redan fått en liten lucka. Det var bara det att jag inte är Ian Stannard eller Geraint Thomas och 3 kilometer långspurt är åtminstone en för mycket när man knapp når över 35 km/h för att benen är som två överkokta linguinestrån. Så Oscar lyckades så klart täta luckan och knipa skylten med någon halv hjullängd. Jag får vara fulare och listigare nästa gång helt enkelt.

Cyklingen genom Malmö blev sen kanske lite onödigt svår. Ingen av oss hade riktigt krafter kvar att brottas mot vinden och vi segade oss fram trafikljus för trafikljus på Nobelvägen. Till slut kom vi i mål och slustämplade på lite innan halv sju. En timma senare var jag hemma igen och hade gjort i runda slängar 65 mil på drygt 24,5 timmar (kanske man skulle ha anmält sig till Melfar 24h ändå?).


Slutstämplat"

Strava:

Monday, May 25, 2015

Malmö 600K Brevet

60 mil. På cykel. Utan följebil eller organiserad support. DET är livet på en pinne!

Hoppade upp ur sängen prick kl 6, genom duschen och ner i Rapha-stassen. Stekte 4 ägg och 2 paket bacon, hälften till frukost och hälften som pålägg till mackor i styrväskan tillsammans med 2 mackor med jordnötssmör. En kopp kaffe, fylla vattenflaskorna och lite småpill på på cykel(e)n och sen var det det dags att ta sig till starten. Började med dryga 2 mil i dryg motvind, föga anade jag att det skulle vara huvudtemat för dagen...

Vid Shell Holma var det 8 glada cyklister på dagens 600K samt 2 st som skulle köra "lillvarvet" - 400K. Gemensam tropp ut ur Malmö och hyfsat odramatiskt trots en ihärdig kantvind fram till ca 2 mil innan första stämplingen då Mats & Bengt stannade för att kika på ett pysande framhjul och plötsligt Jenny fann sig vara utan vänster vevarm. Lite hobbymek vid vägkanten löste det senare problemet och vi stretade vidare i kantvinden.


Snyggt & prydligt


Nu ska den väl sitta fast?

I Kågeröd stämplade vi med stor hjälp av den underbara personalen i blombutiken (och tillika DHL ServicePoint) Madame Plantier som visserligen är vana att se oss vid det här laget, men när vi på frågan om vi även idag skulle till Halmstad svarade att jakande men med det lilla tillägget att det var via Kungsbacka så fick man "den där" blicken tillbaka. Är ni riktigt kloka egentligen? Men nej, det är vi/man/jag väl inte...

När vi var ute igen började jag frysa lite lätt samtidigt som de andra hade fullt upp med på & avklädning, toalettbesök & what not så jag tackade för mig och pep iväg uppför Söderåsen samtidigt som smågrupper av Gran Fondo-cyklister svepte nedför, tänkte att det bara en tidsfråga innan vi ändå skulle delat på oss så det kunde lika gärna vara nu med 54 mil kvar att köra. Fick på platten efteråt sällskap av Tony som tuggat lite på sina tempopinnar för att komma ifatt, med honom på rulle gick tåget mot andra kontrollen i Strömsnäsbruk och i bra tempo då kantvinden inte var fullt så störande i skogen och dagen ännu var ung.


Här glider kingen in


På väg genom Smålandet


Är vi på rätt väg, eller? #götelaborg

Snabb stämpling på Luhrpassets Shellmack/7-eleven även om tyskarna före i kön gjorde sitt bästa för att fördröja processen genom att uppehålla personalen med komplicerade önskemål om drivmedel & tillbehör. Men det är sånt man minns, så man får ta det som en klackspark. Köpte en korv och en glass och insåg att jag ännu inte druckit mer än en halv (stor) vattenflaska sedan starten så det blev fick bli en halvlitersflaska Festis (av den smått vedervärdiga smaken "Kiwi Päron Sparkling", funkar säkert bra som blandevann dock) i brist på tillgång av MER Päron.


Rosafärgad glass, inga referenser i övrigt till Girot

Efter Strömsnäsbruk vek vi in på mindre vägar genom ett mer kuperat landskap. Som lök på laxen var var det också motvind alla de 19 milen upp till vändpunkten i Kungsbacka. Ibland var den kraftigare, ibland svagare men hela tiden närvarande. Som tur var så hade jag en god styrlinda att tugga på och när det inte räckte så var det bara att lyfta blicken lite och kika på omgivningarna. Där i mellan han vi också med ett stämpling och glasspaus i Hyltebruk.


En till!

I den "game plan" jag gjort inför rundan var tanken att inte stanna för matpaus förrän först efter stämplingen i Kungsbacka, helst så sent som möjligt och på så sätt utnyttja dagsljuset så mycket som möjligt. Men med motvinden och det kuperade landskapet så började jag fundera på om det skulle hålla och vi skulle hinna fram i god tid innan stängningsdags kl 22. Men så kom jag på att jag räknat en hel timma fel (åt rätt håll) och istället för mumiebullefika i Kungsbacka blev det en fet och härlig pizzamiddag i Åsa.


Mums!

Det som var mindre festligt var det lokala barklientelet med en glad & rund herre i spetsen som gärna ville förära vår middag med allehanda frågor om våra cyklar kryddat med skrönor om hur han hade själv cyklat hit & dit. Subtila insinuationer bet inte så det vara bara att le och vinka.

När vi sen kom ut igen mätta & glada hade det börjat skymma och kvällskylan bet bra i den fuktiga luften. Plockade på mig buff och en långärmade överdragströja men frös ändå så att armar och ben skakade. Men nu hade vi åtminstone äntligen lite medvind så det var i alla fall lätt att få upp farten och därmed även lite värme i kroppen.

Men efter ett tag tyckte Tony att det nog gick lite väl fort så vi bestämde oss för att med 23 mil kvar dela på oss för att var & en fortsätta sitt eget tempo. Sagt & gjort, med vinden i ryggen och platta vägar var det bara att trumma på genom Varberg och Falkenberg till Halmstad där personalen som vanligt var med på noterna och frågade efter kortet så fort man klivit innanför dörren. En kaffe som ståfika och sen vidare med bra fart söderut i natten. Började räkna på vad som skulle krävas för en tid under 23 timmar och trodde nog att med lite tur med vindriktningen så skulle det inte vara helt omöjligt.


Livets elixir?

Men säg det roliga som varar, "som vanligt" byttes (sida)medvinden i höjd med Skottorp till en trist och elak motvind. Precis vad man behöver milen innan backen över åsen, eller hur. Men å andra sidan behövdes inte lika många tryck på växelhandtaget hack när det nu var dags att nyttja kassettens lägre utväxlingar (även om det denna gång stannade vid 42x25). Man får ju vara glad för det lilla.

Nedför på andra sidan och sen fortsatt mot/kantvind med sjunkande temperatur hela vägen till Helsingborg. Vid gryningen runt halv fem var det tre grader ("varmt") och det började kännas i händer och fötter att sommarklädsel inte var det mest optimala även om jag hade långfingrat och skoöverdrag i lycra. Som tur var så slapp jag nattluckan på Statoil i Helsingborg och blev istället insläppt i värmen fastän klockan inte riktigt hade hunnit bli 5. Förutom stämpeln i kortet blev det även 2 croissanter att mumsa på medan jag rullade vidare mot Malmö.


Festligt värre

Det riktiga morgonmyset uteblev dock när solen rätt snart gick i moln och sen inte kom fram förrän i höjd med Löddeköpinge, men då var det riktigt gott att äntligen få känna lite värme på kinden igen. En annan rolig sak var att möta de cyklister som stigit upp i arla morgonstund för en liten träningsrunda. Lite som att vara på väg hem från en sen efterfest och få tidningen direkt från budet liksom. Men det var väl ungefär så roligt det blev de sista två milen då vinden vridit ännu mer mot syd och inte gav en meter gratis.

Till slut siktades ändå skylten med stort S (eller i detta fallet M) och ett 10-tal röda trafikljus senare blev det slutstämpling på 23:22. Men först efter att min GPS hade hunnit krascha hejdlöst när jag vid målgång stoppade tiden, så till den milda grad att det senare visade sig att filen som sparades gått sönder och bara hade sparad data fram till matpausen i Åsa. Och eftersom det som inte loggats heller inte har hänt är det bara att ställa upp på startlinjen nu på lördag för ett försök till.


Snart framme!


Slutstämplat

Strava:

Friday, May 22, 2015

På väskfronten litet nytt

Jag har sedan jag började randonöööör(d)a 2011 kört med Ortlieb-väskor för att transportera de pryttlar som jag funnit nödvändiga för att cykla längre sträckor utan support. Styrväskan (Ortlieb Ultimate5) och sadelväskorna (M & L) har fungerat väl även om jag efter inköpet av den förra har funnit mindre och mindre behov av den stora sadelväskan. Till det har även väskor av mer klassiskt snitt som VO Champagne bag (till Surly-crossen) och Carradice Pendle bag införskaffats. Så man kanske kan tycka att jag borde vara nöjd, men icke!

Så när jag förra sommaren fick tipset om Apidura och såg deras utbud av lättviktade väskor(ish) och innovativa lösningar så började det kittla ordentligt i konsumtionstarmen. Att kunna bära med sig kläder & mat för (ännu) längre rundor utan att behöva använda rackbaserade "lowriders" och/eller pakethållarväskor lockar verkligen, särskilt om man till äventyrs funderar på att cykla Sverigetempot eller andra stolligheter där man kommer vara ute i minst en vecka och helst inte vill att någonting ska väga ett gram mer än nödvändigt (styrväskekorven i storlek compact" väger t.ex. in på 209 gram).

Sagt & gjort, under våren inhandlades en uppsättning av väskor från Apidura med "tvådelad" styrväska, en sadelväska och en topprörs väska (a.k.a fuel bag). Första intrycket är överlag positivt, det är lätta prylar som enkelt går att montera på och av. Topprörsväskan är tillräckligt smal för att kunna sitta både fram & bak utan att skrapa mot mina knän eller lår. Styrväskans korv med tillhörande påhäng gör att det funkar fint även för oss som fortfarande tramsar runt med externa växelvajrar från växel & bromsreglagen. Sadelväskan har jag bara provpackat och inte hunnit provcykla än, men det ser ut att få plats en hel del i den även om jag valde den minsta modellen.

Saker som kunde passat mig bättre är t.ex. att styrväskan, trots att jag valde den lilla modellen, definitivt kunde varit en 25-30 cm smalare/kortare eftersom det ändå är begränsat med plats där den sitter mellan "bockhornen". Nu är blir det ändå inga större problem eftersom det är rullstängning i båda ändar, men det känns ju lite fånigt att "rulla bort" mer än halva volymen. Vidare har topprörsväskan lite knepigt placerad kardborrerem framtill där den sitter "mitt på" istället för i nederkant. För mig som kör med korta styrrör och slammad stam blir det lite knöligt att få det snyggt när väskan sitter fram vid styrröret, men det funkar utmärkt när den sitter bak och griper om sadelstolpen.

För att det inte ska bli hur tråkigt som helst med text, kastar jag in ett par halvsunkiga mobilbilder också:


Oj vad många saker


Allt fick plats!


Styrväskekombon framifrån


Topprörsväskan placerad vid sadelstolpen

Sunday, May 10, 2015

Lkpg 200K Brevet

Äntligen dags (igen) för en liten runda i underbara Östergötland, dagen till ära hade lillebror Erik födelsedag vilket firades med lite randonnéurande (igen). Hymers 20-milare i moturs riktning stod på schemat, en riktigt fin bana med flera bra alternativ till finfika på vägen (men mer om det senare). I klubblokalen var det tjockt med folk, nära på 30 startande tror jag vi räknade fram till, vissa rutinerade andra nybörjare.

Började dagen i traditionell stil med ägg & bacon, kaffe och som bonus leverpastejbaguette med extra mycket inlagd smörgåsgurka.


För att inte bli avhängd i Törnevik (sagt med ledmotivet från Hajen i bakgrunden) hade jag packat ner och upp och cyklat in med Cannondalen i sin näst lättaste form. Med sadelväska + extradäck, fylld fuelbag, rammonterad pump, GPS och tomma vattenflaskor landar den ändå på 8 kg. Valde dessutom små flaskor såklart för att inte behöva släpa på mer än nödvändigt...


Inget oedigt oandolok direkt, dö!

Erik hade kontrat med Felt AR utrustad med bl.a. Zipp-styre & schwoosh-schwoosh 45mm hjul och såg jävligt väldigt slimmad & snabb ut.


Jubilaren i egen hög person


Förväntning och kanske lite nervositet i luften

Innan vi rullade iväg gav oss Henrik några ord på vägen och i gemensam tropp rullade vi ut ur "stan" till Slaka och vidare söderut. Vi var fortfarande en stooor sammanhållen grupp och 2 mil efter start kom de förlösande orden från Erik om "här kommer man ju inte få vara med å dra särskilt mycket" vilket initierade en liten attack från undertecknad vilken sen skarvades på av en riktig rökare från Erik och sen var det parcykling resten av resan. Törnevik var en härlig åkbacke på ca 85 höjdmeter och jämnbrant lutning även om vi hade lite oturlig motvind som satte stopp för de allra tramsigaste tokerierna så det blev inga KOMs tagna denna gång. Förstår varför Peter gjorde sin "Everesting" just här.

Snabb utförsåka ner mot Rimforsa och första stämplingen på macken, upp på cyklarna och vidare mot Valdemarsvik. Solen stekte på rätt bra här & var och jag började ångra valet av klädsel med långärmad tröja och 3/4-bibs (vilket gjorde med prognosen 10-12 grader och mulet i åtanke). Ett par korta ben med lösa knävärmare hade suttit som gjutet när vi ömsom cyklade uppförs, sen nedförs, sen uppförs och sen nedförs igen. Det är duktigt och roligt småkuperat i trakterna runt Åtvidaberg och enligt GPS:en samlade vi ihop lika många höjdmeter (om inte fler) som förra helgens 40-milare...


Snabb skugga som hänger i


Brothers in Arms


Full pull?


Hurra! En backe till!

Milen rullade på och plötsligt var vi i Åtvidaberg och straxt därefter Falerum innan vi kryssade norrut mot Valdemarsvik och en efterlängtad och välförtjänt fika.


Bra utbud på Lilla Blå

Funderade länge & väl innan jag valde en ljummen hallonpaj med vaniljsås och toppat med en päronbiskvie (som jag sen hade i glädje av hela vägen till Ringarum).


Provar "gourmet"-läget på mobilens kamera

Efter pausen tog det en stund innan benen kom igång igen och magen kändes lite mindre full. Gissar att det var därför vi inte handlade på oss något gott vid stämplingen i Ringarum, vilket kanske hade varit smart så här i efterhand. För nånstans straxt innan Grebo (efter att vi hjälpt till att hämta hem en utbrytande hund) tog luften slut och det började gå lite segt och trögt i småbackarna som kom slag i slag. Erik muttrade något om tomma ben och jag kunde bara hålla med även om det gick att hålla rätt OK fart så länge det var platt.

Det hindrade dock inte pojkspolingen från att precis efter att vi svängt vänster in på Vårdsbergsvägen plötsligt sprattla till och knycka skylten mitt framför näsan. Skyller det hela på dålig rek och att sikten var skymd så jag inte såg skylten... Sen var det full rulle in mot klubblokalen och slutstämpling på den närbelägna pizzerian på 7:14.

Tydligen såg jag väl lite trött ut eller något för när vi precis skulle fara vidare kommer en ur personalen ut med en stor tillbringare kallt vatten och undrar vänligt om det inte behövs fyllas på lite i flaskorna. Bara tacka och ta emot, hade gärna satt mig och ätit redan där men vi hade andra middagsplaner redan i tankarna.


Framme

Sen blev det stort galej presentöppning, indisk mat & dryck samt lite bubbel på kvällen. En riktigt bra dag helt enkelt.


Cobra

Strava:

och Strava Flyby

Wednesday, May 6, 2015

Dagens outfit

Kan inte låta bli att kvadrupelposta denna mästerliga komposition av färger, former och funktion. Tidigare visad på Instagram, Fejsbook & Twitter - nu också på bloggen.

Sunday, May 3, 2015

Malmö 400K Brevet

På Fredrikhofs gamla randonnésidor kunde man förr läsa

40-milen, nu börjar det ta emot ordentligt. Det här är tröskeldistansen för långåkaren. Om man inte cyklar riktigt fort får man uppleva hur dag går mot natt och det är inte nåt som piggar upp.

vilket var något som vi nog fick smaka på igår. Forna tiders platta & snabba 400K var ett minne blott och nu ersatt av en mer kuperad variant (även om den nya till ca hälften delar väg med förra årets sträckning). Som grädde på moset bjöds vi dessutom på uppfriskande och fostrande vindar som hjälpte till att hålla luft- och kroppstemperatur i schack.

Men vi tar det väl från början. Kravlade upp som ett vrak straxt efter fem efter en natt med hård kamp om tilldelat utrymme i den normalt sett rymliga sängen. Men har man barn som gillar att sova som Pippi Långstrump så blir vissa nätter därefter och denna var just en sådan. Kompenserade med premiumpåklädning, rakt igenom Rapha från topp till tå och meckade lite traditionsenlig randonnéefrukost bestående av ihop två stekta ägg, ett paket stekt bacon, fyra smörgåsar och två koppar skitstarkt kaffe (drucket ur en Rapha-mugg förstås). Spaceade sen ut där vid frukostbordet och fick, den arla morgonen till trots, lite tidsnöd på väg till starten och fick därmed börja dagen med tempokörning i motvind. Perfekt uppladdning, eller hur?

Vid starten hade närmare 20 hugade och glada samlats, ca hälften var på de två sträckorna som stod på programmet. Efter lite småsnack och titt på kartan så rullade vi ut ur Malmö i samlad tropp och hade man satsat allt på rött hade man åtminstone fått full pott på Nobelvägens trafikljus. Vid gamla Sysdsvenskanhuset delade vi på oss då de som skulle köra 30-milaren fortsatte mot Höör och vi andra tog sikte mot dagens första stämpling i Kågeröd.


Snart ute ur Malmö

I Lomma stod en liten men entusiastisk hejarklack och peppade. bara 39 mil kvar nu. Ut över åkrarna och ganska snart var vi uppdelade i flera små grupper som gnetade på norrut i kantvinden med Tony, Oscar och jag i täten.


Pissepaus i oskyddat läge

Efter en snabb stämpling i blomsterbutiken i Kågeröd var det dags att äntra Söderåsen vilken togs i jämnt och fint tempo. Tony släppte medan jag och Oscar halvtramsade lite på väg uppför om än i något lägre tempo än för två veckor sedan, det var ju ändå lite drygt 34 mil kvar att köra sig slut på. Nerför på andra sidan och utanför Klippan väntade vi in så att trion blev återförenad. Körde på i fint men kanske lite för högt tempo upp till Skåneporten i Örkelljunga där jag passade på att dra punkakortet.


Ett litet "Rapha moment" uppför Söderåsen

Hade nog tyckt att det var lite oväntat bra komfort i cykelns framdel vid de där passeringarna av järnvägsspåren och när jag med lätthet kunde trycka in däcket halvvägs in mot fälgen med tummen var det bara att inse att några kvicka pumptag inte var rätt melodi för dagen. Med ytterligare en stämpel i kortet och ny slang i däcket snurrade och surrade vi på mot Osby. Första biten på gamla E4 var väl ingen cykelpropaganda direkt, men så snart vi vek av mot Vittsjö och fick hjälp av vinden i ryggen så skruvades tempot upp och det var bra driv över alla små knölar och krokar.

I Osby valdes matstopp på den lokala pizzerian bort till förmån för två burkar cola och en vändning av färdriktning in i motvinden. Fortsatt fina vägar med lite trafik norrut mot Strömsnäsbruk där dagens första och enda glass konsumerades för undertecknad. De glada tjejerna i kassan på 7-Eleven vid Luhrpasset trodde nog dock att det var dolda kameran som var på besök för de kunde omöjligt tänka sig varför man skulle cykla så långt som från Malmö och dit. Inte blev det mer förståeligt av att vi vackert förklarade att vi inte ens kommit halvvägs på vår lilla runda. Men nog tjôtat om det, efter att de stämplat i våra kort var det dags att fortsätta kryssningen i motvind mot Halmstad. Små backar upp & ner, upp & ner och någonstans ungefär halvvägs in på turen tackade Tony för vårt sällskap och tog resten av resan i sitt eget tempo.


Glasspausen vid Luhrpasset

Sista milen in mot Halmstad var en riktig pärs och inte blev det så mycket bättre av att stå still vid ett blåsigt Statoil på Eurostop heller. En korv serverades gentilt av min gode stridskamrat och broderligt delade vi en stor cola i våra flaskor. Vi hade hoppats på ihållande nordvästlig vind vilket skulle betyda medvind eller åtminstone sida-med söderut mot Malmö men fick mycket mer än så - kantvind! Jag tog en opportunistisk förning ut mot Laholm och och kroknade duktigt redan innan vi kommit till lilla knölen Eldsberga. Slakmotan i Genevad och lilla knäppan i Laholm gjorde inte det hela bättre och jag satt som en liten vante och fladdrade på Oscars bakhjul.

Vid Skottorp var det som brukligt är motvind och när vi väl kom fram till Östra Karup var jag skrynklig likt ett russin och tog det riiiktigt långsamt, med en tid som placerade sig på den undre kvartilen av de tolv gånger jag hittills cyklat norra sidan upp.


Vi närmar oss civiliserade trakter

Kort paus uppe på åsen för att fylla vattenflaskan (som jag hade tömt halvvägs uppför i en sista förhoppning om att öka farten lite) och växla några ord med Micke och Haak som stannat till för en matpaus på 300K-rundan.

När jag sätter mig i sadeln igen så krampar båda sätesmusklerna simultant. Vindväst på, lite nappar och gummibjörnar i truten och sen var det bara att försöka att ta sig hem i ett stycke. Nu var det välkända vägar och kanske därmed även rätt så tråkiga och man liksom räknade varje kilometer mot nästa stämpling. Ängelholm, Strövelstorp, Hasslarp, Fleninge, Kropp - allt gick liksom i ultrarapid.


Ännu ett Rapha moment

En snabbis i Helsingborg med en drös av peppande ord från Oscar som gissade att vi nog kunde ta oss till Lomma till kl 22 och sms:ade vår lilla hejarklack med en kort uppdatering. Från Råå och mot Rydebäck hade vi äntligen vinden från rätt håll, men den hade nu börjat avta ordentligt samtidigt som solen började gå ner och kvällskylan kom krypande.

Bakljusen som slagits på redan innan avfärd mot Malmö kompletterades nu med 2 x SON28 Delux och tillhörande framlampor av modell B&M Luxos U samt Supernova E3. Vi pinnade på i hyggligt tempo och fick traditionsenligt lite mer fart efter Bjärred och nådde så småningom Lomma 22:04 och han både vinka å le åt kameran. Dags nu att spara sig lite inför dagens sista dumhet - den stundande skyltspurten.

In i tunneln under Västkustvägen och höger upp på Arlövsvägen, Oscar överraskade med en tidig start och långspurt men vi blev båda ännu mer överraskade av de två måsar som satt mitt på vägen och inte förstod bättre än att flyga in i varsin styrväska. Med synfältet täckt av fågelvingar var det svårt att bedöma utgången av vår batalj, men av min maxhastighet på 46.8 km/h gissar jag att det, som vanligt, var Oscar som plockade hem skylten.

Stilla rullade vi sedan genom Malmös gator och hade fullt upp med att undvika bli kylarprydnad på de bilister som tyckte att det saknas en 1:a framför 40-skyltarna. Kl 22:38 slutstämplade vi efter 406 km. Temperaturen var nu 4 grader och jag skippade den traditionsenliga målglassen till förmån för att ha liiiite kroppsvärme kvar inför de dryga 2 milen hem.


Slutstämplat!

Nu blir det en kort långcykling med 20-milaren i Lkpg nästa helg, sen två veckor vila till 60-milaren den 23:e och sen är tanken att dubbla det med Blekingrundan den 30:e.

Strava: