Det började med en skakning på nedre däck och rätt som det var så hade jag sålt in idén på att jag skulle cykla de drygt 20 milen till Karlskrona medan den vettigare delen av familjen åkte bil. Och när man väl gjort det är det inte mycket att backa från...
The long and the short of it
Hade funderat på lite olika scenarion där alla utgick från basmodellen med noll stopp för att måltider, sen var det bara att planera utifrån önskad ankomsttid (och därmed baklängesräkna lämplig starttid) men lyckligtvis var min bättre hälft både vänlig och klok och ville hellre att jag cyklade i dagsljus än steg upp kl 4 för att vara framme till lunch. Vilket också visade sig på dagen D vara tur, för av någon outgrundlig anledning tog hela familjen just denna lördagsmorgon för en gångs skull en sovmorgon och jag vaknade utvilad men småförvånad typ kvart över åtta.
En timma senare hade frukosten med två skivor osötat solrosbröd med jordnötssmör resp norsk brunost konsumerats tillsammans med två koppar gott kaffe, jag var påbyltad och vattenflaskan fylld med något som förhoppningsvis inte skulle frysa i ryggfickan. En Odense lyxmarsipan fick också följa med som stöd när jag trampade iväg i några minusgrader och HH luftfuktighet.
Disigt utanför Dalby
Just luftfuktigheten skulle bli en utmaning då fartvinden snart kylde av mina kläder så att frosten började bygga på. De första 5-6 milen via Dalby, Harlösa, Önneköp och fram till Huaröd var det ändå relativt drägligt då solen kom och gick men i nedförslöpan mot Östra Sönnarslöv kom så tjockan och svepte in hela landskapet i en våtkall vit filt. Sikten var ruskigt dålig och jag slog direkt på fram- & bakljus samt satte på mig en knallgul vindväst i förhoppning om att slippa bli roadkill pga någon oförsiktig bilist som inte förstod vad man bör göra när sikten försämras.
Frostiga fingrar
Förutom en liten solglimt genom Åhus var sen dimman ett återkommande tema för andra halvan av rundan även om den ibland även övergick i duggregn. Prövade lite nya vägar, bl.a. gamla E22 från Sölvesborg till Mörrum men konstaterade snabbt att Tragikverket återigen lyckats med att skapa en totalt oanvändbar cykelinfrastruktur genom att sätta upp ett räcke + GC-skylt på ena sidan vägen men också låta denna "cykelbana" upphöra med någon kilometers mellanrum då man, cyklandes vänster om vägen, istället leddes ut på en busshållplats rakt ut i mötande trafik. Och bilisterna visste nog vad som var rätt och fel så gud nåde den cyklist som vågade sig ut på "bilvägen"...
Efter detta bottennapp var jag tillbaka på gamla Riksettan vilket numer är en relativt välbekant cykelväg för undertecknad och bortsett från en nyfiken nynavigering i Asarum var det i princip som att gå på autopilot och bara se milen ticka på och njuta av landskapet. Strax efter mörkrets inbrott svängde jag så in på Mjöviksvägen och var framme vid min destination efter 211 km och lite mer än 7 1/2 timmar i sadeln
Strava:
