Friday, April 29, 2016

Hup, hup, Holland

Den gånga helgen spenderades i Holland för att kika på blomster av olika slag. Och lyckligtvis fanns det plats i bagaget för även en liten fånig vikcykel så förutom Keukenhof, storslagen blomsterparad och Amsterdamvandring blev det tid för att pröva på hur det är med bra cykelinfra.

Började med att vid bensträckarpausen på "den Oever" ta en lite lagom fånig runda "bara för att jag kan" och (på förekommen anledning) skicka en #rapsie tweet till herrarna Adamsson & Vacchi.


#rapha #rapsie #selfie

Utsikten gick inte att klaga på även om cykelbanan (lyckligtvis) inte alltid gick uppe på vallen för det var rätt exponerat där ute.


Vattnet rinner åt vä(n)ster

På lördagen blev det även en lite längre tur från Noordwijk och in till Amsterdam, i princip helt utan att använda karta faktiskt och lita till cykelbanornas skyltning - 47 km och förvånansvärt lätthittat om man bara hade lite koll på vilka byar som skulle passeras där i mellan. Började med att följa LF1 (LF = lange-afstandfiets) Noordzeeroute genom område med sanddyner längs kusten norrut och vek sen av in i landet mot Hillegom och Harleem för att till sista följa A200 raka spåret in till den stora världscykelstaden Amsterdam.


En av alla skyltar


Breda, rena, hela

Kom under sträckan ifatt en liten grupp racercyklister varav en ville se ut som Tom Boonen men när vi kört ett par km utan att de lyckades hänga av mig så drog de en vänstersväng där jag skulle rakt fram och så var mitt roliga slut. Men jag hann få en bild på ryggen iaf.


Visst är det likt!?

Längs den stora vägen A200 var cykelbanan rätt rak och fin, även om den i ärlighetens namn knappas kan kallas för särskilt inspirerande utan mer "effektiv".


Brompton mot betong

Inne i Amsterdam var cyklingen ungefär som man förväntar sig av en cykelvärldshuvudstad, ordnat, enkelt och integrerat. Cyklade man längs ett huvudgata hade man t.ex. prioritet mot all annan trafik vid korsningar & vägpassager. Cykelbanorna höll sig allt som oftast logiskt nog på höger sida och utan att plötsligt "ta slut" eller övergå i en omotiverad svängfest runt hinder. Lite som i Köpenhamn fast mer av allt liksom. Svängde inom Bromtpon Junction innan jag mötte upp med resten av resesällskapet och vi tog en tur för att titta på kanaler, broar och folklivet.


Framme i Amsterdam

En sak jag snabbt noterade var att - förutom den genomtänkta, cykelprioriterade och välskyltade infrastrukturen - så brukade de flesta cyklister relativt "vanliga" cyklar i "vanliga" kläder men ändå med rätt god fart. Och utan hjälm. Hade man bockstyre och lycra verkade dock hjälm vara kutym oavsett fartambition. Men i ärlighetens namn var det ibland nästan lite ordnat för cyklister och den där landsvägskänslan ville aldrig riktigt infinna sig eftersom man nästan alltid var hänvisad till en separerad vägbana utanför byarna. Nu gjorde det väl inget för mig som någon slags cykloturist, men jag undrar lite hur de man mötte på tempohoj tänkte när de valde smala(re) cykelbanor som lämpliga vägsträckor att träna på.

Några länkar om man vill planera sin cykling i Holland

Sunday, April 17, 2016

Malmö 200K Brevet (på en Brompton)

Sådär ja, den vändan satt ju som en smäck även om den sedvanliga motvinden de avslutande 6 milen var rätt sega även denna gång. Hade som mål att cykla under 8 timmar och stämplade på 7:56. Men vi tar det väl från början,


En välbalanserad frukost

Morgonen bjöd på mysig dimma med svaga vindar och uppehåll. Vid Shellmacken i Holma var det redan full rulle när jag svängde in en tjugo minuter innan start (hade spenderat 5 minuter extra för att köpa en penna på vägen) och efter att kortet var ifyllt blev det lite småsnack om ditt och datt. Vissa tyckte nog att det var mer än lovligt knasigt att köra på Brommien men jag försäkrade att den inte var alls lika trög som den kanske såg ut att vara.

Rullade ut i maklig takt från Malmö, prickade traditionsenligt ungefär varenda rödljus och jag tror att det redan här delades upp i lite mindre grupper vilket väl är oundvikligt när man är i runda slängar en kvarts centum cyklister. Vid Skabersjö var vi 8 cyklister i tätgruppen och trummade på mot Torup och det började bli lite mindre platt. Eftersom jag bara hade en (och en halv) växel att tillgå blev det att angripa stigningar med devisen att attack är bästa försvar och jag pinnade på bäst jag kunde uppförs så att jag kunde hålla kadensen uppe.


Lite suddigt

Hade dock lite tufft att hänga med när farten gick över 35-36 km/h eftersom den lilla stöddämparen vid baksvingen gör att hela cykeln guppar om man inte har perfekt rundtramp vilket jag inte har i över 110 rpm, men då jag kunde köra ikapp när det gick uppför så blev det ändå någon form av cykling i grupp av och till de 5 milen fram till första stämplingen i Blentarp. Hann precis säga tack och hej till Martin och Ebbe som hade gått lite före, snabbstämplat och swischade iväg på sina plastraketer innan vi andra hade hunnit stoppa ner korten och rättat till hjälmarna.

Andra benet gick norrut och med en lätt sydlig vind och lättåkt terräng drevs farten upp mer än jag önskade, allt skumpande i sadeln gjorde mig nämligen rätt kissnödig så det blev att släppa nästan omgående för att sen stänga luckan på väg uppför Harlösabacken. Sen släppa efter Söderto och återsamlas vid andra stämplingen i Höör. Här vill några fika lite och jag nöjde mig med att snabbkäka en fralla och sen pipa vidare på Norra Rörumsvägen.


Rakt, rakt, rakt och en slovaknacke

Fortsatt svaga vindar men dimman hade släppt och istället kunde man ana sin egen skugga vid några tillfällen. Med rätt cykel är det verkligen inbjudande att köra på ordentligt på denna sträcka, men nu var det en växel som gällde och det började faktiskt kännas en smula begränsande. Men rätt som det var passerades Kalle på Spången och en biskvi med MER inhandlades på konditoriet i Ljungbyhed som moraliskt stöd inför dagens andra större stigning upp på Söderåsen.

När Lotta-backen började tog jag fram mitt trumfkort och petade chict ner kedjan på lilla klingan fram med hälen och började uppstigningen men höll på att trilla av sadeln när jag såg att kaféet för en gångs skull var öppet. Återhämtade mig sen och gnetade på med god vetskap om att den större prövningen skulle komma vid foten på andra sidan då man redan på den övre delen kunde förnimma en ökande (mot)vind.

Sen var det mest som vanligt ett mindre krig i vinden och det var bara att söka inre ro med att det (nog) skulle gå alldeles utmärkt att komma in under 8 timmar fastän snittfarten bara sjönk och sjönk. Sista 7 milen tog nästan 3 timmar vilket väl säger det mesta om hur nyponrosigt fräsch man var när kortet lämnades in för sista stämpeln. En croissant och en kaffe med glass på det och man har livet på en pinne.


Done and dusted


Ihop(a)vikt

Såhär dagen efteråt kan man väl fundera på hur smart detta upptåg egentligen var och om det inte hade varit roligare på en "riktig" cykel, men jag tänker att variation förnöjer och jag hade nog surat lika mycket över den avslutande motvinden på vilken (tramp)cykel som helst.

Strava:

Strava FlyBy.

Wednesday, April 13, 2016

Bromptonprepp...

... och brevetppep i ett och samma inlägg! Som en del av mina fåniga årsmål så kommer lördagens 200K cyklas på en Brompton. Stack ut hakan lite på Happyride.se för en vecka sedan och skrev att om det blev fler än 25 anmälda och hör och häpna så blev det hela 28 vilket betyder att Milslukaren skänker 2800 kronor till Cancerfonden, riktigt roligt!

Men det betyder ju också att det behöver förberedas lite annorlunda inför helgen. Så nu är liten skärm fulfixad under bakbromsen och ett dubbelt vevparti (med 52/36) monterat på vikcykeln så nu ska varken lite regn eller branta backar vara ett problem på lördag. Återstår då vinden som verkar bli västlig och ökande under dagen (precis som alla andra gånger vi kört Åsarundan). Ska bli skitskoj det här!


Ett borrhål och två buntband senare

Tuesday, April 12, 2016

Troubles w Cobbles

Det här med onboard-kameror på cyklarna har verkligen blivit en hit, iaf om man redigerar ihop en liten snutt efteråt att se på och slipper se 45 minuter trampande på rak landsväg.

Sunday, April 10, 2016

Örnsafari

Den som cyklat med mig och min glappande trut (!) vet att om det är någonting utöver vägen och vyerna som jag gillar att kolla på så är det fåglar (och traktorer). Denna veckan har det varit lite extra roligt med inte mindre än 3 ggr örnspan! Nu är det ju inte så lätt att med mobilkameran få en bra bild även rätt stora kråkor, men ibland har man lite extra tur.