Kaffe och müsligröt, frukost för en hel dag
Redan maj och bara en "kort" inkasserad på kontot, vilken tur då att Milslukaren till denna brevetsäsong har strösslat med några extraturer på våra extra röda dagar. Såsom igår när ett tjugotal vårystra cyklister, den något ostadiga väderleksprognosen till trots, samlades på CircleK i Lund för att cykla ett tjugotal vårystra mil på den nykomponerade Österlensrundan.
För att göra det lite extra trivsamt så hade Oscar denna gång lockat med sig sin fru, Brynhild, som snart visade sig ha ett genidrag för att vi skulle få köra rundan i ett sansat tempo (men också utan onödigt långa fikastopp) nämligen att direkt från start göra ett försök på utmärkelsen tidigast punktering - nämligen redan i den första högerböjen ut från macken. Men tji den gubben går inte, för det rekordet innehas av undertecknad med platt bakdäck redan 2 minuter _innan_ start. I vilket fall så gav det en utmärkt ursäkt att slippa styra runt i gruppen (och likaså vänta om någon annan förutom oss tre som till äventyrs skulle punktera på vägen). Ny slang och 150 pumptag senare så var vi också iväg.
Första benet ut till Degeberga satte Oscar ett behagligt tempo ut till Harlösa där vi båda testade benen lite med sprätt uppför Lidvägen till kyrkan (och lite till). Fyra minuter pang-pang för oss båda gav oss båda ett par fina Strava-pokaler och en krona som krönte körningen, återsamling och två belåtna flin.
Rullade på i sidamed till Östraby där Oscar passade på att testa hur mycket han kunde lita på navigeringshjäpen från sin nyinförskaffade 820a (medan Brynhild lyssnade på mina röstinstruktioner) vilket gav upphov till viss muntration. Vidare bjöds vi på slingrande vägar genom hav av vitsippor och nyutsprucken bokskog, det var tur man hade mörka solglas på så ingen kunde se att ögonen nästan tårades av all prakt som vi bjöds på av naturen.
Mitt i den pastorala idyllen dök så plötsligt en Thai-avhämtningsstation upp vilket Oscar noterade som något oväntat, men inte lika överraskande som Bjälkhultsskylten kom (för honom) vilket gjorde att jag ett trots sub-900 W på 5 sekunder kunde knipa den -hult & -ryd poängen.
I nedförskörningen mot Degeberga började vi ana att vinden börjat bralla i lite och efter en snabb stämpling på Coop fick vi det bekräftat, motvind, sidamot och allmänt byig, bråkig blåst gjorde det lite påfrestande även om svalorna seglade över fälten vid Ravlunda. Men efter Vitaby var det åtminstone mest svagt utförs, så det vi förlorade på gungorna togs till viss del igen på karusellerna och plötsligt var vi i Hammenhög där vi nu återsåg (vad vi trodde var) tätgruppen.
Stämpling, påfyllning av vatten och en kort glassfika senare så rullade vi ut med Marica och Fredrik i sällskap. Som så ofta blir så är förändras gruppdynamiken en smula när man blandar om i konstellationen och denna gång var inget undantag och med styv sidamot blev det en svår avvägning att "vilja hjälpa gruppen hålla fart" och undvika att någon hamnar oskyddat allt för länge och åker av. Lyckligtvis var kommunikationen god vi kunde hålla ihop i bra stil.
I hytten på en Deere skiter man nog i hur mycket det blåser utanför
Med den ökande och vridande vinden kom också molnen på intåg och efter att vi passerat (strax) utanför Marica och Fredriks hus så var det dags för Oscar att visa hur man i farten plockar på sig en ultralätt vindväst i farten. På sista kilometern mot Svaneholm började det dessutom stänk lite på kinden och vid fotokontrollen var det bara att plocka på sig allt man hade för att spara lite på värmen.
Säg "Svaneholm"!
Om första benet hade karaktären idyll och lycka så var sista mer av misär, visserligen var bokskogarna i Häckeberga ännu mer utslagna än i söndags och vinden kom mest bakifrån men regnet och bruset i öronen gjorde att man mer eller mindre stängde ner för att tugga i sig de sista 3 milen. Inte ens dagens andra överraskningsattack, en skyltspurt på stolpen som markerar Lunds kommungräns, kunde motverka den sordin som lagts över stämningen.
Det gäller även att kunna lida med stil. Foto: OAH
Lite småfrusna och kaffetörstande återsåg vi till slut CircleK macken där det också visade sig att vi inte varit först på banan. En av de startande, Jason, hade med sin snabba liggyckel rullat ifrån det större gänget och sedan varit en 10-15 minuter framför fram till målet, starkt jobbat! Slutstämplade med traditionella tillbehör som liten kaffe & en toscasnäcka för att sen gå ut i regnet och rulla vidare mot nästa äventyr...
Strava:
No comments:
Post a Comment