Minuten före start
Premiär för undertecknad att i skogen köra med nummerlapp och detta i Sveriges stigtätaste långlopp. Förväntningarna var blandade särskilt med tanke på att sommaren inte ägnats fullt lika mycket åt snabb stigåka som i fjol men också för att det var helt ny terräng både underlagsmässigt men också att köra armbåge mot armbåge mot andra.
Målsättningen var dock klar; ta sig i mål på en tid runt 3h 20m utan krascher, punkor eller andra missöden. Hade först plan på att ställa upp i tävlingsklass men eftersom det ändå bara var en enda resultatlista för herrar (och en för damer) kändes det lite ovärt att pynta 50% till för en engångslicens när man ändå inte klassas som "H Sport" utan kör mot de riktiga kanonerna (t.ex. Fredrik Ludvigsson som vann).
Förberedelserna var av varierande kvalité, t.ex. har det inte hunnit bli särskilt mycket fartträning i skogen denna sommar men för att ändå inte få totalchock så rekade jag lite 10 dagar innan genom att t.ex. testköra startloopen två varv och sen vimsa runt i området där första loopen (av tre) gick. Lite oklart hur mycket det gjorde skillnad rent praktiskt men det var en något lugnande känsla att veta precis hur långt grusbacken i början var och vilken växel som funkade (i piggt tillstånd) uppför sista mördarbacken "Hardrock Hill". Den dagen jag cyklade var det dessutom torrt och fint nästan överallt medan det dagarna innan SHT hade regnat rätt bra...
Nåväl, avfärd hemifrån 08.45 och parkerad på plats utanför Hovdala slott en timma senare. Hämtade nummerlappar och chip (utan s), gick tillbaka till bilen för att plocka ihop cykel och byta om. Värmde upp med lite fartlek under 20 minuter och rullade in i fålla 3 för XC-svettomotionärer (eller "Motion 60 km Cykla Fort") där det kändes som typ halva gubbgänget hade samlats. Klockan 11 gick starten för de tävlande och fem minuter senare rullade vi iväg bakom masterstartbilen med i huvudsak lugnt rull med några hetsporrar som larmade på bakifrån för att "komma i bra position". Kruxet var bara att första grusvägsbacken är rätt lång och sugande så det fanns gott om tid att köra om utifall att man kände det behövdes för att inte hamna för långt bak innan det började bli smalt och tekniskt.
Nåväl, jobbade mig framåt i backen och kunde gå in på första stigsektionen i spets på en mindre grupp. Efter rekrundans två tidigare åk försöker jag minnas var det behöver bromsas och var man ska gasa och det funkar rätt OK, men så kommer första släppet på framhjulet och jag blir lite nervös. Banan är blötare och lösare än jag nödvändigtvis är bekväm med särskilt de kurviga partier som går nedförs och/eller på gräs pirrar mer än önskat i magen. Bakomvarande cyklist tycker säkert jag är lite för harig och trycker sig förbi på gräset bara för att snudd på stanna i första besöket på Hardrock Hill där jag har benen och kondisen att gå om och skapa lucka uppför. Så istället för att köra varje stigsektion på attack bestämmer jag mig för att försöka fokusera mer på att köra stigarna med flyt och istället gasa lite mer uppför.
In på start- & målområdet och ut på första loopen och ännu en lång grusbacke. Kollar pulsen och den ligger fortfarande stadigt runt tröskel och hinner väl tänka att "det här kommer bli jobbigt". Och det blev det. Leriga endurospår blandades med flowig stigåka och mer tekniska partier. Efter vad som kändes som en halv evighet var det åtminstone varvning genom depån och jag lyckas hälla en halv mugg sportdryck över hals och tröja, avstå en banan, klämma en gel innan vi går in i nästa knäppa "Himmelsbacken".
De första 250 meterna uppför på beskedliga 4-5% är jag bekant med sen rekningen men där jag kört rakt fram går spåret höger brantar på upp mot 2-siffrigt för att avsluta med en liten mysig knix på 20%. Man kan säga att 32Tx36 inte var tillräckligt lätt för att ta det med en acceptabel kadens men jag lyckades åtminstone cykla hela vägen upp. Resten av loop 2 gick lite som i ett överlevnadsläge där jag med ökande frekvens kollade klockan för att se hur långt det egentligen borde vara kvar.
Väl inne på varvningen ut på tredje och sista loopen kändes det ändå rätt OK, ute på fälten hade jag ingen inom synhåll bakom mig och en ensam rygg en bit framför att jaga men så svängde vägen vänster uppför en halv kilometer grusvägsbacke med typ 8% i snittlutning och istället för att ta in så kom krampkänningarna i baksida lår som en beställning. Med ca 1/3 kvar av loppet att köra var det bara att ta det piano och försöka överleva upp till toppen. Hann knappt njuta av utsikten över Finjasjön innan det var dags att bomba nedför en smal stig och sen upp för nästa sugande grusvägsbacke och som inte det var nog kom det som avslutning en repetition till.
Nere vid sjöstranden hade jag dock fått rygg på några från tävlingsfållan och med dem som förpatrull kändes sista milen hyggligt lätt trots en del tekniska utmaningar eftersom det nu också hade börjat dra in lite skurar. Efter en stunds snurrande inne i skogen kom vi så plötsligt ut på åkrarna och det var i princip bara sluttampen kvar. En längre slakmota på traktorväg, en snabbis in på startloopens första stig och sen andra vändan uppför "Hardrock Hill" innan jag kunde rulla i mål på 3h 21 minuter och placering 26e åkare i motionspass (av 152 startande).
Efter målgång
Post Mortem: Godkänd insats med tid och placering samt avsaknad av vurpor även om däcksval och grenspecifik träning inför loppet kunde varit bättre. Hade också lite för mörka linser i glasögonen när det började regna mot slutet. Annars funkade det mesta fint.
Strava:
