Trans Am Bike Race -17

Om jag hade haft en "bucket list" med äventyrliga och exotiska lopp att göra hade Trans Am Bike Race definitivt varit en av rutorna att kryssa. 4300 miles kust till kust "self supported" låter mumma i mina öron. Men istället blir det att följa Anton och de andra på trackern - http://trackleaders.com/transam17

Istället för en 60-milare

Lördag - springa 7 km i ottan & cykla 6 km med E i skogen

Söndag - gå upp 04.45 för att cykla 74 km och möta upp nattens hjältar

Strava:

Malmö 400K Brevet

Årets andra brevetlopp och allt verkade vara precis så där bra som man bara vill att det ska vara. Benen var redan småbruna, vädret verkade (för en gångs skull?) vara riktigt trevligt och det vanliga gänget hade fått tillskott genom Patch. Till det en ny 400K bana med mycket kustcykling och en hel del fina vyer.

Cykelvalet var enkelt, efter Øresund Rundt XL har jag (ännu) inte hunnit eller orkat tvätta den ordinarie långcyklarcykeln så istället kittade jag upp CAAD10:an med ramväska från Apidura, lampor och ett extra flaskställ. Spenderade fredagskvällen åt att packa, väga och plocka bort tills följande kit grid utkristalliserade sig:

Egentligen var det nog lite mycket mat, så på morgonen delade jag mandelmassebiten i två och varav den ena halvan hamnade direkt i kylskåpet och den andra först fick följa med på ca 440 km rundtur innan den kunde göra sällskap. I övrigt användes alla kläder och inga slangar. 8.5 kg torrvikt vägde cykeln in på, inte så pjåkigt för ett randolok.

När lördagsmorgonen kom var det lite som med barn på julafton, vaknade en halvtimma innan alarmet skulle ringa och hade god tid på mig att fixa kaffe, klä på mig, äta frukost, lösa gårdagens korsord, putsa skorna, fylla vattenflaskorna, noja lite över vinden, fippla runt på sociala medier innan klockan blev 7 och det äntligen var dags att rulla iväg mot Malmö.

Macka med jordnötssmör, kyckling, bacon och en bit fläskpannkaka

Vid starten var det full rulle i butiken, 9 hugade cyklister hade samlats och vi småsnackade lite samtidigt som stämpelkorten fylldes i med nödvändig info. Prick 8 rullade vi iväg och väl utanför stadsgränsen rullade vi snart upp i en god fart och vid kontrollen i Blentarp efter 50 km var vi en grupp om fem i täten.

Happy faces

Snabb stämpling och iväg mot Laholm, ca 15 mil bort. Med pigga ben var vi plötsligt i Höör ramlade där den del av rundan som var ruttad på relativt oanvänd brevetterräng började. Snirkliga vägar, små stugor, vajande plaggor, barn som stod i vägkanten och hejade - det kunde inte bli mycket bättre.

The train is rolling

What would Sagan do?

I Ljungbyhed tog vi ett litet mellanstopp, Ebbe behövde plocka av benvärmarna och Mattias avsåg att stanna för lunch. Således var vi en kvartett som rullade vidare mot Halland och åsen som skiljer agnarna från vet(t)et. I det lilla skogspartiet efter att man passerat rv 24 var det dags för traditionsenligt smågodispaus tillika Kodakmoment

Vad äter du på ?

På andra sidan åsen var det lite lagom blåsigt och efter en kortare kantvindskörning ramlade vi in på Preem i Laholm strax innan kl 15 för en välförtjänt paus. På något konstigt sätt trodde jag mig vara sugen på korv med mos, vilket jag inte alls var. Lyckligtvis köpte jag också två glassar som kompensation.

Skulle nog tagit en chorizo i bröd

När vi sedan vände cyklarna söderut hade vi också lite mindre än halva distansen kvar och ännu mer av det goda. Både vind, sol och utsikt var bedårande på det korta benet till Torekov där vi sladdade till för en kort fotostämpling i hamnen.

Nästan alla kom med (på bilden)

Sedan runt Skälderviken för att göra om samma manöver i Mölle (även om det när sanningen ska fram där var lite svårare att slita sig från bänken i solen).

Salta och sega gubbar

Nu var det bara dryga tio mil "him" och dessutom mest medvind. Men så roligt får man inte ha det så i Höganäs passade min GPS på att krascha vilket krävde två omstarter och gav mig en fin möjlighet att öka pulsen när jag sen fick cykla ifatt trion i täten. Samma sak höll på att repeteras i Helsingborg, men där kunde den ändå hitta satellitfix rullandes så istället för att jaga blev jag "bara" av med några kilometers loggning.

Sen kom till slut ögonblicket både jag och Oscar åkt runt och väntat på hela dagen, cykla med utsikt över Glumslövs back i aftonsol. Hjärtat slog några extra slag och kinderna blev rosiga, konstigt bara att man måste ut å härja i drygt 12 timmar bara för att komma dit =)

Glumslövs finest

Efter en svidande förlust vid Malmöskylten (nej, jag räknar in Farhults-spurten då rycket kom när jag försökte brygga upp Patch tillbaka till gruppen) rullade vi snyggt ner längs Nobelvägen och slutstämplade straxt efter 22 på 14 h 9 m. Vissa tröttare än andra, men ingen nämnd och ingen glömd ;-)

Done and dusted

Strava:

Det här kommer blir dyrt...

Igår dök det upp en trevlig överraskning i Feedly-flödet, de tyska cykelsnickrarna Canyon som med tekniskt fullmatade och hyggligt prisvärda modeller fångat flertalet MAMILs i sitt nät satsar nu på landsvägssidan även hårt på det (något) mindre testosteronstinna damsegmentet med en ny linje racercyklar med både specifik geometri och i mindre storlekar (där de minsta också avpassats med mindre hjulstorlekar).

Och som det ligger i tiden enbart med skivbromsade hjul. Gissningsvis är det samarbetet med proffslaget "Canyon/SRAM WMN Cycling" som har lett fram till denna breddning och positiva utveckling av sortimentet. Men - den modell som C direkt spetsade in sig på var med snygg kolfiberram, smäckra SRAM Red Etap gruppset och fräcka Reyonolds-hjul för straxt under 6000. Euro! Kanske kan man förhandla ned önskelistan till en med SRAM Force och aluhjul för drygt hälften...

Läs mer här, här eller här

Eller kolla på GCNs nyhetsvideo

Malmö 200K Brevet - Cargorando!

For version in English - click here.

Med årets förhoppningsvis värsta runda redan avklarad var uppföljaren på förra årets halvgalenskap - "cykla långt på för ändamålet oavsedd cykel" - nästan mer av akademisk karaktär än ett riktigt äventyr även om "cargorando" definitivt har en dimension utöver den vanliga brevetcyklingen. Oscar och jag hade tidigare snackat ihop oss om att köra lastcykel på Åsarundan och på vägen plockat upp (!) Jim så till start mönstrades inte mindre än en trio lastcyklar bland de dryga tjoget hermeliner.

Villkoren var rätt enkla, "self supported" i detta fallet gällde även vad som fick köpas (för förtäring) under färd - behövde man lite kaffe eller kakor till söndagsfikat var det förstås tillåtet att bunkra upp medan plats ändå fanns på flaket. Så med lådan avplockad och ersatt av en mindre duffelväska innehållandes både fyra små smörgåsar, en PET-flaska vatten, smågodis, reparationspryttlar och lite extrakläder var tärningen kastad och utmaningen kunde börja.

Samling vid pumpen

Oscars Omnium - Cargorando edition

Genom Malmö höll vi rätt jämn fart med klungan, det var lite lätt medvind och många pigga ben, men i höjd med Jägersro delade vi naturligt in oss i en egen "långcyklargrupp" efter en liten mekanisk incident och vi fick se täten sakta segla ifrån oss. Plockade även med Jeppe i tåget coh som en kvartett snyggcyklade på mulligt mysiga småvägar till första kontrollen Blentarp där det förutom stämpling stod inköp av Zoegas på "att handla listan".

Lite vadporr uppför Romelåsen

På delsträckan mot Höör kom första större provet, kantvind. Det är inte lättare att bygga en snygg liten vinge utan att överlappa hjul när man har över metern till sitt eget framhjul men med lite disciplin kom vi fram helskinnade till en av rundans två större knäppor - Harlösabacken. Jag hade innan start varit lite fundersam på om 42T fram och 11-28 bak skulle räcka till med 650B-hjul och 35 mm Kojaks eller om man borde ha letat fram en 11-32 kassett istället. Och mycket riktigt så blev det en del ståtrampande i 70-75 rpm när det brantade till men upp kommer man ju ändå - till slut.

Efter en samlingspaus drog färden vidare norrut när Oscar strax efter Löberöd signalerade för punka. Det var framdäcket som långsamt men alltjämnt stadigt börjat bli allt mjukare och om framhjulspunka är otrevligt på vanlig cykel är det ingenting mot upplevelsen att styra runt med sladdrig framvagn på en lastcykel. Snabb inspektion gav att det kanske, eventuellt, bara var en dålig ventilkägla och med nästa kontroll inom räckhåll beslutades att bara pumpa nu och byta sen.

Let's go ananas i Höör

I Höör blev det stämpling, slangbyte, smågodis och, för vissa andra, visst näringsintag i form av konserverad exotisk frukt (och viss önskan om Hawaiipizza). Någonstans här lyckas jag fippla upp min mobil för att ta en snygg bild med handske på men inte hålla i och vips har den inte bara en utan två sprickor i skärmen vilket gör den mer eller mindre obrukbar till det mesta utom att ta fler bilder, det var nog så att vi ändå hade haft det lite för bra hittills.

Den känslan förstärktes senare av att Oscar i höjd med Jularp drog bakdäckspunkakortet och någon mil innan Ljungbyhed insåg att den slang som sattes i framdäcket vid förra kontrollen nu åter var oroväckande slappt i formen. Denna gång nyttjades en välplacerad vattenpöl för att leta hålet på den gamla slangen och med hjälp av denna information lokalisera och avlägsna den lilla vassa flisa sten eller glas som störde vår framfart.

Köpte lite finfika till familjen

Efter stämpling och snudd på obligatoriskt inköp av fikabröd till familjen på Ljungbyheds Konditori (där de faktiskt såg lite förvånade ut över mängden vetebröd, kakor och bakelser som två lycraklädda cyklister kan ta med sig) var det äntligen dags för Lotta! Vi kanske inte var snabbast i år, inte heller snabbare än för tre veckor sedan, men på Strava-segmentet var vi iaf snabbast av de som cyklade brevet den dagen. Väl vid Klåveröd blev det återsamling och flaket på min Bullit konverterades temporärt till bardisk.

En stärkande liten tår på Söderåsen

De sista sex milen från Söderåsen brukar, som den minnesgode läsaren redan vet, vara en motvindsfest men lyckligtvis var eftermiddagsbrisen denna dag något mer rak västlig än sydväst och med mindre tidshets och mer hygge är det faktiskt rätt mycket roligare att även cykla i annat än medvind. Skyltspurten i Malmö blev en relativt okomplicerad affär, om undertecknad accelererar som en ångpråm med racer är det inte lättare på lastcykel men noterade ändå min säsongsbästa snitteffekt över 30 sekunder så lite glad blev man ändå.

Återigen återsamling innan vi paradcyklade nedför Malmös rödaste gata, Nobelvägen, och fick chansen att öva lastcykeltrackstands i varje korsning innan vi sladdade in vi Holma-macken, flärpade ut våra centralstöd och slutstämplade på 9:02.

Tillsätt bara sol

Avslutade till sist med att dricka lite av vår medhavda öl och ljuga ikapp om dagens (och andra) bravader på bänken innan det var dags att säga tack och hej, ses snart igen, hälsa familjen och cykla försiktigt hem.

Fika till barnen

Fika till föräldrarna

Strava:

Jämna plågor

Bara en dag kvar av mars månad och min sista insats på #kompiskampen2017! Egentligen skulle jag gjort ett försök redan förra veckan men livet kommer ibland i mellan och istället blev det att försöka sig på något magiskt i elfte timman. Som om inte det var nog med ursäkter har jag ju dessutom varit borta från cykeln i fyra dagar då vi reste på "vuxensemester" (vad det nu kan vara) till Nice i helgen som gick. Där köptes även ett par löparskor, men mer om det en annan gång - det här är ju ändå en cykelblogg!

This IS my happy face

Förra gången det kompiskampades lyckades jag ju komma upp på 5 W/kg över de 20 minuterna man ska trampa. Riktigt så bra gick det inte idag, dels för att snitteffekten var 10 W lägre, dvs 328 W, och dels för att morgonvikten var 7 hekto högre så istället blev det i princip samma resultat som i januari med 4,81 W/kg. Förutom två små detaljer, idag var snittpulsen 2 slag lägre och jag körde två 20 minuters intervaller, där den första tickade in på 324 W. Så om man ska vara krass är det nog så att benen är bra men pannbenet lite vekare...

Imorgon sägs det kunna bli upp mot 17 grader ute, äntligen skönt med lite vårvärme!

Strava:

Øresund Rundt XL

Frukosten dagen efter

Uppföljaren till höstens svensk-danska succérunda blev lite mer inspirerat av "The Empire Strikes Back" än "Weekend at Bernies, II". Den ursprungliga planen att starta i ottan, köra de dryga 30 milen snabbt och snyggt och vara "home and safe" till innan ljuset släcktes fick omarbetas en smula då väder och vind gjorde det mesta för att göra denna tur till en av de mer minnesvärda och det inte bara för fikat på färjan.

EDIT: For version in English, simply click here.

Snabbkaffe i Rapha-mugg

Rullade hemifrån ca kvart i sex och noterade att det regn som väderleksprognosen förutspått till 0.1 mm/h snarare var en tiopotens högre. Efter 150 meter rann den första ilen av iskallt vatten längs benet och ner i skon, efter en halv kilometer var båda fötterna genomsura och började svalna lite. Ben, armar, händer, huvud och torso var hyggligt väderskyddade så långt och turen till Malmö C för att möta upp min vanlige "partner in crime" Oscar den större var mest utmanande pga vinden som kom sida-mot och gav försmak på vad vi mer av de meteorologiska förutsättningarna vi skulle få förmånen att avnjuta under dagen.

Från Malmö hade vi ändå tur med vinden och rullade rätt trevligt i tvåpar även om regnet gjorde sig påmint samtidigt som temperaturen började sjunka. I höjd med Halmstad, som alltså inte bara ligger i Halland, låg det något slags mycel på gräs & åkrar vilket jag strax efteråt insåg var snö då vi rullade in i Kågeröd och hustak & bilar var täckta av ett par centimeter smältfärdigt slask. Redan nu hade mina handskar börjat ge upp och i brist på bättre förberedelser blev det att svänga in på Coopen och införskaffa ett par "randonneurens räddning" för 19.90. Med gummihandskar underst, stickade Defeets ovanpå och windstopper överst attackerades dagens första stigning uppför Söderåsen om inte annat för att försöka återfå lite värme i kroppen.

Det gick. Sådär. Ju längre upp för åsen vi kom, desto mer snö & slask var det och desto lägre temperaturer. Förbi Stenstadsskylten och nedför andra sidan var det dock svårt att veta om det var halt eller att orsaken till att framhjulet dansade hambo var att armarna och överkroppen skakade av kylan. Höger mot Ljungbyhed så hade regnet övergått i snöfall vilket för en stund uppfattades som trevligt eftersom man inte åtminstone inte blev lika blöt ovanifrån. Uppför Lotta var tempot stadigt och kontrollerat och för första gången på ca 3 timmar var det än då rätt drägligt. Det ändrade sig rätt snart upp mot Klåveröd där vi träffade på Jeppe som startat från Munka-Ljungby för att ansluta till vårt lilla upptåg.

Futtigt fotoförsök

På den minuten vi stod still och hälsade ovh därmed inte rörde på benen började hela min kropp skaka av kylan. Andy Hampsten hade inte heller det så roligt tänkte jag medan huvud, axlar, knä & tår ryckte okontrollerat och funderade på hur det skulle gå med nästa utförskörning till N Vram. Lyckligtvis hade här nederbörden mer kommit i smält form så vägen var relativt lättläst om än att det som vanligt var snudd på omöjligt att få vettig bromsverkan på kolfiberfälgarna i blötan. Resan mo Helsingborg förlöp sen utan större diskussioner eller besvär även om jag fick lov att bli bjuden av Jeppe på färjebiljetten enär jag var långt ifrån att ha den finmotorik som krävs för att kunna öppna tre dragkedjor och plocka fram betalkortet.

Att säga att fikastunden på restaurangtorget var ett välkommen ett mycket välkommet avbrott är en underdrift av den större skalan, men en lång, tjock och stark korv tillsammans med en kaffe, ett wienerbröd och gammeldansk gjorde susen för att åtminstone höja humöret en smula. Rullade av färjan en halvtimma senare för att möta upp Jim på tågstationen i Helsingør. Men samtidigt som molnen började lätta lite kom första punkan då Jeppes bakdäck plötsligt var platt som en pannkaka. Tur i oturen kunde vi stå inne på stationen och byta men den positivismen rätades snart ut när däcket ett par hundra meter senare var platt igen. På hans egna initiativ skiljde vi på oss så han kunde ta den raka vägen till Köpenhamn medan vi hade åtminstone 6-7 timmar kvar i sadeln.

Everybody's happy

På danska sidan var allt lite mer hygge. Regnet var borta och även om vinden var rätt hård där den kom in från havet när vi styrde oss längs Sjællands nordkust kunde man snart se blå himmel här & var vilket omedelbart höjde stämningen i trion. Plötsligt gick det fint att småsnacka och milen rullade på lite snabbare, särskilt när vi vände söderut och åter fick åtnjuta härlig medvind. Men så roligt får man inte ha det och därmed punkterade först jag på framhjulet och sedan Oscar på bakhjulet så att vi fick chansen att återigen bli lite kalla när vi stod eller satt still i snålblåsten.

Upper body workout

För ovanlighetens skull gjorde vi även ett påtvingat men ack så behövligt fikastopp för att kunna värma händerna lite och inta lite energi i form av dubbla bakverk och bryggkaffe på CircleK i Frederikssund. Här visade det sig dock att Jim hade läst på rutten lite dåligt då den istället för att ta raka vägen till København, ett avstånd på drygt 4 mil, så hade vi nu runt 3 gånger den distansen kvar på planen. Eftersom det inte var kompatibelt med hans familjeplaner sa vi tack & adjö och fortsatte som duo på västra sidan Roskildefjorden på klassiska marker för ARD-breveter.

Let's go Belgian

På mot öns mittpunkt passerades orten Skibby med ett givet "photo opportunity" som följd. Så här i efterhand var det kanske lite oklart hur intelligent det var att stanna upp just där, för solen började nu dala så sakta och temperaturen likaså och rätt snart började mina händer protestera å det grövsta mot dagens misshandel. Fingrarna började först värka lite för att sen domna bort vilket inverkade menligt på förmågan att växla eftersom det var svårt att veta om det var växelspaken eller bromshandtaget man försökte flytta på. På denna punkt blev det inte bättre förrän vi kom i mål ca 2 timmar senare.

Caught 'gramming

Vägen in mot den danska huvudstaden var rätt gemytlig även om vi båda började bli lite trötta efter dagens utflykt vilket kanske märktes en smula på navigationsförmågorna (till vilket jag inte hade något bidrag utan litade helt på Oscars minne och lokalsinne). Strax som solen sänkte sig i horisonten rullade vi in i "the outskirts" och hade "bara" lite småkryssning runt staden kvar för att nå slutmålet, CircleK vid Kastrup.

Slutstämplade det hemgjorda kortet och firade kungligt med korv, øl, en kaffe och lite eftersnack. Det ska villigt erkännas att en punktering på olämpligt ställe hade kunnat resultera i rätt tragiska konsekvenser. Eller annat mekanisk problem. Eller... Men istället för att fördjupa för långt i dessa resonemang skålade vi på att denna runda åtminstone inneburit en rejäl justering på misärindex.

Skål!

Sen var det var hastigt och lustigt dags att krångla sig förbi checkpoint Stefan, hoppa på 20.06 tåget tillbaka till Lund och till sist sladda in på garageuppfarten någon minut efter nio, över 15 timmar och 31 mil senare. Smutsig, hungrig, trött och kall. Men på något konstigt sätt lycklig ändå.

Done and dusted

Strava:

Rita en get

Vem gillar inte en get? Eller Strava-art för den delen. Några lagom skruvade cyklister i Australien har kombinerat de två och ritat en get med en 200K ride i Strava.

Hittat genom - http://www.abc.net.au/news/2017-03-15/perth-cyclists-draw-a-goat-with-202km-route/8356466

CAAD10 v3

Aluminum-nom-nom-nom

Drygt 5 år och 1100 mil senare är min ögonsten fortfarande lika len på vägen som den första turen. Utrustningen har varierat över tiden, 105-gruppen som cykeln levererades med byttes snabbt ut mot 10-delad SRAM Red i det första sub-7 bygget. Tre år senare uppgraderad till v2 ett par karbonghjul, längre stam och SRAM Rival 22.

Till årets inkarnation blir det mer fokus på det aerodynamiska med nytt, smalare styre med platt topp och (lite) mer reach och ett snäpp upp i SRAMs komponentlista med Force 22 (eftersom långcyklarcykeln fick överta Rival-delarna). Lite småplock på det med nya vajrar och höljen, kanske några läckra däck med "tan wall" så kommer det bli mumma att rulla aluminiumram även denna sommaren.

Vikter som följer

• 3T Aeronova Team 40 cm - 203,4 g
• 3T Arx II Team 110 mm - 128,7 g
• SRAM Force 22 DoubleTap V/H - 159,3 g & 158,8 g
• SRAM Force 22 Bakväxel - 171,4 g
• SRAM Force 22 Framväxel + "chain catcher" - 88,8 g
• Shimano CS-6800 12-25 11 sp - 237,8 g
• KMC X11-SL - 232,2 g

vilket den viktmedvetne läsaren noterar att (även) blir ca 40 gram mindre att släpa på!

The Cycling Podcast - Féminin

Typ ett år efter att första avsnittet sändes trillade jag över The Cycling Podcast - Féminin. Ett avsnitt i månaden(ish) med flera bra intervjuer med och portätt av intressanta cyklister som t.ex. världsmästarinnan från Doha, Amalie Dideriksen, men också reportage med fokus på hur damernas förutsättningar skiljer sig från herrarnas och hur detta kan förbättras. Enligt min ringa mening är denna podcast faktiskt snäppet mer intressant än "den vanliga" och avsnittsfrekvensen är precis rätt för att varje episod ska vara fri från utfyllnad. Big thumbs up!