Egentligen var planen för helgen att köra Södertäljes 100-milare, men jobb och logistikproblem ställde till det lite med planeringen så istället blev det till att improvisera lite och vad passar då bättre än att nattcykla till svärföräldrarnas sommarstuga? Ruttade snabbt & snitsigt ihop 2 alternativ där det ena följde 600K-banan upp till Alvesta och sen via Vetlanda, Södra Vi, Överrum till kusten medan den andra gick i en mer ostlig variant över Kristianstad, Tingsryd, skog, skog, skog, Ankarsrum & Galmeby.
Men eftersom jag planerade att starta på kvällen och huvuddelen av de 45 milen därmed skulle avverkas när normala människor annars sover kändes det smartare att välja civilisation och (delvis) kända vägar istället för att upptäcka nytt (denna gången). Nu var det ändå så att i princip ingenting vara öppet förrän tidigast i Vetlanda efter 27 mil - och knappt då visade det sig... Nåja, vill man bli fin får man lida pin och med rätt inställning behöver inte avsaknad av provianteringsplatser nödvändigtvis vara ett problem.
Började med lite uppladdning, två pizzor inhandlades på Mama Rosa varav den ena slukades direkt och den andra delades och förpackades i lagom stora bita för att kunna mumsas på vägen. Två koppar kaffe på det och sen var det dags att rulla iväg in i solnedgången.
Kanske något överdimensionerad lastkapacitet
Cykla med skägg
Solnedgång över åkrarna
Uppehållsväder och praktiskt taget vindstilla, att sommartid cykla på kvällen & natten brukar ofta vara en rätt behaglig resa, så även denna gång. Milen rasslade på rätt bra och trafiken var minst sagt sparsam även om det fans situationer där man glatt undrade ur trafikverket funderat (om ens). Som mellan Ballingslöv och avtaget mot Hästveda eller utan för Osby där nyss nämnda verk har valt att lägga en smal "GC-väg" på ena sidan av en sträcka med 2+1 och vajerräcke. Det är inte direkt den mest inspirerande cyklingen dagtid, men att på natten få möte lastbilar som låter hela garnityret glimma för att sen svepa förbi någon meter till höger om en hade man gladeligen kunnat slippa. Till chaufförernas försvar så tror jag nog att de var lika förvånade att se ett cykellyse komma mötandes till höger i vägbanan och mest vill försäkra sig om att det var på "rätt" sida räcket.
PÅ den lilla och krokiga vägen mellan Eneryda och Vislanda mötte jag så den första älgen, som först verkade nyfiken men sen snabbt satte av in i skogen. Utanför Alvesta började gryningen komma vilket var mycket välkommet eftersom det varit runt 4-5 grader under natten och det nu började märkas i tår & fingrar.
Småvägarna norr om Alvesta på väg mot Vetlanda bjöd på den ena backen den andra och var riktigt mysiga även om dimman på vissa ställen inte riktigt ville släppa taget. Såg på denna sträcka även den andra älgen, sex tranor, fyra rådjur + ANNAT.
Utanför Vetlanda på väg mot Sjunnen hade Trafikverket bestämt att förbättra trafiksäkerheten (för bilister) på rv 47 med ännu en sträcka 2+1. Tyvärr tänker man inte på att även oskyddade trafikanter finns och även om dessa helst undviker 90 och 100 skyltade vägar (om inte annat så av ren självbevarelsedrift) så är det inte alltid det finns några lämpliga alternativ. PÅ denna sträcka byggdes det lyckligtvis samtidigt (om) en cykelbana parallellt med riksvägen, men tyvärr var den inte färdigbyggd och skyltningen därom var minst sagt lite bristfällig vilket resulterade i att jag inte bara fick en väldigt lerig cykel utan även tillfället att växla några ord med en av byggets vägmaskinsförare.
Norröver kom så backarna så slag i slag och för att spexa till det ännu lite granna hade jag tydligen dessutom slarvat lite med att gå igenom rutten så plötsligt var det inte bara kurvig grusväg utan även gropig traktorstig som skulle betvingas. Någonstans där, när mitten på vägen består av mer gräs än grus, går dock min gräns för vad som är roligt att köra med långfärdslastad racer så det blev att snabbt kika igenom kartorna och ta en liten omväg.
Mer upp- och nedförs innan det blev en glasspaus i solen utanför Ica i Södra Vi och sen vidare i samma stil mot Horn Överrum. Benen var sega, kedjan gnisslade lite lätt av nattens väta och samtidigt uppenbarade sig dessutom en sydvästlig och tilltagande vind som effektivt sänkte farten (ytterligare). Vägen var dessutom slarvigt lappad och lagad med oljegrus i små pölar som kletade fast på däcken och blästrade ram och vader. Inte mycket som stämde nu.
Men så kommer man till den punkt när det är ca 1 timma kvar av turen och även om man är trött så är det rätt trevligt att sitta i sadeln och trampa och då för en stund kan man nog tänka sig att skarva på med ytterligare 3-4 mil. Lyckligtvis avbröts dessa positiva tankar av en äldre herre i Skoda som tyckte att min lycraklädda, beniga rumpa tog alldeles för mycket plats på den smala vägen (där jag varsamt navigerade mellan tjälskador och lösgrus). Ett kraftfullt tryck på signalhornet följt av snäv omkörning i både kurva och över krön med noll sikt - bingo!
Sista milen gick sen i cruisingtempo med några fler små gosiga benknäckarbackar och tillhörande utförslöpor innan jag kom fram vid kl 14.
Nära nu
Strava:
