Göteborg 1000K Brevet

Vad passar bättre som uppvärmning för en lördag på Liseberg med familjen än att tjuvstarta helgen med en 100-milare från Göteborg? Inte mycket förstås så kl 15.00 onsdag eftermiddag hoppade jag på Øresundståget för att möta upp med Oscar och rulla tre timmar tåg till Veirons hemstad. Som traditionen bjuder satt vi och ljög ikapp om gamla cykelminnen och mumsade insmugglade bakverk från det yndiga grannlandet i väster.

Förfest på tåget

07.00 nästa morgon stod vi startklara utanför Hisingens Cykelklubbs lokal och vinkades av för att ta oss an en nykomponerad 100-milsbana som skulle ta oss från kust till kust till kust. En del av sträckan hade jag cyklat förut, andra delar var obekant terräng, det jag och Oscar visste var dock att det skulle bli en hård resa rakt igenom eftersom målet var högt (eller lågt) ställt med sub 40 h som totaltid.

Av 10 startande formerades snart en kvintett med Oscar, Hallisar, Niklas, Per och undertecknad i täten vilken snabbt rullade norrut från Göteborg med vinden i ryggen och klämde de första 58 kilometerna till Svanesundsfärjan på drygt en timma och trekvart, dvs 13 minuter till godo för avgången 08.58.

Fortfarande glada miner

Fotostämplade på färjan och bombade vidare i något lättare tempo norrut mot Dagsholm (133 km) för dagens andra kontroll som nåddes strax innan halv tolv men istället för lunch blev det en glass och påfyllning av flaskor för att vända söderöver mot Alingsås och med det sätta näsan in i motvinden. Snart efter detta tackade Per för sig och vi var fyra kvar som rullade runt.

En bit utanför potatisstaden bjöd Trafikverket på beläggningsarbete men den vänliga trafikvakten tipsade om att det fanns en liten skogsväg vid sidan av så vi fick förmånen att känna på riktig "adventure gravel" och därmed slippa 15 minuters extra väntan på att lotsbilen skulle komma tillbaka.

Specializerat

Milen efter Alingsås var rätt lättåkta och efter 10 timmar sedan start hade vi nått Borås efter 28 mil. Kanske var tempot lite väl högt för nu tackade även Hallisar och Niklas för sig och vi hade lite mer än 70 mil kvar att avverka som duo och med 27 mil kvar till nästa kontroll i Åtvidaberg. Men benen var fortfarande pigga och vi rullade raskt vidare österut.

Som en extra utmaning var det dock rätt snålt med nattöppen service längs vägen så förutom Shell i Torsvik ca 9 mil längre bort på banan skulle vi förmodligen inte kunna handla något förrän tidigast kl 8 nästa dag. Kanske var det vetskapen om att vi hade i runda slängar ett halvt dygn på medhavda reserver, kanske var det romantiken i att stå på ännu en bensinmack men det tog sin lilla tid att svälja ner korv & kaffe och komma ut på vägen och in i natten.

Randomörer i Torsvik

Av förklarliga skäl gick också tempot ner något även om vi trummade på rätt bra mot Eksjö men när vi kom ut på 134an var det som att cykla i sirap och det var två rätt trötta kroppar som efter 55 mil sladdade in på Shell i Åtvidaberg för att automatstämpla och upptäcka att vattenskåpet var låst. Snabbt beslutades att en 20 minuters powernap skulle göra mer nytta än att fortsätta i samma sega tempo och fem i fyra på morgonen lämnade vi bruksorten för att möta morgonen i nya Gamleby där det blev en sväng ner till hamnen för att se på havet innan vi fotostämplade framför torget 05.59

Med solen i ryggen och utan spilld mjölk trodde vi nog att det värsta var skulle vara över men ack vad vi bedrog oss. Vägen till Vetlanda var backig och krokig så till den milda grad att vi inte där före lunchdags och även om vi inte hade tänkt stanna en längre stund lockade milkshake så pass i hettan att det för ovanlighetens skulle blev en sittlunch på McD.

Nu var det "bara" 27 mil kvar och vad som på kartan såg ut att kunna vara lite mer lättåkta länsvägar men istället kom nästa smäll i magtrakten med en elak sidamot som tillsammans med obefintlig vägren gjorde att vi mer krigade oss vidare mot Värnamo. För att inte bli helt knäckta av den låga farten fick det dessutom bli en bensträckare på i randokretsar välkända Circle K i Vrigstad innan vi nådde Värnamo 15.04 och snabbstämplade på Scandic för att dra vidare in i motvinden och ett mörka moln.

En bild som säger det mesta

Med 20 mil kvar och mindre än 8 timmar till godo för sub-40 började det kännas riktigt lusigt, särskilt eftersom motvinden och regnet höll nere rullsnittet till att vara marginellt högre än de 25 km/h i totalsnitt som behövdes. Men precis som regnet började avta och vi svängde av mot Anderstorp började saker att hända och plötsligt ökade tempot betydligt samtidigt som det ljusnade vid horisonten och med ett par grävande forceringar i aftonsolen nåddes Horred en kvart över åtta på kvällen.

Green Mean Machine

Nu var det "bara" 65 km kvar och det på vägar som till stor del var bekanta sen förut. Solen gick ner en andra gång och vi bombade på efter bästa förmåga genom regnskurar, mörker och cykelbanor för att till sist stanna klockan 22.45 och mötas av tända marshaller utanför klubblokalen och få korten slutstämplade. Sub 40 var grejat och nu var det bara att rulla till hotellet, ta en öl, duscha och förbereda sig på helgens riktiga höjdpunkt. Men det är en helt annan historia.

Strava: