I ett år hade Oscar och jag väntat, väntat på att få revansch på den där nesliga punkafesten som hindra oss att nå sub-21 på fjolårets 60-milare. Den här gången var dock engagemanget djupare, planen effektiviserad och fram för allt - formen mer vässad.
Dessutom kom vi till start med ett, nej två, trumfkort - RAD Martin och Örebrocyklisternas stolthet Fredrik. Med denna kvartett visade sig inte bara 21 timmar utan även en rekordattack på halva maxtiden vara möjlig.
Planen var lika enkel som Timo Lathinens taktik under guldåren i Mif - äckligt disciplinerat, för även om tempot behövde vara högt så var också stoppen tvungna att vara korta(re). Och så blev det, 63 minuter planerad stopptid hamnade på 61 inklusive en snabb punkalagning som inte var med på schemat och de tänkta 31 km/h i rullsnitt bumpades med stabila förningar till lite mer än 32 så slutstämpling innan soluppgång och en totalttid en blev smått ofattbara 19.42, mindre än en timma över minimitiden för en BRM 600 km brevet.
Slutstämplat
Summa summarum var jag hemma 23 timmar efter avfärd kl 7 lördagsmorgon med 603 km plus 2 ggr 19 km transport och lite för- och eftersnack inkluderat i budgeten. En snabb dusch, 2 timmar i sängen och sen en ny härlig dag med familjen.
Strava:
1 comment:
Är sjukt imponerad! Med bra kompisar är allt möjligt!
Post a Comment