Well, well, well. Var ska man börja? Kanske med den semispontana fikastunden utanför Coop i Hyltebruk? Eller ett snudd på havererat framhjul med 25 kvar att cykla? Hur väderleksprognosen slog fel och det istället för lite regn mellan Ängelholm och Helsingborg blev drygt 30 mil på blöta vägar? Eller med något helt annat?
Startade hemifrån kl 7 med (relativt) fullastad cykel där varje pinal vägts på Mettlern och rationaliserats efter eventuellt behov. Kolfiberhjulen bytta mot traditionella lågprofils aluhjul med SON-navdynamo och LED-lampa som belysning. Bakom sadeln en liten väska med reservslangar och verktyg. Framtill styrrullen från Apidura med 3 mindre och färgkodade packpåsar innehållandes extrakläder och framför denna "necessären" där jag kompletterat den vanliga provianten med ägg- & baconmackor på rågbröd och även stoppat ned en stor, smaskig förpackning mandelmassa av märket Odense (inspirerad av min vapendragare Oscars framgångsrecept på förra 40-milaren). Efter en snabb koll på väderleksprognosen skippade jag skärmar (inte ens en liten fånig SKS Raceblad bak), för här var fokus främst på fart före funktion.
På väg mot starten
Efter Malmös stadsgräns blev det bra fart på påkarna och av de sju som startade formades rätt snart kvartett i täten som glatt vinkade tillbaka när vi i Lomma fick glada tillrop av inte mindre än 2 flaggviftande supportrar. Stärkta av denna fina start var vi som i ett nafs i Kågeröd (59K) och stämplade en minut efter minimitiden.
Sista förningen in till första kontrollen
Här tackade Durrin för sig med önskemål om att få ta resten av rundan i sin egen takt och vi fortsatte som en trio uppför Söderåsen, denna gång med lite lugnare körning än på 400K, och enligt god tradition väntade vi in toppen för att tillsammans bomba ner genom bokskogen på andra sidan. Den sträckan är verkligen något alldeles extra såhär på försommaren (även om det var lite lurigt nylagt oljegrus i början) och det sprätte nog lite extra i benen på alla när man fick släppa på ordentligt efter sista böjen.
Ner, ner, ner, nedför backen ner.
Smiles for miles
Vinden fläktade på lite lagom bakifrån och hjälpte till med farthållningen när vi kryssade vidare norrut, först på de mysiga och smala småvägarna norr om Klippan och efter Örkelljunga den betydligt bredare (och mer lättåkta) gamla E4:an. Och vips så var vi framme vid dagens första skyltspurt, Skånes-Fagerhult, för att sen repetera 4 ggr till på 12 km.
2 x bro!
Needless to say, jag hade allt som oftast inte en chans även om jag gav de flesta ett riktigt försök, det är ett hårt liv som randonneur i Småland. Efter Axhult var det dock lugna puckar och vi gled vidare längs gamla Riksettan upp mot dagens andra stämpling i Strömsnäsbruk (147K).
Zipp 404, behöver det sägas något mer?
Här var det som natt och dag mot för två veckor sedan, någon stämpel fanns minsann inte att uppbringa och korv (eller något annat i matväg) att sälja var också oklart om de hade. Efter lite övertalning så gick det dock vägen och vi kunde fortsätta resan mot nordväst och ytterligare några -hult & -ryd skyltspurter att roa oss med. Efter Lidhult var dock de flest juvenila tendenserna över när jag plötsligt ser en liten skylt med "Saxhult" på och från spets sätter fart för kung och fosterland. Efter 9 tidigare bedrövelser spelade det ingen roll att skylten kanske var en aning grönare än blå i tonen. Jag var först.
En riktigt rak väg
En halvtimma senare eller så rullade vi in i Hyltebruk (215K) för stämpling och ännu en moralhöjare i form av en fikastund med riktigt kaffe utanför Coop. Det var Cecilia, Oscars faster, som hade tagit med sig en termos för att peppa oss galningar på färden. Vi hade en rätt angenäm stund där i solen och det var nästan lite svårt att ta sig i kragen för att komma vidare, men har man ett mål så har man och överdrivet långa pauser ingick inte denna dag i planen.
Nu var det dags för det första av två relativt långa ben att avverkas, 12 mil till Kungsbacka. Här var det bitvis riktigt fina vägar, särskilt efter Ullared och upp mot Källsjö & Kungsäter, lite så det tog emot att cykla allt för fort med risk för att missa något.
Här hamnade vi också mitt i ett oväntat vägarbete med sportgrus "deluxe" där alla fick använda sina bästa CX-skills för att ta sig runt. Men det gick rätt fint det med även om man just där och då hade önskat sig ett annat val av sko/pedalsystem än racer & Time Xpresso. Milen rullade annars på bra och humöret var gott när det plötsligt började stänka på näsan. Regnet som inte skulle komma var nu här och vad det verkade så skulle det inte ge med sig i första taget.
Ramlade in på Statoil/CricleK i Kungsbacka (335K) en fem i sju och hade därmed på dryga 11 timmar ett totalsnitt lite över 30 km/h (och rullsnitt på ca 33 km/h). Här var det dags för middag (två grillade med mos och räksallad) och ombyte till nattakläder, dvs påtagning av extra undertröja, knävärmare och skoöverdrag innan vi en halvtimma senare sa adjö till Ebbe och styrde kosan söderut längs västkusten.
Vinden låg fortfarande på från syd men nu med regnskurar och blöta vägar. Vi gnetade på så gott det gick med förhoppning om att det skulle lätta för det var varken särskilt kul att dra eller ligga på rulle - antingen blev man trött eller så blev blöt och kall.
Pain and suffering in various tempos
Efter en dryg timma hände något man verkligen inte önskar ska hända, en bilist tränger oss medvetet mot vägkanten samtidigt som han/hon/hen står på hornet och i kalabaliken går mitt framhjul lätt emot Oscars bakre snabbkoppling med följd att två ekrar på ena sidan går rakt av och hjulet inte alls går fritt längre. Med 25 mil kvar och mörkret i antågande kan man nog utan att överdriva säga att moralen sjönk en hel del där och då, men med i en busskur fiskade jag upp min ekernyckel och lyckades till slut vrida till så att däcket åtminstone gick fritt från broms och gaffel. 16 minuter senare var vi på väg igen.
Natten förflöt i övrigt utan incidenter. Regnet kom och gick, jag tappade tydligen det ena glaset till mina sportbågar någonstans utanför Falkenberg, och även om (mot)vinden verkade mojna något så var den hela tiden påtagligt närvarande. Näst sista stämplingen i Halmstad (456K) var ett välkommet avbrott i misären och på något sätt en liten signal om att nu var vi "på mammas gata" om än att det var 15 mil kvar med minst sagt välbekanta vägar framför oss.
Med varsin värmande korv & kaffe innanför västen satte vi av igen lite efter halv ett och drygt en och en halv timma senare var vi åter på skånsk mark och bemästrade Hallansåsen i ett kontrollerat och stabilt tempo för att sen susa nedför på andra sidan.
Pretty in pink
Takten ökade nu något och när vi kom till sista kontrollen i Helsingborg (544K) 03:42 med drygt 6 mil kvar var det verkligen bara stämpla och köra för att vi skulle nå målet på under 22 timmar. Härifrån var det lika mycket en kamp mot klockan som ens egen kropp, allt regns och grus hade sipprat in både här och var och jag ångrade djupt att den där lilla fåniga skärmen inte fick sitta kvar. Kedjorna började gnissla, liksom tänderna knastra men så i höjd med Löddeköpinge kom ljuset åter och plötsligt var alla vägar torra. Utsikten över sundet var magnifik och härifrån blev det en ren promenad i parken.
För ordningens skull ska här tilläggas att det Malmö-skylten neutraliserades pga rådande omständigheter och att vi, för kanske första gången i brevethistorien, hade tur med trafikljusen på Nobelvägen. 05:55 sladdade vi in och slutstämplade våra kort på Shell Holma och avrundade med en kort fika innan det var dags att cykla hem för vissa (och för andra ta tåget tillbaka till Köpendanmark och springa ett marathon...)
Slutstämplat
Strava:
No comments:
Post a Comment