Tour de France 2012 - prolog

Uppsnacket om vem som ska vinna denna cykelkarneval har mest handlar om Cadel Evans (BMC) vs Bradley Wiggins (SKY). Men så kommer en legend som Eddy Mercxk och tar med Vincenzo Nibali (Liquigas) GC-tippningen. Vad ska man tro? Vem ska man tippa? Tror fortfarande mest på Wiggins efter hans fina säsong hittills och för han Onedinlika ansiktsbehåring.

Men med touren i antågande kommer nästan alltid en annan sak upp i media och det är - tyvärr - dopningsfrågan. Kan man verkligen cykla så långt och så länge utan dopning? För de som aldrig cyklat mer än en mil (enligt flera trafikplanerare är en cykelresa som överstiger 5 km "lång") så är det ju ofattbart att någon alls skulle kunna cykla 20-25 mil utan "dopning". Men med den logiken så borde å andra sidan ingen cykla runt Vättern utan lite extra hjälp...

För risken finns att de sportsliga prestationerna och kampen om tröjorna i årets tour i media kommer överskuggas av de nya anklagelserna mot Lance Armstrong och det i att Filippo Pozzato i dagarna erkänt att han varit klient hos en viss Michele Ferrari för "träningsråd".

Och så länge som sportdirektörerna i stallen utgörs av en skara dopade ex-proffscyklister, varför ska vi tro att den professionella cykelsporten är på väg åt ett bättre håll? Tro att förvandlingen av idag lovande cykeltalanger till morgondagens stjärnor görs med (bara) rent mjöl i påsen?

En trappa städas bäst uppifrån och ned och tills det händer inom den professionella cykelsporten kan man nog bara hoppas på att det idag är tillräckligt svårt för fuskarna att undkomma upptäckt och tillräckligt kostsamt att bli påkommen för att det inte ska löna sig att fuska och att vi därmed kunna njuta av deras prestationer utan en besk eftersmak.

3 x Mix & Match

Midsommarhelg i Kaggebo med Pacern som äntligen fick sträcka ut lite. Långrådna, Forsby, Ukna, Edsbruk, Överum, Helgenäs, Vråka, Grötebo - för att bara nämna några platser som förärades besök av ramväxlat stål och lågprofilfälgar.

Totalt blev det runt 20 mil asfalt & grus och en lagom dos höjdmeter på det. Söta stugor - check! Slät asfalt - check! Slingriga grusvägar - check! Små branta backar - check! Snuttiga stigar - check!

Strava:

Leva Livet

Äntligen sommar!

Prisutdelning

Medaljer delas visserligen bara ut för fullföljda och godkända brevetlopp. Men verkar som att jag åtminstone fick ett tröstpris (eller nåt) - för en rejäl snuva med feber och rinnande näsa kom med posten idag.

Flat Out

Nya finknickers till trots - helgens 600K brevet gick verkligen inte som planerat...

Kittad innan starten

Från starten kl 8 i Malmö till första stämplingen i Höör rullade det på rätt bra i vindstilla/lätt medvind. Lätt regn i luften och lite blött på marken men ändå rätt varmt. Vid Hässleholm och bort mot Osby började solen komma fram och det blev stundtals riktigt varmt.

Men på 2+1 sträckan av 23:an mellan Osby och Hästveda, där cyklister är hänvisade till en 2-metersremsa precis bredvid vajerräcket, var det inte lika muntert längre. Grus, glas + ANNAT gjorde sitt bästa för att skära sönder och demolera däcken och efter 10 punkteringsfria breveter var tydligen turen över (eller dags?) för min del.

En rejäl glasbit i bakdäcket och jag fick möjlighet att inviga & fälttesta min nyinköpta Lezyne Road Drive - fungerade fin-fint! Men mindre än 5 kilometer senare var det dags igen, nu ned en sylvass grusbit som gått igenom. Mindre än 1/4 av sträckan avklarade och 2/5 av reservslangarna förbrukade. Började ana oråd...

Up and away, milen rullade ändå på fint till Alvesta där det blev pasta till "lunch" vid halv fyra. Medan jag satt på uteserveringen, funderade på om man skulle ta en pilsner tillsammans med lokalt klientel så började mörka, elaka moln dra ihop sig. Packade snabbt ihop och drog vidare.

Pasta Carbonara - inga grönsaker tack

Mot Vrigstad blev det 1 timma regn av blandad karaktär och i samband med detta även en del vind. Så fort regnet slutade upphörde även vinden och sen rullade jag på i fin takt mot stämplingen i Vrigstad. Pigga ben och solsken i blick vidare mot vändpunkten i Vaggeryd där jag stämplade några minuter efter kl 19 med ett rullsnitt på trevliga 31,5 km/h (vilket säger kanske mer om tiden jag spenderat ur sadeln än i).

Tyvärr var det också en en gång vändpunkten på "turen". Efter några rejäla skurar punkterar jag återigen på bakdäcket. Denna gång är hålet i däcket så stort att stenen följer med och sitter kvar i slangen när jag byter.

Muntert så det förslår

Med bara 2 slangar kvar och fortsatt regn(o)väder började jag ångra att jag inte förberett mig bättre och var rätt sur på att mina däck inte uppvisande bättre punkteringsskydd än ett pappersark. Men ffa att jag inte hade packat ner ett lagningskit + ett reservdäck som back-up.

Regnet fortsätter med mer eller mindre kraftiga skurar även om det är rätt varmt i luften. Utanför Värnamo kommer först en rejäl körade med regn och när det väl slutar får jag dagen första punktering på fram.

Med en reservslang kvar, regn för hela natten och runt 25 mil kvar till Malmö (varav) 6 mil obygd från Ljungby till Halmstad så inser jag att även om man kan nog är lite knäpp som ger sig ut på en 60-mils solotur så behöver man inte vara dum i huvudet. Tar beslutet att bryta och ringer för att bli hämtad i Ljungby.

Tröstätning med 60 kr köttbullsmacka

Insikt: Randonneurcykling mer handlar om förberedelser än den fysiska prestationen. Att cykla fort är visserligen kul men att komma fram är bättre.

Strava

Pepp

I morgon är det dags för helg igen. Vädret ser ut att bli kallt, regnigt & blåsigt - precis som det vanliga helgvädret den här våren. Efter det kommer sommar, sol & värme för då är mina långcyklarplaner satta på "on hold" ett tag framöver.

Men innan dess en 600K brevet med start i Malmö. Belysningen monterad, däcken pumpade, noterna utskrivna, kartan färdigvikt, sadelväskan packad. Ett lass pasta dagen innan, en ny kedja & kassett och sen är jag good to go! Ja, just det - behöver nog montera skärmar också, iaf bak...

Malmö brevet 400K, 2nd round

40 mil solo i början av juni med sommarljummet i luften och ljusa kvällar - det låter väl riktigt lovande?

Startade kl 8 vid den numer TV-kända Shellmacken i Holma och rullade ut från Malmö med lätt medvind och bra fart. De första 6-7 milen rullade på riktigt bra, men sen i en slakmota mellan Ljungbyhed och Perstorp började cykeln slingra sig som en kåt snok så fort jag la lite tryck på pedalerna.

Snabb visuell inspektion och gav att bakhjulet av någon outgrundlig anledning blivit skevt och slog någon cm fram & tillbaka. Av någon ännu mer outgrundlig anledning såg jag inte något behov av att rätta till det med en gång utan cyklade vidare med ett vobblande bakhjul fram till första stämplingen i Åsljunga efter ca 10 mil. Rotade fram en ekernyckel ur bagaget och började meka lite och upptäckte då att 3 ekrar var helt lösa (kunde vrida på nippplarna med bara fingrarna) men 5 minuter senare var det ändå hyggligt rakt.

Upp på cykeln igen och iväg norrut längs gamla E4:an / riksettan. Fortsatt bra fart och gott humör nu när det äntligen gick att cykla ordentligt rakt fram igen. Kom fram till stämpling & planerat lunchstopp i Ljungby (174 km) straxt innan halv två och beställde in något med bea på. Bara för att liksom.

Precis som förra 400K breveten var det dock lurigt med vinden, det som inte hade känts som medvind upp till Ljungby visade sig mycket riktigt vara mer av sida-med och längs med rv 25 mot Halmstad kom den nu rätt i nyllet. Ökat hade den gjort dessutom men inte värre än att det fortfarande gick att hålla tempo. Tyvärr är ju just denna sträcka dock evinnerligt rak & tråkig men som tur var hittade jag några mysiga stockar att ta en paus med.

Efter stämplingen i Halmstad hade jag hoppats att man nu äntligen skulle slippa motvind, men istället började det vrida mot syd och öka något (och så skulle det hålla i sig för resten av turen visade det sig). Vart än jag vred styret så verkade vinden följa med. I Valleberga var bonken nära och det fick bli en nödburgare på Sibylla för att ta en paus från det ständiga bruset i öronen.

Vid Östra Karup blev det ett kort stopp för att visa en serb på touringpackad cykel den bästa vägen till Mellbystrand. Han hade startat (many, many days ago) från Spanien och cyklat sig upp genom Frankrike, Holland, Belgien, Tyskland, Danmark till Sverige och planerade sen cykla vidare (many, many days more) genom Finland, Ryssland, Estland, Lettland, Litauen, Vitryssland, Ukraina, Rumänien till Serbien. Tänkt vilket äventyr!

Resten av turen blev mer kamp än cykling i motvind och mer motvind. I Lomma började det skramla oroväckande från någon oidentifierad del på cykeln. Det visade sig vara sadelinfästningen som släppt vilket gav tillfälle för en mekpaus med 12 km kvar att köra. Kul som fan.

Slutstämpling i Malmö i nattluckan på Shellmacken lite efter 23, två MER Päron som belöning - det är livet :-)

Upp som en sol, ner som en pannkaka. Om en vecka är det dags för 600K hoppas några fler som kommer till start då... Strava:

Getaway Gbg

Höjdpunkten kommer vid 5:30 fram till 6:01, cykelbanan abrupt avstängd med traditionell omledning till/hopklumpning med gångbanan bredvid. Hur smart är det i en nedförsbacke där man lätt kan rulla upp i över 30 km/h utan att ens trampa? Tur man bor i plattlandet Skåne...

Världsrekord

Ibland har man fel men är lika glad för det. Mike Hall som jag bloggade om i februari kom idag i mål på den nya rekordtiden 91 dagar & 18 timmar och av bilderna att döma verkar hans karbångfälgar hållit sig hela varvet runt. Hatten av och stort grattis!

TdF - Hell on Wheels

Knappt har dammet lagt sig efter Girot och det börjar bli dags att ladda inför Touren. Vad sägs om en fredagsfilm så här med en månad kvar till start? Över 2 timmar, jo jag tackar!